Har en snart 3-årig dotter som de senaste 2månaderna blivit väldigt mammig! Och nu de senaste dagarna är det värre än någonsin... Jag måste vara med och runt henne 24/7 förutom när hon är på daagis. Hon har kommit till oss på nätterna de senaste 3mån men nu kväver hon mig nästan, hon lägger sig på mig, kan inte flytta mig en cm ifrån henne, går hon på toa måste jag vara där med henne, pappa fungerar absolut inte(!) jag måste natta henne, hennes lillasyster får inte gå nära mig så det blir ju massa bråk...Blir hon ledsen då skriker hon helt galet -mamma,mamma,mamma! Blir faktiskt gaalen på detta snart, orkar inte ha det såhär, hon är överdrivet mammig och trotsig just nu :S Normalt att en 3-åring håller på såhär?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Det låter ju som att det har med förskolan att göra. Kan ju vara så att allt är bra när hon är där men när hon blir hämtad kan hon gå igenom dagens intryck och blir då "jobbig" i sitt sätt. Kanske upplever hon förändringen som jobbig trotts att hon verkar glad. Hon kanske reagerar på hur något annat barn är. Min son kan ibland bli ledsen och vara rädd för en pojke eftersom den pojken ofta bråkar med andra. Min son ser ju detta och är rädd för den pojken trotts att de aldrig leker. Barn upplever ju saker så olikt mot vad vi gör. Prata med förskole personalen igen och var tydlig med att du är riktigt orolig, att ni inte känner igen henne osv. Och prata med din dotter, ibland kan barn förvåna oss genom att vara väldigt tydliga med varför de inte mår bra. Hoppas det ordnar sig!
Hmm ingen aning! Hon hade jullov i 3v från dagis och blev blöjfri då (så nu är hon utan blöja dag/natt och det har funkat kanon) Och efter jullovet började hon på en ny avd, större barn och det har också fungerat, lite sådär fundersam när jag lämnat henne men hon har varit glad resten av dan säger dagispersonal, men efter att jag hämtar henne på dagis blir hon jätteledsen och okontrollerbar, jag tog upp detta med hennes mentor idag, jag sa att hon sover jättedåligt, äter dåligt och är jätteledsen hemma, då svarade han -Jaha, vad konstigt! Hon är alltid glad på dagis iaf!! Jag vet inte alls vad jag ska göra!! Det här tär ju på alla i vår familj, ingen av oss mår bra av detta :(
Min första tanke är, har det hänt något? Det verkar som att hon upplevt något eftersom hon helt plötsligt söker din närhet och nu är extremt klänig. Jag hade pratat med förskolan. Pratat med din dotter och frågat om något hänt som gjort henne rädd. Sedan hade jag gett henne den närhet hon behöver men självklart måste din andra dotter få komma nära dig. Men jag tycker absolut att du ska ta hennes plötsliga omställning på allvar och fundera på vad som kan ha utlöst detta. Lycka till!