Hej, Jag är en blivande förälder med Autism grad 1. Jag har alltid haft en stark barnlägtan och är överlycklig över det lilla liv som växer i kroppen. Men när jag senast var hos barnmorskan upplevde jag en oro från barnmorskan över min diagnos och att det kunde vara mer av en nackdel än en fördel som förälder.. Jag har själv inte haft någon oro kring det blivande föräldraskapet och min autistiska diagnos, men vill gärna höra andras erfarenheter av att vara just förälder med autism. Vad var svårast tiden efter att barnet var fött? Vad har varit en styrka och en fördel med diagnosen? Vad har ni fått för hjälp och intryck av vården?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Jag tror att det är just det som ovanstående skriver, att det finns en föreställning, en gammal uppfattning om att personer med autism inte kan känna empati som kanske gör att din barnmorska ställer sig tvekande till det hela. Men idag vet vi ju att det inte stämmer. Jag tillhör kategorin som nästan känner för mycket empati, tar in allas känslor vilket gör det övermäktigt ibland. Jag har verkligen inte problem att knyta an känslomässigt till mina barn, och det kanske är det som din barnmorska tror att man automatiskt har om man har autism.
Hej! Jag har själv inte diagnos men jobbar med personer med autism och har då träffat många föräldrar med autism :) jag har träffat många fantastiskt fina autistiska föräldrar! jag tycker många beskriver både styrkor och sårbarheter. Att vara autistisk och förälder är svårt, precis som det är svårt att vara neurotypisk förälder, men kanske på olika sätt som jag förstår det! Till exempel kanske du känner igen dig att behöva rutiner, vara ljuskänslig eller liknande. En bebis är ju en stor förändring som även neurotypiska har svårt med ibland, sen är det mycket ljud om man har en skrikig bebis, och rutinerna förändras! det kan vara bra att veta ifall du har svårt med detta och då planera för avlastning och liknande för att få tid till dig själv för återhämtning och att processa! Det finns ju många missförstånd om personer med autism, till exempel att de saknar empati eller inte kan känna känslor vilket är långt från sanningen! Många med autism har ju en otrolig empatisk förmåga (nästan för bra! Så man är känslig för andras ledsenhet etc), och att skapa kontakt med sitt barn hindras inte av autism. En autistisk person har ju ofta ett annorlunda perspektiv än neurotypiska, vilket såklart kan gynna ett barn då hen får lära sig flera sätt att se på saker tidigt. Om du funderar mycket och vill ha stöd skulle jag rekommendera att leta upp en psykolog eller samtalskontakt med erfarenhet av detta för stöd och för att bolla idéer :) Hörselskydd är ett hett tips om du är ljuskänslig! Lycka till! :)
Hej! Jag har också Autism nivå 1 och jag har 3 barn. Blir ledsen av att höra att det finns såna fördomar, känns som brist på kunskap. Varför skulle det vara ett hinder, ett problem? Jag älskar mina barn över allt annat på jorden, och när jag älskar så gör jag det med hela hjärtat och jag ser till att mina barn får höra/känns det varje dag. Självklart finns det saker som är tuffa, men jag tror att det är så för alla föräldrar på olika sätt. Det finns säkert personer med Autism som kanske inte passar som föräldrar precis som det finns personer utan Autism som inte passar som föräldrar. Det som kan vara tufft för mig som förälder, som var en omställning är/var att aldrig få vara ifred. Men jag accepterar att läget är sådant just nu. Du känner dig bäst själv, om du inte sett några hinder på att du skulle kunna vara förälder, ha ett barn att älska så ska ingen annan få dig att tvivla på det. Som sagt, jag har Autism, jag har 3 barn (13, 8 och 1,5 år) och jag lever för mina barn, jag kan inte föreställa mig ett liv utan dom och skulle bli ledsen om någon dömde mig och mitt föräldraskap utifrån min diagnos.