Tänkte starta en liten diskussionstråd där vi kan hjälpas åt och diskutera vår oro och lycka! Välkomna in. jag och sambon väntar vårt första barn med Bf på alla hjärtans dag. Vi har tidigare i år råkat ut för utomkvedshavandeskap samt 1 missfall i v8. Vi har försökt bli gravida i 1,5 år nu och hoppas det går vägen denna gången. Jag har mycket växtvärk, ömma bröst och mår illa från och till. Hur är det med er?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
25 av 77 svar
Jag är sjukskriven på 50% pga bäckensmärta samt att min arbetssituation blev ohållbar. Går på en otroligt fin MVC där min barnmorska bokade en läkartid åt mig trots att stressen jag känt den senaste tiden inte syntes på blodtryck etc. Och läkaren var underbar som direkt sa att det var ohållbart att jobba på som jag gjort samt att min bäckensmärta inte går att räkna som "normal foglossning". Har dock brottats med känslan av att svika jobbet de senaste dagarna, men fokus måste vara på mig och bebis nu. I mitten på december går jag hem på heltid. Men nu får veckorna gärna rulla på 😁 känns lååååångt till februari just nu 😅
Hur går det för alla!? Jag mår väldigt bra i kroppen men haft det jobbigt med trötthet och låg psykisk energi igen så från och med nästa vecka kommer jag bli sjukskriven 25% några veckor. Skönt att kunna fortsätta jobba men kan förhoppningsvis vara lite mer människa efter jobbet framöver. Nu är jag i v.23 och vet att jag väntar en liten pojke. Ibland känns det som det har gått så fort, men ibland som att det är en hel evighet kvar tills bebisen kommer. För mig är det svårt att vara i nuet och njuta av graviditeten när jag hela tiden har stenkoll på hur lång jag är gången och hur långt tid det är kvar. Kanske är typiskt för en förstagångsföderska.. :)
Väntar vårt fjärde barn med BF 27/2 men om allt går vägen så är han här senast v 37 då jag kommer bli igångsatt. Vi förlorade vårt tredje barn i fullgången graviditet den 27/2 i år så just detta bf datum känns tungt på många sätt. Före detta så hade vi också ett MA så oron är väldigt stor denna graviditet.
Hej! 🌼 Jag är också gravid med bf 17/2 efter 2.5 års försök så känns detta nästa overkligt fortfarande.. hur mår ni andra just nu? Sedan ca 1.5 veckor tillbaka så är typ alla mina symtom borta och jag känner mig inte gravid längre.. har fått en liten mage men inte speciellt mycket och är mest bara på kvällen. Har inte kunnat känna några speciella rörelser ännu från fostret heller. Har inte rul förrens sista september så har en fruktansvärd oro i kroppen nu att något ska vara fel.. har varit på ultraljud tidigare pga många missfall innan och på alla har de sett bra ut o alla organ osv var precis som de skulle.. men oron släpper ju ändå inte.. hur har ni det och har ni haft samma och vad hr hjälpt er genom tankarna? ✨
Haha, skönt att veta att de inte bara är min hjärna som går bananas 😂
Jag drömmer också massa konstiga drömmar. Allt från saker man sett på tv, sånt man hört under dagen, att vi har fått vårt barn och jag glömmer bort barnet hemma när jag är på jobbet. Haha!
Hej alla! Någon mer än jag som drömmer varje natt? Ologiska drömmar men de väcker mig ofta minst 2-3 gånger per natt..
Hej igen! Var längesen jag skrev här nu, men kul att läsa alla inlägg som gjorts sedan dess. Låter som en jobbig och omtumlande upplevelse du haft Daniella! Vi har RUL om knappt 3 veckor. Längtar! Men mest för att se att det fortfarande är en levande bebis därinne. Vi ska också ta reda på könet. Jag har en tydlig liten kula på magen nu vilket är mysigt. Mår också rätt så bra vilket jag känner mig tacksam för. Nästan inga gravidsymtom alls faktiskt förutom mild molvärk och en mage som spänner rejält om kvällarna. Jag kan jobba som vanligt. Jätteskönt!
