Kommer hem idag efter jobbet och från det lilla jag klarar på gymmet numera. Det vill säga inte mycket, mer av rutin. Killen har klippt gräset och precis trimmat färdigt när jag kör upp på uppfarten. Går fram till honom och säger att det blir fint och får bara till svar "det hjälper inte mig". Nahepp, blir ju så klart lite ledsen för svaret jag fick och går upp och börjar laga mat istället. Nu när han skulle lägga sig så frågar jag varför jag fick ett sånt svar när jag uppskattar att han klippt gräsmattan osv. Då kommer det ju fram att han inte tycker att jag har klippt gräsmattan på länge... Jag är gravid i vecka 30 och har haft ont av skumpandet när jag klipper gräset sedan ett bra tag tillbaka (jag jobbar även som fastighetsskötare och har fått sluta klippa gräs pga att det gör ont). Jag ska även tillägga att det är jag som näst intill alltid har gått i slänterna med handgräsklipparen här hemma varje sommar och har aldrig haft problem med att klippa gräs eller trimma. Då hade han även sökt på Google efter vad gravida kan klara av osv och menade på att det inte skulle vara några problem enligt vad som står på nätet att klippa gräs, rida, jogga eller göra aktiviteter över lag. Inte en tanke på att varje graviditet är individuell eller någon omtanke över huvud taget. Detta är inte första gången han hintar om att jag inte gör någonting och det gör mig så ledsen. Det värsta är att han är så jävla känslokall över graviditeten och att jag går sönder mitt framför honom! Jag jobbar, jag lagar mat, jag tvättar, jag städar, jag plockar in och ur disken, jag klipper också gräset och trimmar i vanliga fall, jag visar omtanke... Och jag bär vårat barn!! Inte ens sista delen av graviditeten får man lov att ta det lugnt för något eller någon. Jag känner bara för att ge upp allt! Fy fan alltså 😭
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Jag ska kanske vara på en lite mjukare sida. Killen hade kanske en dålig dag och tog ut det på dig helt enkelt. Män påverkas också av kvinnans graviditet men de upplever inte graviditet som kvinnor då de ser bara magen växa och inget annat. Det kan se ut som att kvinnan mår hur bra som helst. Man får lära upp dem lite, hjälpa dem att vara med (det är extra svårt nuförtiden när de inte fick följa med till barnmorskan eller ultraljud). Det finns visst kvinnor som även springer marathon i sista månaden av graviditet men det finns även de som var hur friska som helst innan och sen plågas av massa åkommor. En gravid kvinna behöver extra stöd särskilt i slutet och sen när barnet föddes så blir det jätte tufft första 3-4 månader med (om man inte har tur med jätte lugn bebis som sover och äter fantastiskt bra). Jag tycker att man får prata med varandra, det är så relationer går till. Ingen mening att direkt ta allting jätte illa och föreställa sig det värsta då det oftast handlar om lite skilda meningar, sårade känslor, och missförståelser som man kan reda ut. Om man pratar dock och den andra inte lyssnar, bara fortsätter bråka och inte vill komma överrens och bara drar ut lidandet på hela relationen då är det en annan sak men det ska man inte anta direkt;). Det kan vara bra att ta ett lite lugnare samtal med killen när ni båda är på bra humör och förklara hur det kommer bli. Ni får helt enkelt prata även om vardagliga sysslor, han behöver förstå att det inte är att du försöker komma undan att göra något men behöver helt enkelt samarbeta då du kommer ha en annan uppgift och även vid denna uppgift kan han hjälpa. Att skaffa barn är ingen dans på rosor, inte som i filmer där bebisen bara sover lugnt i sin säng och mamman slappar i stolen och ler till kameran. Man kommer vara på gränsen många gånger när båda är sjukt trötta för att bebisen kanske inte har sovit bra på natten och då kommer vilken liten grej som helst göra en arg. Det är bättre att bearbeta det redan nu när man kan prata i lugn och ro.
