Väntar mitt första barn och är 31 år gammal. Är lite äldre än vad jag hade önskat vara när jag blev mamma, men jag prioriterade utbildningar och ett stadigt jobb innan jag vågade mig på att bli mamma. Har egentligen aldrig haft en stark längtan efter barn, annat än de senaste åren när jag insåg att det måste ske nu om det inte ska bli alldeles för sent. Jag har aldrig sett mig som en flerbarnsmor utan skulle, som det känns nu, nöja mig med ett barn. När folk frågar hur många barn som jag planerar att skaffa och jag säger att jag nog nöjer mig med ett barn får jag kommentarer av i princip alla att det är synd om barnet att inte ha ett syskon. Jag känner mig både irriterad och ledsen eftersom jag inte vill att mitt barn ska lida av att vara självt, samtidigt som jag inte vet om jag är beredd att skaffa fler barn. Såklart är det alldeles för tidigt att sia om det, men jag har nog sett mig själv som mor till ett barn. Tror det kan bero på att jag är uppväxt med en handikappad tvillingsyster som tog mycket av mina föräldrars tid och uppmärksamhet och jag kom i många fall i skymundan. Jag skulle vilja ge mitt barn all den uppmärksamhet och kärlek som jag kan ge, förhoppningsvis utan att curla och kväva. Hur ser ni på ensambarn? Bra eller dåligt? Kommer barn-suget automatiskt efter några år när man har glömt hur det är att inte sova på nätterna? :p
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
jag har själv 2 syskon och jag har näst intill ingen kontakt med dom, vi säger hej när vi ses och är artiga, men det är inte så att vi pratar regelbundet eller ses bara vi. dom är mer som avlägsna släktingar för mig, sen har jag 4 syskon till som jag aldrig träffar. Pga det så ser jag ingen nödvändighet till att ha syskon, men sen finns det ju dom syskon relationer som är mer bästa vänner och alltid håller ihop och det skulle inte vara helt fel att se sitt barn ha en sådan relation. Min man har två syskon och hatar att vara mellanbarnet så han vill att vi har ett barn, så planen från början har varit att bara skaffa ett. Men sen så är det ju lite småkul och vara gravid och få så mycket uppmärksamhet också, så jag börjar fundera på om kanske bara ett litet syskon efter det här barnet skulle bli en möjlighet. Än så länge är jag ju bara 19 ändå så jag har gott om tid att fundera över det innan det är försent.
Jag är ensambarn, hade inte velat ha syskon. Jag älskade att få all uppmärksamhet och ha mina föräldrar för mig själv. Jag har ett barn och vill inte ha fler. Suget kommer kanske inte för alla.
Vi har en flicka på 1,5 år. Mannen vill ha syskon om ca 2-3 år, jag vägrar. Aldrig att jag går igenom en graviditet och förlossning till för ett syskon. Tror absolut ensambarn klarar sig lika bra som syskon. Hur ni väljer att göra är upp till er. O stå på er om någon tjatar ☺️
Vilka människor de finns! Varje familj bestämmer väl för tusan själv hur många barn man vill ha och det är ju ingen annans ensak! Både jag och min sambo vill ha minst 3 barn, har två idag. Sen kan ju forskning visa på mycket men det handlar ju faktiskt också om hur det är i i varje enskild familj. Kanske man har många vänner med barn man umgås mycket med, ja då kan ju faktiskt dom fungera som syskon.
Forskning har ju visat att ensambarn inte klarar sig sämre i livet än barn med syskon, så jag tror du kan vara lugn med ett barn. Känner många ensambarn och de är inte mer bortskämda eller egoistiska än andra, snarare tvärtom. Visst är det fint med syskon som kan dela saker och leka med varandra, men samtidigt finns det inget garanti att det blir så. En del syskon kommer aldrig överens varken som barn eller vuxna. Vill ni ha ett barn tycker jag ni kan vara trygga med det beslutet.
Det är sjukt att man blir så påverkad utav omgivningen. Så fort man har fått sitt barn så kommer frågan när nästa kommer. Det viktigaste är väl att alla i familjen mår bra och har det bra tillsammans, hur många man är, om det finns syskon eller inte det är ju egentligen helt oväsentligt!!
Jag har 2 syskon min man har 2syskon. Tycker det är intressant att många vill ha flera barn och ganska tätt för att de ska ha roligt ihop och en lekkamrat. Vad är det som säger att bara för att man är syskon så trivs man bra ihop. Tycker även att folk inte ska lägga sig i så förbannat. Gör som ni vill så blir det bäst.
