Hej alla starka mammor ❤ Jag är lite nyfiken hur förlossningen var för er som valde bort epidural och födde helt naturligt så att säga? Jag har i mitt huvud gått igenom alla olika sätt som finns.. och bestämt mig för att inte ha något trots förlossningsskräck. Men tror det är något jag kan komma över... (skräcken alltså) Men skriv gärna ni som födde helt utan smärtlindring. Hur klarade ni det? Svimmar man av smärtan? För ont kommer de ju göra de räknar jag med.. ändå lite nervös inför tanken.
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
25 av 45 svar
Hej! Mitt första barn födde jag helt utan smärtlindring och det gjorde mindre ont än jag hade föreställt mig. Jag fick andrenalinkickar av värkarna och fick lyckorus. Jag ringde förlossningen för att rådfråga när jag hade regelbundna värkar men de tyckte jag var för lugn så de trodde det var förvärkar. När det var ca 4 min mellan värkarna åkte vi in. När vi kom in hann vi vara 14 minuter på förlossningen innan barnet föddes som skjuten ur en kanon. Barnmirskan fick fånga barnet.
Min förlossning gick snabbt, ca 5,5 h från första värken hemma. Jag hade skrivit i mitt förlossningsbrev att jag ville undvika epidural om det gick men att jag var öppen för förslag när det kom till allt annat. Men redan hemma efter ca 1 timme med värkar var det enda jag tänkte på att jag minsann skulle ha epidural så fort vi var inne på förlossningen, för värkarna hemma och i bilen var det värsta under hela förlossningen. När vi väl kom in var jag öppen 9 cm så det fanns inte tid till så mycket smärtlindring då. Vi var bara inne på förlossningen i ca 1,5 h innan sonen föddes men den 1,5 h kändes som ca 15 minuter för mig, jag var knappt medveten om vad som hände. Jag fick lustgas och jag tyckte att det hjälpte mig jättebra. Sonen föddes med sugklocka och när läkaren hjälpte till att dra ut honom i samband med värkarna gick jag lägga lustgasen, men när läkaren drog och när sonen kom ut kände jag i stort sett ingenting. Och när han väl var ute vat det som att all smärta var borta.
Det känns fel att berätta när du skriver att du har förlossningskräck för man vill ju inte göra det värre. Kan bara säga att det gjort jätte hämskt ont och jag kunde inte ens tänka så ont var det och i mitt fall var det ont hela tiden + ännu värre när man ska pusha. Jag svimmade (enligt de är det "vila") men det var som att man försvinner och kommer tillbaka som att man sömnade men det var ingen avlastning från ont för som när man är nedsovd den tiden finns inte bara. Min man var stor hjälp och tack vare honom kände jag aldrig panik. Det var även viktigt att jag deltog i alla inlärning sessioner de organiserade under graviditeten och följde alla råd de sade under förlösnningen trots att jag kände mig inte säker om jag gör rätt. Jag kände mig lite lurad för alla i familjen bara sade att det gör mycket ont men ville absolut inte visualisera det för mig så jag var inte förberedd. Nu är jag förberedd och fortfarande osäker om jag vill denna gång gå utan smärtlindring eller med, om det skulle hjälpa i mitt fall om jag ändå inte hade ont lokaliserad i ryggen. Har lite förlössningsredsla men det är som med maraton, man lider men man ser målet framför sig och hur lånt det är. Det måste inte bli lika kort/länge denna gång men det hjälper ändå att tänka att jag kan titta på klockan och räkna ner timmar ;). Om jag var dig, om det var min första gång så hade jag sagt att ge mig allt smärtlindring för just då i den stunden när jag hade ont hade jag nog gjort allt får att få smärtlindring som de tyvärr inte ville/kunde ge.