Parterapi eller dumpa skiten. Istället för att ställa såna fullständigt löjeväckande krav på sin gravida sambo borde han ta hand om dig och låta dig avgöra exakt vad du KÄNNER FÖR (inte ”klarar av”) och annars borde han själv träffa en psykolog för sin bristande empati och själviska beteende. Du är värd 100 ggr mer än det där och du klarar dig förmodligen bättre själv än med honom. Kram
Tror ni behöver prata med någon professionell. Att han litar mer på vad han läser på Google än vad du säger är väldigt sorgligt och jag skulle säga att det vittnar om att han har problem med empati. Precis som tidigare nämnts så kommer en period efter förlossningen när han kommer att behöva sköta allt i hemmet och klagar han på lite gräsklippning lär det inte bli populärt. Så ledsamt att läsa hur vissa män beter sig. Detta är något som ingen ska behöva acceptera!
Ja, vad säger man. På något jävla vänster är det alltid i slutändan mest synd om mannen. Offerkofta deluxe. Förlåt för det. Men är så enormt trött på män just nu. Och då vet jag att jag drar alla över en kant. Men är så trött på oförmågan att dom inte kan känna med andra eller tänka längre än näsan räcker på dom.
Gud va ledsen jag blir på sånt. Du ska absolut inte känns så! ❤️ Han borde fundera lite på hur situationen faktiskt är för dig, och allas graviditeter är olika. Jag gör knappt någonting just nu och kommer fortsätta ta det lugnare med hemfix osv, pga tex foglossning har jag dragit ner på mycket, svårt att böja mig, lyfta saker, skulle aldrig klippa gräset i denna situation. Det med ridningen under graviditeten är lite missvisande, visst kan man rida på ganska länge - OM man gjorde det redan innan graviditeten. Jag är hästtjej i grunden och väldigt van vid hårt jobb i stall osv, men har inte ridit på 10 år nu, då ska man inte börja rida helt plötsligt igen om man är gravid tex. Samma med mycket annat aktivt. Visst är alla kvinnor olika, för min del har jag fått ta det mycket lugnare än vad jag trodde (detta är försa för oss, v 22 nu). Skulle gå en skogspromenad med hunden i ett fint område vi åkt bil till, gjort en liten utflykt liksom, jag kunde gå 10 min max och sedan var jag helt slut, terrängen funkade inte för mig, det får man acceptera. Vi fick tillbaka och åt en braklunch istället! Försök förklara för din kille vad som händer i kroppen, hjälp honom förstå. Hoppas det löser sig ❤️
Fy vad jobbigt att han inte har någon som helst förståelse eller lyssnar på hur du upplever din graviditet. Du får prata med honom hur du känner, hur du känner när han säger så. Du gör ju verkligen det du kan och du har all rätt att ta det lugnt och framförallt inte ha ont. Prata med din barnmorska och ta med honom på besök dit så kan hon förklara för honom och stötta dig. Risken är ju ayt han även kommer ha noll förståelse för ditt mående under och efter förlossningen och som nybliven mamma kan det göra ont och med en bebis är det väldigt svårt att hinna med allt man hann med iman, så han behöver hjälpa till och förstå att det kommer bli lite tuffare för er båda med arbetsbörda och så. Sök och prata med andra för du behöver deet nu och sen.
Fjantigt att bli tjurig för att du inte klipper gräset. Hur ofta gör du allt det andra? Du vet städar lagar mat tvättar osv? Du kan ju prova att strunta i det o om han frågar dig varför detta eller detta inte är gjort kan du ju bara bevisa att allt detta gör du som inte han gör.. jag förstår mig verkligen inte på varför vissa människor är sådana. Min man o jag har uppdelade sysslor vilket funkar jättebra. Han diskar, jag tar tvätten. Tex. Sen så oxå så hallå klipper gräset gör man väl bara knappt 1 gång i veckan o den perioden är ju snart över ändå. Säg till han o skärpa till sig :)