Hejsan, jag är tjugo år och ska föda mitt första barn i slutet av Juli. Fick precis veta att min bästa vän som skulle vara med på förlossningen inte kan följa med längre. (Hennes religion och familj går emot detta, och då skulle hon behöva komma till sjukhuset i hemlighet och jag får aldrig berätta om min födsel till någon som kan säga till dem... In princip alla jag känner då.) på grund av detta så har jag nu haft världens panik attack. Har aldrig tänkt mig att jag ska behöva vara ensam under min första gång, hon har varit med enda trygga punkt att ta med också. Så nu måste jag försöka förstå att jag kommer få vara helt ensam på sjukhuset plus att man inte får ha något besök efteråt. (som jag förstår pga corona?) Hela min graviditet har varit en dålig sak, pappan lämnat mig, min egna far kasta ut mig och flertal av mina vänner skämdes och sluta prata med mig. Och nu kommer detta som strössel på glassen. Kan någon fin människa som gjort detta själv ge mig era erfarenheter i text? Behöver verkligen stöd av vem som helst nu, känner mig otroligt ensam.
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
March, jag hade samma upplevelse, hade hellre fött utan pappan där när jag födde min första när jag va 17.va likadant där att det va mest för hans skull. Va ju ändå jag i slutändan som fick ta hand om sonen själv. Och min son hittade snabbt fadersfigur i min man när jag träffade honom 💕
Fina du, vart i landet bor du? Jag skulle absolut kunna följa med dig, vi känner inte varandra men ingen ska behöva göra det ensam, vi kvinnor måste finnas för varandra när andra sviker. ❤️ Jag har fött fyra barn, det första när jag var 18 år gammal och ärligt talat hade jag hellre haft någon annan med mig på förlossningen än pappan. Andra har säkert bättre erfarenheter men för mig gjorde det varken från eller till om just pappan var där, det var mest för hans skull mer än min. All kärlek till dig! ❤️
Skriver kanske som de flesta redan skrivit men oroa dig INTE! De är så fantastiska på förlossningen, hjälpsamma och stöttande. Du kommer klara det här och komma ur det starkare är jag övertygad om. Har själv inte genomgått min förlossning själv men vill att du ska veta att allt jag tänkte på fast min man var med var att få ut bebisen.. allt kretsa kring det, jag vill föda, veta att den mår bra. Sen efter förlossning och när du återhämtat dig kan du träffa folk i föräldragrupper, öppen förskola osv. Kanske få nytt umgänge och bra om du pratar med barnmorska hela tiden om hur du mår. Mest för att du ska få bra och rätt stöd även under och efter förlossningen. Avslutningsvis är det så himla tråkigt när andra sviker en men då vet du vad de är för ena vad gäller vännerna. De är inga vänner alls.. och funderar också vad för religion som skulle vara emot att hjälpa andra? Känns jättekonstigt, kan ligga andra familjära värderingar i folks handlingar som de tror är religion lr vill skylla på det. Försök vara stark och när det ibland verkar vara som sämst tappa inte hoppet för att ngt fint eller positivt kan hända. Du kommer snart få en liten underbar människa som kommer tycka du är bäst i hela världen! Den kärleken går inte att beskriva.
Hej! Det har ju blivit mer och mer vanligt att man kan ha en doula med på förlossningen. Googla på doula och se om du tror att det passar dig ☺️
Har tyvärr inga råd, men ville bara säga att du klarar det ensam om det blir så! Personalen kommer hjälpa och stötta dig! Sen blev jag väldigt fundersam över vilken religion som har dessa ”regler”. Låter nästan som något hon hittar på för att komma undan
Ååh din stackare! Vilken jobbig situation för dig! Hade jag känt dig hade jag absolut följt med dig till förlossningen! Vet dock inte vart i landet du bor? Och fy vilka "kompisar"! Men jag vet hur det är jag fick mitt första barn när jag va 17. alla mina kompisar tog oxå avstånd.. Tyvärr är det så att vissa är mer mogna än andra. Har du fått tag i en lägenhet eller något iom att din pappa slängde ut dig? Fan va arg jag blir! Skulle bara vilja ge dig en kram o säga att det kommer lösa sig. Men jag vet hur det är att få barn tidigt, pappan till mitt äldsta barn va ju inte den bästa heller så förstår va du går igenom. Jag blev misshandlad psykiskt och han åkte in på psyket efter att jag gjort slut med honom för han sagt han skulle ta livet av sig och så väste han till mig att fan ta dig om du föder mitt barn! Men jag födde barnet och idag är han 10.5 år och kaoset med hans pappa aset fortsätter.. Så jag vet precis va du går igenom.. Jag har dock aldrig fött ensam men senaste gången nu när jag o min man fick vår dotter så va det nära att jag fick föda ensam bara för att alla barnvakter fuckade upp det för oss.. Men det löste sig i sista minuten typ.. Din stackare men vill du prata med någon som själv har erfarenhet av att bli mamma tidigt kan du skriva en rad.
Om du bor nära mig. Kan jag bli din vän å stötta dig inne på förlossningen å efteråt. Men du ska veta. Jag hade min man med mig, men jag kände att egentligen det va bara ”kul” att ha han där, och se allt och umgås, för stöd, och bra ord, och allt de där, de ger de får man av personalen med hela tiden. Du kommer ha bra folk runt om dig under själva förlossningen och på BB.
Går du till barnmorska? Prata med henne om det du upplever och hur du känner. Hon har antagligen en massa erfarenhet du kan ta hjälp av! Jag tror du kommer klara av förlossningen utan problem, även ensam. Har du någon som kan hjälpa dig i tiden efteråt?
Har ingen egen erfarenhet, men de som jobbar på förlossningen är vana vid att många kommer in ensamma så de kommer stötta dej igenom det hela. Kämpa på! Du är allt som det lilla barnet har. Kämpa för er. Ni två blir en härlig liten familj som svetsas samman. Lycka till med allt. Och när babyn väl är född, så finns det massor med aktiviteter att göra, de första månaderna äter man, sover och myser tillsammans, sen när man blir sugen på att träffa andra har säkert corona lugnat sig och då kan ni gå på babyrytmik, sagostunder, babysim , öppen förskola och annat kul där ni träffar andra barn och föräldrar.