Hej på er! Jag har så fruktansvärt dåligt samvete för jag tycker det ska bli så jobbigt när svärföräldrarna ska komma och hälsa på för första gången efter att vi fått vår dotter. De är skilda och bor långt borta och kommer komma varsin helg och jag tycker det känns skitjobbigt. Jag brukar tycka det är rätt jobbigt att träffa dem i vanliga fall så nu är jag rädd att det kommer bli fruktansvärt jobbigt. Jag är väldigt baby bluesig och mår rätt kasst i allt det nya just nu. Till saken hör att de åker långt för att hälsa på och kommer vilja "maxa" tiden med oss medan jag är dels rätt psykiskt instabil och dels ganska introvert och i stort behov av egen tid. Jag har så dåligt samvete att jag känner så här. Hur skulle ni agera? Hoppas att det ska gå bra och stå ut eller försöka stoppa besöken? Min mamma har redan varit här två gånger eftersom jag behövt hennes stöd, så nu känns det väldigt orättvist på något sätt. Gah, har ni några råd?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Grattis till bebis! Gör som det känns bäst för dig och din partner. Det finns inga rätt eller fel bara vad som känns rätt eller fel. Det är väldigt tidigt att ta emot längre besök (längre än en kopp kaffe) redan efter 2 veckor (min åsikt). Särskilt som du är inne i babyblues-tiden. Din mamma är inte ett besök, hon är ditt stöd. Det är stor skillnad! INGET är viktigare än att du och bebis får landa i allt det nya, knyta an och hitta rätt i mat och sömn. Jag tror inte nån höll min bebis förrän han var 2-2,5 månader. Lyssna till din egen inre röst vad som känns bra för er. Hur du och bebis mår är så mycket viktigare än släktingars förväntningar.
Niam92. Jag håller med om att det är orättvist. Hade jag resonerat som så att jag inte vill ha hit svärföräldrarna under några omständigheter hade jag stämt av det med min sambo innan jag bjöd in mina egna föräldrar att komma. En väldans massa prat om att man ska dela lika på allt i föräldraskapet, men varför har kvinnan ensamrätt att må dåligt/känna sig deppig och behöva sin familj efter man har fått barn? Till ta tycker jag du för alla relationers skull kan berätta för din sambo hur du känner, tror han att föräldrarna skulle vilja hänga på hotell - ja men toppen. Annars kan han informera sina föräldrar om att du behöver din ensamtid osv och så får dom respektera om du vill gå undan.
Jag skulle inte stoppa besöket men skulle sätta upp tydliga gränser. Va ärlig med hur du mår och känner,. Dom allra flesta förstår att man är skör och behöver utrymme med en nyfödd så jag tror inte dom kommer se det som något konstigt att bo på hotell, speciellt inte om ni inte har en super tajt relation
”Ledis mamma” Orättvis? Det enda orättvisa är att be en nybliven mamma med babyblues göra saker hon mentalt inte orkar med. Man har olika relationer till olika personer, o mor-farföräldrar har ingen som helst rättighet till att klampa in bara för att dom råkar ha dom titlarna. Om svärföräldrarna inte förstår att man behöver utrymme och egen tid med sin nyfödda och blir sura över att bo på hotell så är det deras problem.
MinOpera: tänk om de hade varit tvärtom. Han hade tagit hem hans mamma med bett din mamma stanna när de handlar om 1-2 dagar på hotell? Här har hon ju sin mamma hemma men inte vill ha hennes partners mamma hemma? Gud vad orättvisa människor är mot sina partners. Bit ihop säger man om du så hatar dem för både din partners skull och för barnens far-föräldrar/ mor-föräldrar skull. Det är bara besök. Va glada istället att man blir glad för en och vill hälsa på.
Känner igen mig massvis! Jag hade sagt till sambon att be hans föräldrar att bo på hotell. Då får du automatiskt lite mer pauser och egentid eftersom dom sover och äter frukost nån annan stans.
Tack för svar hörni :) det lutar åt att låta dem komma men med restriktioner att de måste sova på hotell så vi får lite space i vår lilla trea (tyvärr inga släktingar i närheten, vi har det lite kärvigt på det sättet). Sen funderar vi på att lite dela upp besöket, så de kommer en stund på fm och sen em/kväll men att jag får ha min familj lite "ifred" emellan varven. Dottern är bara 2 veckor gammal, så hon är ju ganska ny kan man säga :) känner mig rätt pressad att ta emot besök och att vara lycklig och pigg, det kanske är där skon klämmer. Sen känns det lite tufft att svärmor tenderar att vara nervös och orolig och oja sig om hur svårt allt är, vilket jag inte riktigt orkar höra nu, och svärfar som är ganska plump och inte riktigt förstår hur man beter sig i sociala sammanhang. Har en dålig magkänsla över hur det hela kan sluta känner jag, samtidigt som jag vill att alla ska få hälsa på och känna sig välkomna. Jag är säkert inte ensam om att känna så från gång till gång 😂 kan ju tillägga att detta gäller alla besök, inte bara svärföräldrarna (bortsett från min egen mamma, vi är otroligt tajta)
Grattis till bebisen! Jag förstår absolut din känsla. Nu vet jag inte riktigt hur många veckor bebisen är men ni ska få ta det i er takt. Förstår att alla vill träffa bebisen men de kommer komma tid till det också. Har din man inga släktingar i närheten av er som dom kan bo hos så slipper dom vara hos er hela helgen/dagarna? Det är påfrestande med en liten och alla känslor allt är så nytt då ska man få ta det i sin takt och kunna gå å vila när man vill eller bara få vara för sig själva när man vill det, jag hade inte velat ha någon övernattande gäster eller långvarig för det när min son var nyfödd.. och det måste dom respektera men vet själv att det är otroligt svårt att säga det. Hoppas det löser sig!
Om din mamma varit där och du vill stoppa hennes besök kan jag tycka att det är väldigt orättvis, dels för din man. Men eftersom de kommer att hälsa och inte kommer för att stanna i veckor exempel, hade jag tagit modet varit stark och tänkt detta är bara besök och de ska vi klara hur fint som helst. Att stoppa besöket hade jag absolut aldrig gjort. Jag tror nog i framtiden du kommer själv vilja hälsa på dina barnbarn med :)