Hej på er! Här ansluter ännu en förstagångsföderska och skriver en liten resumé av min resa och upplevelser som gravid hittills: Slutade med minipiller i december 2021 i samråd med sambon och resonemanget "blir det så blir det. Om det inte blir var det inte meningen". Jag är född 88 och han är två år yngre och båda kände sig något osäkra på om vi vill bli föräldrar och sätta ett barn till världen som den ser ut idag och med allt ansvar och annat det innebär att bli förälder. Att bara ha varandra och förbli barnfria tycker vi i ärlighetens namn inte lät som ett helt dumt alternativ heller. Därav lite kluvna tankar från oss båda. Nå i alla fall - livet rullar på som vanligt med jobb och husrenovering, och veckan innan semestern vaknar jag varje natt och behöver kissa. Detta är i början på juli och får mig att fundera på när jag hade mens senast. Har med minipiller inte haft mens alls och vanan att hålla koll på mensen har inte riktigt infunnit sig för mig än. Bortsett från den saknade mensen och senaste veckans nattliga toalettbesök har jag alltså inga som helst symptom på graviditet; inget illamående, inga humörsvängningar eller annat som man kan drabbas av. Jag mår toppen! Graviditetstestet görs innan vi åker till min familj på 4v semester och jag får dela nyheten med min familj väl på besök. Vi bor i Norrbotten och efter telefonkontakt med Sunderby sjukhus förstår jag att varken tidigt ultraljud eller KUB erbjuds i regionen. Under semestern bekostar vi själva både tidigt ultraljud och gör NIPT-test. Ultraljudet visar på att allt ser fint ut och vi får höra ett hjärta som slår väldigt fort, och svaret på NIPT-testet kom för några veckor sen med 0,01% risk för kromosomavvikelser. Vi har även möjlighet att få reda på könet som var en del i NIPT, det är bara ett knapptryck bort men jag vill verkligen inte veta könet. Jag vill låta det vara en överraskning till förlossningen men sambon hade gärna velat veta kön. Ultraljudet gjorde i alla fall oss säkra på att vi vill bli föräldrar och skjöt undan allt tvivel. Mår fortsatt toppen och tycker hela graviditeten känns lite overklig och otrolig, nästan som att man är trögfattad men det växer väl på en i samband med att magen växer. Jättekul att läsa era erfarenheter här, siktet mot februari tillsammans :-)
Idag hade vi RUL ☺️
Är det någon som gjort Rul ännu? 🤩
I övrigt så har illamåendet lagt sig men jag kan fortfarande bli lite yr emellanåt. Jag är fortfarande sjukskriven men ska försöka börja jobba halvtid om några veckor så får vi se hur det går. Har börjat bli lite hungrigare och är fortfarande ganska trött. Magen växer och man ser skillnad från varje vecka ☺️
Nu går det bra. Lång historia kort men jag Åkte in akut förra söndagen den 21de med fruktansvärt ont i ryggen och hela magen. Kunde inte andas och jag hade fruktansvärt ont. Där var såklart högtryck så det tog 10 timmar innan någon läkare ens kollade på mig. Mina prover var inte bra men inte heller dåliga men dom misstänkte infektion och eventuellt blindtarmen. Tillslut fick jag äntligen åka upp till gyn och iaf se att bebis mådde bra. Blev skickad till observation och därmed inlagd. Där blev jag liggandes i 12+ timmar innan dom bestämde sig för att det nog skulle bli operation. Fick duscha och göra mig i ordning för operaration och uppskickad till en annan avdelning där min sambo äntligen fick hälsa på efter 36timmar. På natten till tisdagen så blev jag tillslut nerkallad för operation där dom tog ut blindtarmen. Kan säga som såhär att dessa 2 dygnen var helt fruktansvärda, jag var helt mentalt utmattad och helt slut. Nu är jag iallafall på bättringsvägen och börjar äntligen känna mig normal igen. Men den oron att något ska gå fel med bebis har nog inte riktigt släppt ännu. Först den långa oron innan dom bekräftar att det inte är bebis där är fel på och sen att något skulle gå fel på operation.. jag fick ju dock höra hjärtljudet innan jag åkte hem men usch. Detta önskar jag ingen!
