Nu blir det säkert ett långt inlägg. Men vill veta hur ni gör och tycker. På min sida av släkten har vi slutat ge varandra julklappar. Det är självklart att man köper till de minsta. För de är ju ändå barn. Istället kör vi med 100:- paket som man sedan lottar ut, detta för att det är roligt och att man ska slippa köpa till alla vuxna. På min sambos sida så är det julklappar överallt. Har sagt till honom att jag tycker det känns onödigt att köpa till vuxna. För dels så känns det tvunget då de köper till oss och dels så är det vuxna man köper till. Och som vuxen så köper man väll oftast det man behöver själv? Och de grejer man vill ha tex en ny bil är ju på tok för dyrt att önska sig i julklapp så det kan man ju inte önska sig. Känns så himla tröstlöst att varje år gå runt på stan och leta grejer som de kan köpa själva. Som sagt till varnen är det självklart. Men vuxna människor. Känns som om man kan ge upp det där med att köpa till alla. Det skapar ju mest ångest varje år för att man inte vet vad man ska köpa till alla. Och fråga känns också lite sådär då det känns som om man ska kunna ha bra fantasi och känna dom så pass väl att det inte behövs. Sa till sambon att vi kanske skulle ge det förslaget att köra med 100:- paket. Men då sa han att då blir det ju ännu mer att handla. Men det blir ju mindre paket att leta efter. Då sa han att man kanske vill handla till mamma och pappa. Men det är inte direkt så att han engagerar sig i inhandlingen. Han följer med och så. Men han har ingen åsikt! Sen känns det taskigt eftersom att vi köper till hans sida och inte till min. Men vi har ju bestämt att det sk vara så. Önskar att de vuxna på hans sida borde inse att det inte behövs köpas till alla hit och dit Blääää så trött på att detta med julklappar, morsdag ich farsdag presenter och allt vad det är. Hur gör ni?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Här köper vi julklappar till alla! Dock mer symboliskt till de vuxna och mer till barnen. Jag vill absolut inte att barnen ska sitta själva och öppna en hög julklappar och vi vuxna tittar på. Jag vill att barnen ser att vi också får och ger, det blir väldigt tråkigt annars. Tycker det har blivit så tråkigt kring jul. Jag tycker det är roligt att ge bort julklappar till min familj och kan inte tänka mig att inte göra det. Visst det är barnens högtid men även familjens!
Vilka bra tips. Får nog införa något på hans sida. Fungerar inte längre att hålla på och köpa hit och dit. Men samtidigt vill inte jag vara den som sabbar deras traditioner. Får väll försöka säga det på rtt snyggt sätt. Och julklappsspelet låter ju stört kul :) vore kul om man kan göra sånt i stället :)
Vi gör som cissiL, drar ett namn (dock ett från båda sidorna, så det blir två personer att köpa till) så handlar vi för en tvåhundralapp. Barnen får dock lite mer. Sambon och jag köper något gemensamt som vi vill ha, i år har vi köpt en kamera.
I år köper vi bara åt mina syskon då dom fortfarande e små å sen dottern såklart. Dottern ska få byta julklapp med vår kompis dotter men vi ha sagt ihop att det ska hållas rätt enkelt å inte så dyrt då det e ju saken att få nåt som räknas. Ska nog hitta på nåt åt sambon men mest från dottern. Kommer nog ta med nåt hemgjort när vi ska till mamma på annandagen så det blir ju som en liten klapp. Men ha svårt för å förstå varför vi vuxna ska köpa åt varann på jul, lägger hellre det på barnen å ett bra julbord. Vid födelsedagar köper vi nåt såklart åt vuxna oxå, främst då dom fyller jämt.
Det behöver ju nödvändigtvis inte bli orättvis för att ni köper julklappar till din sambos familj men inte din egen. För det är ju ett byte, din sambos familj köper ju i sådant fall till er också vilket din familj inte gör. Sen att man bara köper sådant man själv vill ha måste väl vara personlig. Jag lägger väldigt stor själ i att välja julklappar till andra och får ofta höra att jag är duktig på det. Däremot om man har lottning om 100:-- paket, då blir det att man köper nåt man själv vill ha. Om man ska lotta, då tycker jag man ska lotta innan. Så man vet vilket man ska köpa till. Jag tycker inte nåt sätt är rätt eller fel. Men jag tycker en jul utan klappar är tråkig, även om det bara skulle vara billigt trams.
Jag känner igen mig med TS... I min familj handlas det till barnen, och skulle man hitta nått som passar någon vuxen perfekt så köper man det. Men det är sällan det ges presenter mellan oss vuxna. Vi är mest glada om vi får till det och ses...! (bor på lite olika håll i landet) På mannens sida är det tvärtom, där köps det till alla och i mängder. Tyvärr så märks det dock att en del presenter bara är köpta för att det skall köpas något... Sen uppe på detta har de lottning (mellan oss vuxna), man får dra ett namn å köpa en klapp (ca 200kr) till den och att den då är från "tomten"... Hade vi bara köpt till barnen och sen lottat mellan de vuxna, så skulle det vara en sak. Men nu blir det så dubbelt tycker jag och mannen förstår inte vad jag menar eftersom han är uppväxt med deras traditioner. Vet inte vad man/jag ska göra, det är svårt att bli ingift i en familj med starka traditioner (där traditionerna skiljer sig så oändligt från sina egna) och försöka förändra något. Men jag måste dock säga att tackvare denna familj har jag lärt mig uppskatta julen och dess charm, längtar tills nästa år då vår bebis kommit och får vara med!
Vi köper endast till barnen i släkten, sen så köper jag o mannen varsin julklapp o ger varandra på julaftons morgon! I år ska vi köra julklappspel med släkten, 2paket per vuxen ca 25:-/st, kommer säkert bli kanon :-)
Hos oss har vi lottning både mellan barn och vuxna, alltså vuxna till vuxna och barn till barn. Mest bara för spänningens skull. Sen får ju barnen en massa paket av sina föräldrar. Dessutom är det ju rea på allt dagen efter så då kan man ju köpa då det man vill ha :)
Tycker dock att det är din mans ansvar att köpa till sin släkt ;p der ska inte ligga på dig, verkar ju lite mystiskt
Samma "problem" här men till nästa år tror jag att vi är överens om att julklappar har ett maxtak på 300kr till vuxna :p kan ju vara trevligt med ert paket eller så och det tycker jag väl är okej. Men mitt förslag var att bara köpa till födelsedagar och endast till barnen på jul men men får väl kompromissa
Jag hade sagt rakt ut till min man att tycker han att vi ska köpa dit så får han engagera sig också, jag tänker inte göra allt åt honom heller. För oss, så tex tänker inte jag leta reda på något att köpa till HANS fadderbarn, även om jag också bryr mig om barnet, det är inte min sak. Det får han allt göra själv. Har satt hårt mot hårt några gånger och nu engagerar han sig också. Visst känns det hårt och taskigt, men om man bara går och gnäller och itne gör något åt det kommer det itne att bli någon skillnad heller. Skulle du vägra köpa och din partner inte heller gör det är det ju bara att säga att det var hans sak i år och han har inte fixat det. Det är upp till honom att sköta sina sysslor!
Men det känns också dumt. För jag får ju julklapp av svärföräldrarna. Så kan ju inte bara låta drt vara heller. Eller?
Om han bestämt tycker att ni ska köpa till hans sida så kan ju han sköta inhandlingen också, svårare än så är det inte.