Jag och min sambo väntar vårat första barn. När vi bestämde oss för att flytta ihop så bestämde vi för att ha delad ekonomi fram tills att vi får barn och därefter ha en gemensam ekonomi eller delvis gemensam. Nu när jag lyfter upp vår ekonomi och planering kring föräldrarledigheten så upplevs han som nonchalant och tycker inte alls att vi ska ha någon typ av gemensam ekonomi. Han tycker att jag ska klara mig på min föräldrarpenning under den tiden som jag är hemma med barnet. Känns lite som att jag ”straffas” för att jag vill stanna hemma först och helst längst av oss som vi också var överens om innan. Hur har ni löst det ekonomiskt i familjen när ni har fått barn?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Vi har haft procentuell ekonomi sedan vi flyttade ihop (jag tjänar ca 10 000 mer än min sambo i månaden) och nu när vi får barn kör vi helt på gemensam ekonomi. Och delar lika på föräldraledigheten eftersom vi båda vill umgås med vårt barn. Vi tycker båda det är en självklarhet att inte ha delad ekonomi när vi har gemensamt boende och gemensamt barn och i perioder kommer dra in olika mycket/lite pengar (föräldrapenning framförallt). Förstår att du är besviken om ni pratat om ett upplägg och han nu känns nonchalant till det! Ni måste prata igenom det här ordentligt. Procentuellt till inkomst är ju en okej lösning också om man inte vill ha helt gemensamt.
Låt honom ta lika lång föräldraledighet som du. När han är hemma och du jobbar, hur ska ni göra med ekonomin då? Samma villkor bör gälla när du är hemma.... Vi har gjort så att vi delat på föräldraledigheten och stöttat varandra genom att ha gemensam ekonomi. Den som varit hemma har sparat pengar tex genom att laga matlådor och baka bröd, leta extrapris och liknande för att hålla nere kostnaderna. Den som jobbat har såklart varit med på att spara pengar med tex inte köpt kaffe ute på stan osv. Det kostar mycket att vara FL. Det måste båda vara beredda på. Särskilt om man vill vara hemma mycket tillsammans och ändå spara föräldradagarna under första året. Så planera tillsammans!!! Och låt honom vara hemma tidigt, tillsammans med dej eller ensam med barnet. Det ger så mycket större förståelse än att lalla hem någon månad med ett barn över året...
Fast tycker inte heller att det handlar om ”mitt och ditt” och vem som tjänar mest när man lever tillsammans och har gemensamt boende och barn. Det som blir orättvist är ju när man begär av sin partner att fortfarande betala lika stor del till det gemensamma hushållet trotts en minskad inkomst för att man är föräldraledig med bådas barn. Då får ju den som arbetar alltid mer pengar över till sig själv. Generellt sett så är det ju kvinnor som straffas i den frågan då kvinnor oftast tar ut större delen av föräldraledigheten och VAB. Jag är väl lite kolsupare själv, för har tagit ut mer föräldraledigt än min sambo. Men vi har gjort så att den som arbetat har betalat större delen av de gemensamma utgifterna som boende och bil. Den som varit hemma har fått se till lite mer vad som behövs inhandlas till hemmet och barnen. Min sambo ska snart vara hemma med barnen ett halvår, då får han barnbidraget och se till så att barnen har vad de behöver för kläder mm. Sen handlar det inte bara om ekonomi utan vad man vill ha för relation med sin partner och med sina barn. Att båda föräldrarna har lika stor möjlighet till fritid utanför hemmet och personlig utveckling.
