En nära släkting gick hastigt bort den 1a okt endast 51 år gammal.. Dödsorsak behöver vi inte gå in på, mycket tragiskt.. Jag är så himla ledsen, det är begravning på fredag och jag gråter floder redan nu, man får vara ledsen och gråta men att bryta ihop fullständigt bland massa folk är inget som jag vill.. Det är dessutom jordbegravning, vilket betyder att min far med flera ska sänka ner kistan i jorden efter kyrkakten.. Jag har panik, vad ska jag göra, vart ska jag ta vägen? Jag skulle behöva några varma ord ifrån någon just nu :( det gör inte saken bättre att jag är gravid och ännu mera känslig!
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Jag skall också på begravning imorgon. Skickar dig styrkekramar och kraft att orka med begravningen, vi kommer att ta oss igenom det båda två, man bara gör det..
Begravde min mormor som dog alldeles för tidigt för 3 år sedan.. Livet stannade, men man tar sig igenom det! Och för 4 mån sedan fick jag begrava min son, trots smärtan så tar man sig igenom begravning.. Det kan bli till något fint.. Ett sista minne..
Vet hur det är. Begravde min moster, 35 år gammal, för ett par år sen. Riktigt jobbig period. Men måste/vill du vara med när han begravs? Kan du inte bara gå i kyrkan o sen vänta någon annanstans tills begravningen är över? Jag bröt ihop när min moster begravdes. Var relativt lugn när folk kom o beklagade sig o på väg till gravplatsen, men sen när de sänkte ner henne o började lägga på jorden så blev det för mkt för mig. Knäna bara vek sig. Jag kunde inte hjälpa det. Så om du inte vill gå o känner att du inte klarar av det så kan du ju alltid besöka gravplatsen senare. Hoppas du hittar en bra lösning o beklagar sorgen. Det är aldrig lätt när någon går bort, speciellt inte när de är alldeles för unga.
Begravde min pappa (54år) som dog när jag blev gravid. Man måste förstå döden och tro starkt att ni träffas igen och att han har det förmödligen bätre där. Jag vet att man saknar en så det gör ont men alla ska vi gå bara inte sammtidigt. Mågra måste gå förre för att vänta på oss andra. Kram på dig
förstår hur du mår :( två av mina bästa väninnor gick bort i ung ålder, den ena blev mördad och den andra tog sitt liv. sedan gick min kusins barn bort 10 år gammal fullt frisk han dog i sömnen. Beklagar sorgen :(
Beklagar sorgen! Jag förstår hur du känner dig. När jag var 13 år förlorade jag två barndomskompisar i en tragiskt olycka. När jag var 24 (två år sedan) förlorade jag ytterligare en barndomsvän i en annan olycka. Man vet inte hur man tar igenom det, men det kommer gå bra, många tårar. För mig kändes begravningen som ett avslut, möjligheten att med nära och kära får ta det sista farväl som man inte hade möjlighet att ta samt det farväl man helst skulle vilja slippa då det inte var deras tur.
Det kommer gå bra. Begravde min bästis som knappt var 30 för några år sedan och man klarar det. Fast det är förfärligt. Tycker så synd om dej som måste gå igenom detta nu...