Hej! Jag hade enorm förlossningsrädsla och har gått i massa extra samtal och hade det jättetufft under graviditeten. Tänkte att jag ville ha epidural men samtidigt var jag otroligt orolig för hur det går till osv, stickrädd och allt. Jag provade att lägga dit epidural men det lyckades inte och sen struntade jag bara i det. Jag använde lustgas och det klart det gör ont att föda barn men alltså min förlossning blev så mycket bättre än jag någonsin kunde tro. Man har ju olika smärttröskel såklart men min är ganska låg. Har alltid haft svårt med sjukvården och allt vad det innebär, stora rädslor för allting. Jag är så nöjd med användningen av lustgas. Och jag är inte förlossningsrädd längre, helt otroligt. Men jag tror att när man väl är där och ska föda, att försöka va öppen och känna där och då hur man vill ha det, tycker det är svårt att säga innan.. Jag hade skrivit plan men blev nästan tvärtom och jag är jättenöjd med det 🥰 Lycka till med allt, kram ❤️
Jag födde mina fyra barn utan bedövning, gick alldeles utmärkt utan. Det gjorde ont såklart, men jag har ju också haft turen med att ha ”lätta förlossningar”. Kan tillägga att jag ville ha bedövning på alla fyra men fick inte med första och hann inte med de andra tre, så jag ser ingen prestige i att inte ha bedövning. Lycka till!
Båda mina barn är födda med hjälp av bad, lågt brummade ton, tanken på att slappna av och följa med i kroppens signaler och lustgas. Min första förlossning var en riktig drömförlossning som jag skattade till 10/10 när jag lämnade BB. Den här förlossningen var väldigt nära men eftersom min man inte kunde vara med pga förkylningssymptom saknade jag hans trygghet och stöd. Därför tror jag att den inte får mer än 7/10. Tankens kraft är större än du tror, jag tror det kommer gå galant för dig. Tror det viktiga är att vara öppen för att allt kan hända och att du kan behöva ställa om I tanken på vad som är bäst för dig och ditt barn. Lycka till! ❤️
Jag är nålrädd och valde därför bort epidural. Alla sa till mig att jag borde ta det, för att det är "lättare". Men jag lät bli. Och jag ångrar mig inte en sekund. Men, ska tilläggas, jag var inte ett dugg rädd. Jag gick massor med yogakurser online och kurser i gravidavslappning, djup andning osv innan förlossningen. Jag fick även min man att gå dom, samt en förlossningsförberedande kurs. Under förlossningen så fokuserade jag bara på att gunga med i smärtan. Klart fan det gjorde ont, absolut. Men jag hade alltså inte panik utan så fort jag kände värken komma, så började jag humma för mig själv, andas kontrollerat och gunga med knäna. När det var som värst fick min man komma och krama mig under värken. När krystningsfasen kom, valde jag att föda i liggande stol, med finskt grepp och varma handdukar. Då trycker BM varma handdukar mot venusberget och mellangården, vilket gör att smärtan inte upplevs lika överväldigande. Jag hade en fantastisk förlossning. Men jag tror inte att jag hade haft det om jag hade känt mig minsta lilla osäker i mig själv eller min kropp.
Jag visste redan innan första förlossningen att jag inte ville ha medicinsk smärtlindring - tycker inte om mediciner, orolig för biverkningar, vill gärna ha kontroll själv mfl anledningar. Som förberedelse rekommenderar jag Ina May Gaskins bok Guide to childbirth. Även kapitlet "VM i förlossning" i Barnaboken av Anna Wahlgren. Jag hade inte ont under någon av mina förlossningar. De hade lika gärna kunnat ploppa ut hemma för jag väntade på att det skulle börja göra ont, vi åkte in på kontroll av andra anledningar och det var ju tur. Däremot kändes det som hårt arbete som krävde mycket fokus och koncentration. Krystvärkarna med första barnet var det enda som gjorde ont men det berodde på att personalen inte förstod att det gick så fort, 10 min från första krystvärken kom barnet som skjuten ur en kanon i toan på sjukhuset 😊 såhär i efterhand kan jag se att jag borde bytt ställning till ex på alla fyra med baken upp för att sakta ner lite, jag borde också ha hållit emot med händerna för att få bättre kontroll. Med andra barnet gick krystvärkarna smärtfritt, jag hade förvarnat personalen om att det nog skulle gå undan (barnmorskan höll emot med varma handdukar och det var helt fantastiskt!! 😂). Så nej, en förlossning behöver inte vara smärtsam - det är det häftigaste jag någonsin gjort! Redan efter första barnet sa jag att jag gärna föder 10 till bara jag slipper ta hand om alla ungar efteråt.