Som jag läser så förstår jag att jag är dum idiot som hör min sambo säga att det är bara utländska kvinnor som vill leva på mannens pengar, här i Sverige gör vi inte så. (Jag kommer från Ryssland) Tur ni har som kan stå på er
Jag brukar resonera som så att även om man har olika mycket pengar in varje månad så skulle den enas liv oftast inte vara möjligt utan den andre. Dvs, om du inte hade bott med honom o betalat del av hyran, så hade kanske inte han kunnat bo där. Ni hade kanske inte kunnat köpa den där bilen eller det där huset utan att kunna luta er på varandras ekonomi. Därför ska man vara tacksam mot varandra och sluta bry sig om så världsliga saker som vem som har högst lön. Önskar dig allt lycka till och du, stå på dig! ❤️
Som de tidigare skrivit, gå inte med på det! Ska ni ha delad ekonomi ska utgifterna i så fall räknas procentuellt efter inkomst, inte 50/50. Det som han vill kommer innebära att du aldrig får något tillövers för dig själv till nöjen eller saker du behöver/vill ha. Tänk också att du förlorar mer pengar till din framtida pension när du är hemma än honom. Ska det vara helt rättvist ska han också sätta undan pengar för pensionspar till dig. Kom också ihåg att du är tjänstledig från ditt jobb för att ta hand om barn, det är 8 timmar, 5 dagar i veckan. Inte 24/7. Låter som att lite som att denna ovillige sambo också kan hävda att han minsan arbetar och betalar allt så då får du sköta allt med barn och hushåll🤨 Och vill han inte vara hemma lika länge så får han i så fall ge en del av dina FP-dagar till dig. Nej, gå inte med på något som inte är till fördel för er båda. Man ska aldrig göra sig beroende av en annan människa hur mycket man än litar på varandra och vill leva tillsammans.
Nu är det ju ett tag sen vi gifte oss och fick barn men efter att vi skaffat barn, äldste är 7 år, så har inte jag jobbat mer än hemma på gården. Vi har gjort så att jag betalar det jag kan, får barnbidragen på mitt konto. Så deras försäkringar, sotarräkningar och lite annat tar jag. Mannen betalar maten. sen brukar vi åka till gekås 1-2 ggr per år och handla kläder m.m. Nu blev det en del i samband med Black friday av klädköp eftersom Gekås inte blir av i år. Vi betalar efter de pengar vi har. Jag fick ju en hel del dagar av honom i början men efter att ha räknat lite så insåg vi ju att han får mycket mer och därför är det bättre att han tar dagarna själv. Han tar ofta med sig barnen på handling bl. a. så då kan han ju ta lite halvdagar.
Det låter inte bra, det tycker jag inte du ska acceptera. Vi har gemensam ekonomi, dvs alla pengar in på samma konto, alla räkningar osv betalas, gemensamma sparanden osv och sen har vi en lika stor del kvar var per månad till ”nöjen”. Så gjorde vi även innan vi gifte oss och skaffade barn, tror vi började med det när vi flyttade ihop.
Förstår verkligen inte människor som kan ha bostad och barn ihop men inte sin ekonomi 😅 kanske är därför så många känner stress och irritation kring ekonomin. Vi har sen dag ett aldrig sett det som mina pengar/ dina pengar. Allt som kommer in på våra konton tillhör hushållet. Finns inget ”du betalar det här och jag det där” eller så. Allt blir betalat, mat blir inköpt och finns aldrig en tanke om vems pengar som gått till vad. Är ”mina pengar” på kontot slut o jag vill/behöver köpa något tar jag bara hans kort eller så swishar han
Vi har gemensam ekonomi! Eftersom jag är hemma och får lite pengar är det svårt att klara sig med de. Gubben står för allt och med det bidraget jag for står jag för mat/ kökskostnaderna. Eller händer aldrig att vi diskuterar vem som betalar vad utan det sker automatiskt bara. Om det blir le har över överföra det till mitt sparkonto som är vår pengar tillsammans.
Vi har gemensam ekonomi. Vi ser alla pengar som kommer in som gemensamma penga och jämför inte summor vem som drar in vad.
Vi har delad ekonomi, de pengar som rullar in är bådas. Jag hade pengar sedan innan och han sålde sin lägenhet med lite vinst och de pengarna är ”våra egna”. Vi la hälften var som handpenning på vårat hus och hälften var när vi köpte våran bil. Men då hade vi redan hunnit få en skaplig gemensam buffert. Alla utgifter som finns nu delar vi på.
Vi har delvis gemensam ekonomi. Vi har ett konto där alla räkningar dras ifrån och huslånet. Utöver det har vi våra egna privata konton där vi handlar mat o kläder o liknande. När vi handlar mat i affären så betalar vi 50/50. Vi gör så att jag betalar fortfarande min del av alla räkningar. Sen har jag vad som blir över på föräldrapenningen men min sambo för även över ett par extra tusen till mig. Sen brukar han betala lite oftare när vi handlar mat och att jag inte behöver swisha honom min del. Såklart betalar jag 100% andra gånger. Vi turas om men nu efter vår son kom så är det inte lika noga. Viktigaste är att vi båda har pengar som räcker till! Sen slösar jag klart inte på onödiga grejer, som inredning och liknande som egentligen inte behövs. Nu har det dock varit black friday och har då köpt en del julklappar till sonen och syskonbarn.
