Hej! Som det står i rubriken får jag ingen ögonkontakt med min dotter. Hon är 1 månad korrigerad och 3 månader okorrigerad. Hon har gått upp i vikt väldigt bra och växer som hon ska, men jag är så otolog för jag får ibgen ögonkontakt med henne. Hon tittar omkring, vänder sig mot mig när jag ropar eller mot pappa och storebror, ler mot oss, vänder sig från mage till rygg och har senaste dagarna börjat härma med munnen när jag äter. Men jag är så orolig, hon tittar på mig men då är det som att hon kollar min panna eller arm under amning. Med storebror som också vart prematur fick jag ögpnkontakt. Är det någon som har erfarenhet av det? Har det visat sig vara något? Blir så orolig att jag många gånger börjar gråta! Tacksam för era tankar och erfarenheter
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Righto.. vad skönt att barnet kom ikapp! Visst är det så. Man jämför gärna. Man borde tänka mer att deras kurvor ska vara stabila och att dem utvecklas i sin egen takt. Speciellt våra preemisar. Dem har ju lite mer tid på sig. Som en sköterska på neo sa till mig. Vi korrigerar för att ge barnen bästa förutsättningar för att utvecklas i sin egen takt.
Oj vad tiden går snabbt. Nu insåg jag att det var ett bra tag sen jag skrev här. Tack för alla svaren. Det är nog precis som du säger Becaliten. Man bara väntar på när det ska skita sig helt enkelt. Du har inte haft en enkel graviditet eller förlossning. Himla starkt hur du resonerar nu. Visst hamnar man ibland i ett hav av negativa tankar om vad som kunde hänt och vad som faktist hände. Men så himla häftigt det ändå är att man faktist befinner sig på andra sidan. Med vissa fall då o då. Jag förstår precis känslan du beskriver hur man ser den vanliga bilden av hur det ska vara där man får lägga upp sitt barn på bröstet och ha tryggheten med pappan bredvid. Hade jag tyvärr inte heller då pappan va hemma med storebror och när värkarna började efter att ha legat inne 6 dagar pga tidig vattenavgång då trodde bm att det inte var värkar o jag med störst sannolikhet inte skulle föda. 5 timmar senare va hon född o jag var själv mitt i natten med gubben 2 timmar bort. Nu är hon snart 6 månader okorr och 4 månader korr. Ler skrattar och tittar så djupt i ögonen så ja smälter av kärlek. Jag läste ditt svar flera gånger becaliten och det har verkligen gett mig ett lugn. Man önskar inte nån mamma annat än en mysig kort smärtfri förlossning och en fulltgången graviditet med ett friskt barn. Men när man hör från nån som haft nästan identisk upplevelse som en själv känner man sig inte ensam och det ger en trygghet. Hur har ni det nu? Växer det så d knakar hoppas ja!Kram till dig och din preemie från mig och min preemie
min son föddes 2 månader för tidigt och han var nog ca 5-6 månader när han mötte min blick. Han var rent allmänt efter när det gällde allt i den kognitiva, sociala och emotionella utvecklingen. Fram tills han blev 1 år då var han ikapp. Man jämför gärna sina barn med sina syskon eller vänners barn.. Men man glömmer bort att alla barn är olika. För en del barn tar det längre tid och för en del barn går allt jättefort.
Visst är det så! Alla barn utvecklas olika men man blir ju så himla orolig när det finns något som inte hänger med. Blir orolig för att det skulle vara ett tecken på autism. På neo var dem väldigt glada över att allt gått bra med henne. Båda ögonkontroller och ultraljud på hjärnan har gjorts och allt har varit fint. Hur kom det sig att din son föddes så tidigt? Jah älskade verkligen stunderna med sonen när han ammade och tittade in i ögonen hur länge som helst så det känns jobbigt att inte få dela den mysiga stunden med henne. Skönt att få svar från en premiemamma . Tacksam
SaDrotz va skönt att det inte var något! Ha rtid på bvc under veckan, hoppas att det inte ska vara något men ush va man oroar sig
Denna kommentar har tagits bort av dess författare.