Jag är ensambarn och när jag var liten önskade jag mig syskon. Mina föräldrar ville ha fler men kunde inte. När jag själv blev förälder var jag inställd på att det skulle bli fler än ett. Efter första ville jag, helt själviskt, få uppleva en till graviditet. Samtidigt kände jag mig lite skyldig mot första barnet som aldrig mer skulle få all uppmärksamhet. Jag ångrar inte vårt beslut att få fler barn men det är ju inte nödvändigtvis så att syskon är det bästa för alla. Det finns ju de som inte alls gillar sina syskon vare sig som barn eller i vuxen ålder. I slutändan handlar det ändå om hur ni känner och inte vad andra tycker.
Jag väntar barn nr 3 nu och vi känner att det blir det sista för oss. Dels pga av att jag är 39 när det barnet är här och sen platsbrist och ork till flera finns inte. Vi har bondgård så här tror jag det är en fördel när det finns syskon, man vet att det alltid finns en lekkompis i närheten. Jag tror att det här med syskon kan vara så olika, bara det finns nån i barnets närhet senare som man skapar en relation till men det kan ju faktiskt vara så att man inte kan få fler barn. Beslutet att skaffa fler barn är inget nån annan ska lägga sig i, det är bara mellan dig och din man.
Korkat av andra att lägga sig i! Dessutom vet man inte om det kan bli fler barn även om man vill. Det kan finnas en mängd anledningar till att det inte går eller inte är bra för just den familjen. Jag har velat ha många barn eftersom jag själv har många syskon. Nu är jag snart 34 och väntar nr 2, men vet inte om det blir fler. Vill inte ha barn "för sent" i livet heller. Även om man har en plan så är det inte alltid det blir som man tänkt sig, eller så ändrar man sig efter hand. När det handlar om vad barnet vill, vara ensambarn eller inte, så är det ju jättesvårt att veta. Jag har 4 systrar men önskade mig en storebror. Jag vet att min yngsta syster hade velat ha syskon som var närmare henne i ålder. Så hur det är blir så kan man ju som barn ibland önska att det varit annorlunda. En sak man kan försöka tänka på om man bara har ett barn kan ju vara att försöka få till en bra relation till eventuella kusiner eller vänners barn så att barnet ändå har andra barn som är lite som familj. Slutsats: Gör som NI vill! Och tänk på att man ändå aldrig bestämmer allt själv när det gäller familjebildande.
Jag är en av de som tycker att syskon är väldigt viktigt! Jag har själv två äldre syskon och jag har två barn och vill ha ett tredje. Men man ska ju inte skaffa flera barn än man klarar av, men att se syskonkärleken mellan sina barn är nåt helt fantastiskt.
Jag är ensambarn och visst längtade jag ibland efter syskon när jag var liten, men samtidig hade jag inget att jämföra med utan jag var ju van att vara det enda barnet och det var inget konstigt med det. Hade alltid nära relationer med mina föräldrar och jag vet inte om det beror på att jag var ensambarn men är väldigt självständig av mig och gillar att göra saker både själv och tillsammans med andra, men jag har inget behov av att umgås med andra hela tiden utan trivs väldigt bra själv. Så jag ser inget negativt med att bara ha ett barn och det är synd att omgivningen ser det som ett måste att skaffa syskon. :)
Jag är 28 och har en 1,5 årig dotter. Både jag och sambon kommer från ganska stora familjer. Vi va inställda på flera barn men känner just nu att det räcker gott och väl med ett barn. Får många reaktioner från familj, kollegor och annat folk om att vi måste ge henne ett syskon för ensambarn är inte okej. Jag brukar ärligt svara på frågor att jag känner noll ork och att en till graviditet verkligen inte lockar. Ibland kan jag känna att jag känner mig tvingad att skaffa ett till barn, men sen kommer jag på andra tankar :) Tycker det är så skönt just nu med en normal vardag med jobb, dagis och resor. Får se om vi kommer på andra tankar om några år, man vet ju aldrig :)
Jag personligen ville minst två, har två nu och vet inte om jag vill ha fler. En anledning var att jsg vill att mima barn ska ha syskon. MEN jag skulle inte säga att det enda rätta är att skaffa fler barn. Tror att det viktigaste är att man gör det som känns rätt! Drt finns liksom ingen mall för vad som är rätt och fel..
Det finns syskon som har en jättebra relation som barn och det finns syskon som har en fruktansvärd relation som barn. Det finns ensambarn som trivts jättebra som det och det finns ensambarn som inte alls trivts som det. Att skaffa fler barn än vad man vill bara för att omgivningen tycker det låter väldigt märkligt i mina öron.