Tycker det är helt otroligt att så många inte delar ekonomin när man har barn tillsammans. Man vill ju det bästa för barnet och sin medförälder, det ska inte behöva bli en ytterligare stressfaktor när man ändå är två tycker jag. Om man nu är anti delad ekonomi så borde man dela upp det procentuellt åtminstone som någon nedan skrev. Personligen så har vi delat helt. Vi sätter upp bägges inkomster och räknar av de delade utgifterna, sen splittar vi resterande 50/50. Tycker det är otroligt viktigt att vi bägge har samma möjligheter att sätta undan på sparande och pension och unna sig något om man vill. Vi resonerar som så att vi har valt att skaffa barn tillsammans, alltså vill vi leva tillsammans och allt mitt och allt hans är vårt (Förutom personliga sparanden). Nu har vi väldigt jämna löner i vanliga fall också så kan förstå att de som ligger väldigt ojämnt kanske drar det en vända extra men vi vill aldrig hamna i en sådan situation att man inte kan göra något för att den ena har mindre pengar. Jag är hemma längre nu än vad han kommer vara, första vändan, eftersom jag ammar och det därför är smidigast så, sen när lillen blir 1 så måste man ju ta ut 5 dagar föräldrapenning/vecka för att skydda SGI så automatiskt blir det att mannen går tillbaks till jobbet tidigare, men VI har valt att skaffa barn, då vill VI göra det bästa för hushållets ekonomi, inte en persons enskilda ekonomi och vårt barn är det viktigaste av allt. Hade min man tyckt annorlunda hade jag nog inte skaffat barn med honom då jag tycker det är egoistiskt faktiskt. När vi handlar saker till vårt barn, betalar vi hälften var, på allt.
Jag betalar allt det jag betalade innan. Tex, lån, el, sophämtning, larm, vatten, försäkringar, mat osv osv. Pengarna räcker till allt det, dock skulle pengarna ta slut så får jag en slant av min man så jag kan röra mig med. Ska också tilläggas att jag köper alla kläder så han kan gott och väl swisha mig en slant 😅
Sen är det ju det bästa, om du klarar dig på enbart den summan du får. Men det märker man rätt snabbt när man sätter sig ner och börjar räkna. Jag har tagit bort en del onödiga kostnader. Dock har inte han gjort det 😅 det kan man diskutera.
Alla har ju olika förutsättningar. Men jag vet att jag tog från mina sparpengar dom första fyra fem månaderna. Var dessutom jag som bekostnad allt till henne. Allt från vagn till tvättkappar 😅 Betalade hela hennes namngivning själv med sparade pengar. Men samtidigt har vi renoverat och min sambo har lagt betydligt mer pengar där. Men till slut sa jag att vi måste se över det. Så jag får 5000 av honom varje månad.
Det finns lika mycket åsikter kring detta som det finns varianter att följa. Vi planerade att gifta oss innan barn, men livet blir inte alltid som man tänkt, så vi hann inte det 😅 Så vi valde att ha procentuellt uppdelad ekonomi fram tills dess. Att man betalar utifrån förutsättning. Jag personligen tycker inte det är ok att man ska "straffas" för att vara hemma med en gemensamt barn. Vi tyckte procentuppdelning/månad var bra. Så har jag 30 % av inkomsten och han 70 % betalar jag 30 % av utgifterna (gemensamma) och vice versa. Men så gör vi bara med gemensamma utgifter, löpande. Dvs hyra, bolån, mat, försäkringar, bil osv. Är han stressad över ekonomin? Kanske därför han nonchalerar ämnet. Det underlättar ju såklart om man är överens innan bebisen kommer. Jag upplevde också att man får andra prioriteringar efter barn, man känner inte samma "mitt och ditt" längre, utan allt blir ju vårt. Men så känner säkert inte alla.