Jag skrev i mitt förlossningsbrev hur jag ville ha det alltså utan allt annat och bara lustgas och bad och värmekudde.. massage och så vidare. Är opererad i ryggen för diskbråck för 13 år sedan och vill absolut inte att någon skulle sticka en nål i ryggen på mig. Klarar inte dessa risker heller utan ville föda mer naturligt med bara lustgas.
Födde min utan EDA, hade dock lustgas. För mig funkade det bra iom att den hjälpte till att lättare få mig ”att gå in i mig själv”. Tycker dock ej att det är revolutionerande smärtlindring med lustgas. Rekommenderar att ej bestämma dig i förtid, utan att bestämma dig på plats :)
Fött 2 barn. Den första med epidural och den andra var det tänkt att föda med enbart lustgas. Men smärtan blev för mycket så det blev epidural med båda :(
har kört endast lustgas på mina 2 och de funkade bra. vågar inte ta eda pga risker.
Jag har fött båda Mina barn med enbart lustgas, och i dagarna väntar nästa förlossning och kommer inte välja någonting annat då heller! Lustgas är fullt tillräckligt för mig med hög smärttröskel, tycker inte det gör så ont att föda barn🙈
Har fött tre barn utan allt annat förutom lustgas. Lustgas kan man också reglera mot slutet av förlossningen när utrdrivningsskedet börjar. då mina barn har kommit på endast 3 krystvärkar så har det inte spelat någon roll om vi höjde styrkan på lustgasen eller inte. tycker att man har något att se fram emot, det är en annan typ av smärta. jag älskar att föda barn, och vi väntar fjärde i december och kommer nog inte stanna vid fyra barn utan det blir säkert fler. dessutom är jag mer rädd för att de sätter "fel" på epidural än att faktiskt känna att man föder barn. man kan också anlita en doula som hjälper en med andning, och stöd under förlossningen. vi har tänkt att anlita en doula för risken är stor att om vattnet skulle gå hemma så hinner vi inte in till sjukhuset ( första gick på 15 minuter och andra på 4 minuter när vattnet gick) tredje var en igångsättning så den "räknas inte". Så vi är beredda på hemförlossning också denna gång.
Jag har fött 3 barn varav ett i säte utan epidural. Det gör ju helvetes ont men man överlever. Första förlossningen tog lång tid så då hade jag inför andra sagt att jag absolut skulle ha epidural men när vi kom in hade jag krystvärkar så det hanns inte med. Och sen när trean skulle komma så kände jag att nu är ju typ sista chansen, men eftersom han är född i säte så ger de inte epidural. Känner mig lite snuvad på den faktiskt, och vi är nöjda med tre barn 😊
Jag gick in med inställningen att föda med eda, försökte uthärda värkarna så länge de gick för tänkte hela tiden "det kommer bli värre". När jag tyckte de gjorde jätteont bad jag om eda, men var då 9.5 cm öppen och vattnet gick vid undersökningen så hann aldrig ta den. Efteråt gick det ganska fort :)
Födde min första utan smärtlindring. Började med ett bad kl 20 och fick sen morfin spruta vid 21,30 tror jag. Då jag inte öppnade mig så snabbt drog de mins hinnor och fick värkstimulerande vilket satte fart på det. Prövade då lustgas med spydde direkt efter ett andetag:( min sprutfobi hindrade mig från att ta eda men skulle nog rekommendera det till andra. Tog väldigt lång tid från 10 cm till krystvärkar och ingen bedövning på det gjord att min kropp blev väldigt trött och inte redigt orkade mot slutet. Nästa förlossning ska jag försöka klara av mer bedövning hoppas jag:)
Jag har fött alla tre med bara lustgas och med de två sista så hade jag inte hunnit med nån EDA eftersom det gick så fort. Var lite rädd för att ta det också eftersom en av mina systrar blev helt väck med EDA. Tyckte att det gick väldigt bra med bara gasen, men den hade jag inte klarat mig utan eftersom jag hade väldigt långa värkar och knappt nån paus mellan dem. Men det var underbart med bad innan, hann med det ganska länge vid första gången och en liten stund med trean. Lycka till med graviditeten och ta det som det kommer.