Hur går det för er? För min del börjar äntligen coronan och gravidbesvären att bli bättre, och kan äntligen äta lite mer varierat, slipper spy och orkar liiiite mer ☺️🙏🏼
Hej Millan99 och ett stort grattis! 🥲❤️ Du är inte ensam om att känna oro kan jag säga. Men jag försöker trösta mig själv med att det är nog naturligt, eftersom man har en liten skatt man bär på, som betyder så otroligt mkt. Och med tanke på dina blödningar så förstår jag att det kanske skapar ännu mer oro. Men så skönt ändå att få svar på varför?! 😃🙏🏼❤️
Hej! Jag är gravid i vecka 13 (12+4)! Jag hade en blödning i v 8 som gjorde mig enormt orolig. Fick då åka in och de kunde se en ”tvillingsäck” men inget foster i så kunde vara det. Men lillens hjärta tickade så det var en lättnad. Jag blödde sedan igen, men det visade sig vara att jag har en hjärtformad livmoder. Så när moderkakan börjar ta plats så kan det vara så att man blöder lite pga att den inte hittar släta yter. Jag var på kub test förra veckan som visade låg sannolikhet och allt såg toppen ut😍 men jag är fortfarande orolig??? Orolig jämt att det inte ska gå vägen… någon som känner samma?
Åh va roligt att höra! Stort grattis! 😍
Vi fick resultatet från NIPT idag och det var låg risk för kromosomavvikelser. Och vi ska få en flicka! Så himla glad just nu. 🥲❤️
När jag äntligen började bli fri från besvären av graviditeten så åker både jag och min man naturligtvis på covid.. Så har hög feber, spyr, kan inte äta och har jävligt ont i kroppen. 🥵 Sorry för tråkiga och negativa inlägg men skönt för mig att ventilera bara.
Jag och min sambo väntar också barn i februari. Vårt första som har blivit framflyttat precis just idag till 17/2 från 21/2. Var så nervös hela natten och dagen inför det tidiga ultraljudet vi hade idag pga en lättare blödning igår (berodde troligtvis på sköra slemhinnor) Aldrig varit så rädd i hela mitt liv då vi hade sett bebisen på ett privat tidigt ultraljud i dåvarande v11. Är så lättad för graviditeten innan har enligt mitt tycke varit väldigt lätt då jag enbart har haft en oerhörd trötthet som symtom (och spända bröst)
Hur går det för er? Vi berättade för alla om graviditeten i helgen men det känns inte verkligare för det. Förstår verkligen inte att vi väntar barn! 🫣
Hej, Jag har bf 22 Februari med vårat första barn. Var på ett ”tidigt” ultraljud privat förra veckan, visade sig att jag var en vecka tidigare i graviditeten än beräknat. Tur att jag gjorde det tidiga för annars hade det varit försent för mig att göra kub enl det inplanerade datumet, då hade jag varit v.15 redan. Har förstått att jag är gravid men inte att vi ska bli mamma&pappa.. Men så tacksam och förväntansfull!
Vad roligt att allting såg bra ut Daniellakexet! 😍 Och wow att du kan känna redan! Så häftigt! Jag kan nog inte känna ngt, mer än att jag får som mensvärk emellanåt. 😄
Kub testet såg bra ut och vår lilla ninja där inne sparkade och hoppa rundor som bara den. Så himla kul och se. Har även börjar känna rörelser där inne (tror jag) aldrig upplevt något liknande iaf. Låg även och höll på magen igår och både jag och sambon kände något som måste varit en rörelse. Trodde inte det var möjligt såhär tidigt men har aldrig känt något liknande så det måste verkligen vara den lilla😍🫶🏻 Någon annan som känt något redan?
Då har vi varit på vårt första UL och allting såg bra ut just nu, och det var ett litet hjärta som slog där inne. 🥲❤️ Så för en stund kunde jag ialf njuta av att vara gravid när man fick se det lilla undret där inne. ❤️ Vi blev tillbaka flyttade några dagar, från 13+0 till 12+4, vilket gjorde mig lite mer hoppfull om att snart kanske det vänder med illamåendet. 🙈 Hoppas att det har gått bra för er andra också som gjort ngt liknande nyligen (eller framöver 🥰)