Hej allihop! Jag har tröttnat ganska rejält på min sambo.. Sen sonen föddes har jag tagit varenda natt och morgon med honom (vilket kanske är ok eftersom jag samsover med honom och somnar med honom samt att min sambo förut jobbade 30 h kväll/natt) men nu gör han inte det längre (jobbar ca kl 15-22) men när han är ledig sitter han gärna uppe och spelar dataspel halva nätterna och går upp sent på dagarna. När sonen var yngre kunde jag tex bara sova 3 h per natt pga att jag blev väckt av sonen och sen fick jag vänta på att min sambo sov till kl 14 och sen skulle han duscha 1 h sen skulle vi äta , sen skulle han sitta på toa typ 2 ggr 20 minuter åt gången och sen behövde HAN som fått sova 6-8 h vila innan nattjobbet... i somras var han dessutom ledig i 8 veckor (föräldraledig/semester) men det var likadant då. HAN skulle spela, han ska duscha 1 h, HAN ska spela även när sonen är vaken för han är ändå så "mammig".. Tilläggas kan att jag studerar 100% men måste även ta hand om sonen 95% för min sambo bara bryr sig om sig själv. Han kan till exempel när jag bett om att få avlastning, låta sonen gå runt och gråta för att pappan ska spela klart ett "game"..
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Du förtjänar så mycket mer nu! Att stå ut i ett halvår till låter mycket när du redan bestämt dig.
Fy vad hemskt. Att leva med någon så respektlös! Det kommer aldrig att ändra dig och jag tycker du gör rätt i att lämna när du har en säker inkomst. Så sorgligt med alla dessa män som inte ens bryr sig om sina egna barn 😢
Tack för era svar. Jag ska gå klart min utbildning (klar i juni) sen söka jobb för fulla muggar och sen lutar det starkt åt att lämna. Hela hans familj har varit respektlösa. Fick stressa hem till hans föräldrar dagen efter jag fött och vara där tre dagar i rad för att han bara brydde sig om att visa upp barnet och "inte tänkte på mig" (jag har svårt att sätta gränser). Och hans systrar skulle lägga sig i allt jag gjorde. Nej usch fyfan.. Förtjänar så mycket mer.
Förlåt men hans beteende är oacceptabelt, lämna honom. Att föräldrar stannar ihop för barnets skull är inte alltid för barnets bästa. Bättre att du är en förebild som visar att du agerar när du förtjänar bättre. Hoppas det löser sig för dig kram
Ok, det med föräldrar förklarar mycket, tyvärr. Jag tror det blir svårt att ändra på sådant när det är så inbäddat i hans liv. Kanske någon slags familrådgivning eller sådant skulle kunna hjälpa er för jag tror det blir svårt om det bara är du som försöker få det hända. Han behöver inse själv att han behöver göra mer, att det är hans plikt lika mycket som ditt att ta hand om barn. Jag tror du kommer ha mycket starkare ställning när du börjar jobba för då kan han inte längre förlita sig på det gamla att mannen jobbar medan kvinnan fixar hemma för ni båda gör det. Dessutom blir det lättare för dig om ni skulle gå skilda vägar för då har du säkrad inkomst.
Om han är uppväxt med de värderingarna är det nog svårt för honom att bara ändra på sitt beteende i en handvändning. Du får väl ta ett ordentligt snack med honom och se om han är beredd att ändra på sitt beteende för familjens skull, annars är det nog bättre att dela på sig förr än senare. Det låter inte nyttigt för ett barn att växa upp med en pappa som bryr sig mer om sig själv än något annat. Lycka till hur du än väljer att göra!
Tack för era svar! Tyvärr borde jag väl sett varningssignalerna innan jag fick barn med honom. Han bodde hemma tills han flyttade ihop med mig. Hans mamma har liksom curlat honom deluxe (vanligt i mellanöstern). Männen i hans familj kan inte ens tvätta kläder. Det gör hans mamma. Alla systrar har varit som slavar och tagit hand om matlagning, städning, tvätt medan männen latar sig och typ petar på sin bil 2 ggr om året. Jag hade ett snack med honom innan vi flyttade ihop om hur viktigt det var med jämlikhet osv och visst är han bra jämfört med sina manliga släktingar eftersom han jämfört med dem är duktig på matlagning. Men på 4 år har han typ dammsugit seriöst 4 ggr! Visst diskar han också men han har fortfarande inte lärt sig tvätta kläder och han är 34 år.... tycker som sagt att han är ego som sitter och gamear och sover halva dagarna. Igår vaknade han 11.30 för att jag väckte honom, sen duschade han en timme, spelade dataspel, gick ut med hunden och sen jobbade 15-22. Jag hade alltså tagit hand om hunden på morgonen, varit med barnet hela natten/dagen, handlat, lagat mat och tvättat. Sen undrar han varför man jämt är trött, sur och har noll sexlust.
Jag vet inte. Jag vet att man inte ska göra så...men har du testat prata med hans föräldrar (om han respekterar dem)? Kanske hans pappa/mamma kan skaka till honom ordentligt för så får man inte göra! Det är klart att bebisen är mammig om pappa drar sig undan så fort han kan! Istället borde han göra något tex ta ut barnet på barnvagnpromenad så han inte glor på dator och så barnet får en annan kvalité av att göra saker med pappa. Altså stå på dig och vill han inte hjälpa med barnet så varsågod killen laga du mat, städa, diska etc. Barnen är inte dumma, de känner rakt av om föräldern inte bryr sig... Jag tycker att många män är just så med barnen och jhag blir också arg. Min är i alla fall ok, har sätt värre, ibland blir de bra efter några år när de äntligen lyckas knyta bra kontakt med barnet..:(.
Har din sambo varit föräldraledig ensam? Förstår han vad det innebär att ta hand om ett barn? När man får barn så kommer barnet i första hand, men det verkar han inte ha förstått. Kommunicera så rakt du kan och få honom att förstå att egentid inte är någon självklarhet.
Har också sambo som spelar ibland, men har sagt att han bara får spela när barnen sover vilket han går med på. Sen när det kommer till sovandet så får man faktiskt skylla sig själv om man sitter uppe och spelar sent, det är en vuxen människa som faktiskt får stå sitt kast. Läste nånstans ”din vardag är barnens barndom”. Även om det är ganska självklart så kanske man behöver höra det. Samtidigt ska du också få tänka på dig själv och ta hand om dig
Du har inte en egoistisk sambon Låter tyvärr som du har en mansbebis till sambo. Ge honom ett ultimatum, faktiskt ärligt talat. Antingen skärper han till sig och tar sitt ansvar som pappa och sambo eller så lämnar du förhållandet. Du tar ju ändå hand om er son i stort sett själv så din sambo gör knappast någon nytta Sådana ska man inte hålla på att dalta med eller försöka prata med. Rakt på sak att antingen växer han upp eller så förlorar han dig. Det är bara för honom att välja.