Jag hade bestämt mig att föda utan Eda men tog den tillslut iallafall. Jag var vaken från kl 3 på natten och kl 5 gick vattnet 1 timme senare hade jag värkar och åkte in. Var 2 och en halv cm öppen och efter 6 timmar hade jag så ont så jag bara skaka och grät. Ändå hade jag inte öppnat mig nått mer. Hade spytt engång och fått kvaddlar vilket funkade bra men smärtan flyttade sig från ryggen till magen så det gjorde fortfarande ont som f*n. 2 timmar efter det fick jag Eda ville inte testa lustgasen för jag trodde jag skulle spy. Tyckte inte det gjorde ont att på den alls. Smärtan var helt borta ändå tills krystvärlarna började. Fick tyvärr ta värkstimulerande dropp eftersom värkarna blev färre. Kl 4 dagen efter vattnet gick föddes min dotter. Är glad att jag tog Eda men bästa barn vill jag försöka utan så jag slipper värkstimulerande.
Jag har fött 5 barn med bara lustgas och ett barn utan nånting alls, hann bara vara på förlossningen i 4 min innan hon föddes så jag hann inte. men jag har aldrig haft ens en fundering på att ta nånting annat än lustgas.
Jessicaelisabeth: wow vilken fin historia! Vilken kämpe du är 💖 Vill tacka alla för era fina historier, blir helt tårögd! Vsd grymma ni är 👍💖 både med och utan smärtlindring. Jag ska gå en förlossningskurs och läser lite böcker för att få ett litet hum innan.... har alltid trott och tyckt att en förlossning är de mest skrämmande att vara med om men allt beror på hur man väljer att se på det och jag ska försöka se positivt på det 🙏❤
Båda mina barn är födda med endast lustgas, gick hur bra som helst. En helt otrolig upplevelse att föda barn, skulle vilja vara med om det en gång till. Men vill inte ha fler barn så en förlossning till är helt uteslutet.
Jag födde min dotter på 4.5 kg med lustgas, kände mig väldigt stolt efteråt... Haft lite förlossningsskräck... men släppte på slutet av graviditeten... lustgasen var underbar! Det gör ont. Men ååå så värt det!
Jag ville ha alla smärtlindringar som fanns har jag alltid sagt. Dels för att min smärtgräns är 0 och hade förlossningsskräck precis som du .. Tyvärr hanns ingen smärtlindring med då det var försent, använde endast lustgas. Kan faktiskt idag säga att jag är väldigt glad för det. Absolut gör det ont, och man ligger och jämrar sig att man inte orkar och att man vill hem (jag gjorde det i alla fall) men när bebisen väl är ute och uppe hos dig på bröstet så glömmer man allt om smärtan som man hade innan. Du ska göra det du känner att du vill göra :)
Jag har inte fött barn utan EDA men kan dela med mig av mina erfarenheter från att föda med den, första förlossningen så stannade värkarna av helt efter den, det var skönt att få en liten stunds vila men sen satte dom värkstimulerande dropp och det drog igång rejält direkt och blev nästa för intensivt. Andra förlossningen så fick jag som ett fruktansvärt pirr i hela kroppen från midjan och neråt och läkarna verkade knappt förstå varför, dotters hjärtslag sjönk rejält en stund och ingen verkade förstå vad som hände, det gav sig efter en minut bara men den upplevelsen var fruktansvärt obehaglig! 30 minuter efter edan var satt fick jag krystvärkar så den hann aldrig hjälpa ändå och nu 3 månader senare här jag ont i ryggen på det stället den suttit. En förlossning upplevs olika av alla och vill du försöka föda utan EDA så tror jag definitivt du kan ha glädje av det efteråt. Lycka till !