Jag känner att jag måste skriva av mig och förhoppningsvis bli lugnad av någon vänlig själ. Min son föddes genom urakut kejsarsnitt, han hade fått syrebrist i magen och man visste inte hur länge han hade haft det. Efter en tid på Neonatal så blev hans EEG bättre och nu sist det gjordes visades ingen onormal aktivitet. Dock kunde läkarna självklart inte garantera att det inte skulle bli några men. De kan inte heller säga hur mycket eller vad för men det kunde röra sig om. Vilket har gjort att min oro som mamma växer, konstant. Varenda mammaträff jag är på så får jag ångest då jag ser bebisarna runt omkring utvecklas. Medan min son inte gör det. Visst utvecklas han, men han är sen, i allt. Jag är fullt medveten om att vissa barn är senare, att det är fullt normalt att t.ex. hoppa över krypstadiet. MEN min oro blir inte mindre på grund utav det. Han är nu 9 månader, han kan bara sitta korta stunder utan stöd innan han tappar balansen och han kryper inte, han ålar inte ens. Där emot rullar han dit han vill. Jag vet egentligen inte vart jag vill komma med inlägget. Jag behöver bara prata med någon innan jag går i tu av oron att det skall vara några men. Det är inte de att jag skulle älska honom mindre, men jag vet hur det påverkar ens liv och hur oförstående människor kan vara om man har ett handikapp. Någon som haft ett barn som börjat krypa/sitta senare? Hur har ni gjort för att hjälpa dom? Är inte intresserad av att höra om barn som lärt sig saker tidigt då det inte hjälper min situation. Tack på förhand!
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Jag vet att man inte ska jämföra, men det är så svårt. Speciellt när man vet att han eventuellt har men, då letar man konstant efter avvikande saker. Oron växer väl extra just nu för vi skall på återbesök på Neonatal och träffa läkare samt sjukgymnast i veckan. Läkaren har även innan uttryckt sig klumpigt och tyckte det var konstigt när vi var där vid 4.5 månad att han inte kunde sitta själv. Dock förstod jag själv att det är tidigt. Men måste tacka igen för alla svar! ❤️
Min son var nästan 11 månader innan han kunde krypa och det tog ganska lång tid innan han kunde gå. Han gillade inte att bara ligga ner( och absolut inte på mage) så jag pallade upp honom med tjocka soffkuddar runtomkring så han kunde sitta korta stunder i taget iaf. Han var också väldigt sen med talet, visst kom det lite ord så där runt 2 år men sen var det som om han inte var intresserad av att prata mer. Ett litet tag innan 3 år så lossnade allt och nu bara sprutar orden fram. Min flicka som är 22 månader yngre var så otroligt mycket tidigare med allt, satt stadigt redan vid 3-4 månader så man kunde knappt tro att det var ett syskon till första barnet. Ska bli intressant att se hur snabb eller långsam trean blir! Man ska aldrig jämföra med andras barn även om det är svårt att låta bli. Men om man är mycket orolig så kan man ju alltid prata med BVC.
Min äldsta dotter var också lite sen i jämförelse med hennes jämnåriga. Hon satt visserligen vid 6 månader men från det dröjde det till hon var 10 månader innan hon rörde sig en mm. Hon varken ålade, rullade, hasade eller nånting. Hon satt still på röven i fyra månader. Hon var väldigt dålig på att hålla upp huvudet som nyfödd och vägrade ligga på mage. Vid 3 månaders ålder fick vi veta av en sjukgymnast att hon var överrörlig och väldigt mjuk i lederna, och fick övningar att göra hemma för att stärka hennes nacke. Hon gick sedan vid 13-14 månaders ålder.
Tack så jätte mycket för era svar, känner mig faktiskt redan mycket lugnare! ❤️
Du behöver inte oroa dig. Min som började krypa när han va 11 månader. Han började gå när han va 16 månader. Jag trodde först också att det var något fel med honom då min första kunde sitta vid 4 månaders ålder, krypa vid 6 månadernoch gå vid ett års åldern. Men alla barn är olika.
Min dotter är 8,5 månader. Hon kan inte krypa än. Hon kan inte sitta själv än. Sitter bara en liten stund, sen ramlar hon. Jag hade en normal förlossning. Kan oxå tycka att det är ledsamt att se dom andra barnen i hennes ålder som kan krypa, åla sig fram eller sitta utan stöd. Så du är inte ensam. ❤❤