Gemensam ekonomi, bra eller dåligt?

Jag och min har haft gemensam ekonomi nästan sedan start. Sedan vi fick vår son för ett år sedan så har vi nu även ett gemensamt konto. Dit kommer mina och hans pengar. Vi har vid något läge testat att ha separat ekonomi men det tyckte inte vi fungerade. Alltid någon som har sämre ställt och så ska den andra skicka över och låna pengar eller så bjuda. Ne, det kändes väldigt larvigt när man lever tillsammans och speciellt när man har barn. Men alla gör ju det som fungerar i deras familj.

För oss var det föräldraledigheten som avgjorde. Vi hade aldrig kunnat vara hemma så länge som vi ville om vi inte hjälp varandra ekonomiskt och haft samma sparmål dvs spara till att kunna vara hemma länge. Med sista barnet var vi tex hemma båda i 3 månader, sen jobbade maken 50% i 5 mån och sen 80% 5 mån, sen började jag jobba 80% och han gick hem. på FL De pengar han drog in i början gick precis varenda öre till huset, bilarna, träningar (stora barnen), mat, kläder osv. Att ens tänka att man skulle sätta in en viss summa på ett konto var helt otänkbart! Vi behövde ca 18 000 kr för att gå runt, skulle vi satt in 9000 vars hade jag behövt ta ut betydligt mycket fler föräldradagar än 2 per månad och då hade vi inte kunnat jobba deltid länge. Dessutom var det mer ekonomiskt för oss att maken tog ut flest SGI-dagar, så när han gick hem på FL så tog han såklart ut 5 dagar/vecka för att inte förlora sin SGI. Men kan ändå vara hemma länge + jobba deltid länge för det finns gott om SGI-dagar att ta ut! Det dyra med barn är att man inte får en bra inkomst längre, det är FL, VAB, vi måste jobba deltid för att klara vardagen med vårdbesök på alla 3 barnen (utöver det normala), spec. tandläkare osv. För oss hade det varit svårt att ha ekonomisk rättvisa när det inte går att leva ett "svensson-liv" med heltidsjobb och barn som har extra behov.

Självklart är inte den ena sättet bättre än det andra sättet och olika sätt passar olika familjer och personer. Men i min värld blir det så konstigt när det sitter på olika konton men är gemensamma pengar för då ser jag ju inte alla mina pengar. Hur ska jag då kunna planera och veta. När mins pengar då tar slut för stt jag har handlat maten och köpt kläder till barnen och han har pengar kvar då måste jag be honom om mer pengar. Jag får be om något som är mitt? Känns så konstigt bara.

Vi har alla pengar gemensamt. Har vi haft sedan vi blev tillsammans och flyttade ihop. Vi har båda barn sedan innan och även ett gemensamt. Alla pengar som finns är våra gemensamt. Tar dom slut på den enes konto så skickar man över om det behövs. Har jätte svårt att förstå varför man ska ha delad ekonomi när man är en familj.

Vi har tre gemensamma sparanden (barn, hus, bilar) och ett matkonto. Varje månad betalar vi våra separata räkningar, räknar ut hur mycket vi ska ha kvar vardera och den som har mer över för över mellanskillnaden till den andra (som förmodligen har betalat mer i räkningar). Det funkar fint för oss, både under föräldraledighet och när båda har jobbat.

Svar gällande bio. Går man ihop så dras det från det gemensamma kontot, likaså om man äter ute mm.😊 Jag klankar inte ner på er som har gemensamt konto. Det är helt förståeligt, speciellt med de stora löneklyftor som fortfarande finns. Känns gemensam ekonomi bra för båda parter tycker jag att man ska köra på det!

Livet ser annorlunda ut för vissa. Vi vet vad vi har för förutsättningar längre fram även om man inte vet om det är om 5 år eller 20 år. Jag vet att jag kommer att få bidra mer längre fram, men vill partnern också kunna bidra med något så kanske det blir det som ligger på sparkontot. Vi pensionssparar (buffert ifall något händer med huset mm) så mycket som möjligt. Sen så även om vi säger nu att vi ska hålla ihop för alltid, så vad vet man om aldrig hur framtiden ser ut. Jag vet att många blir arga över ett sådant uttalande. Men vi trivs i nuläget med privat och sen gemensamt och det har med framtidsutsikterna att göra. Att förutsätta att alla har samma förutsättningar ger en sned verklighetsbild. Jag är otroligt glad över mitt eget sparande, att veta att jag har de pengar jag har och ser att det växer sig starkare för varje månad, för att jag ekonomiskt klarar av det själv. Tycker att det är synd att inte andra kan ha de förutsättningar också pga lågavlönade jobb som oftast drabbar kvinnor tyvärr. Min sambo pushar mig mycket i att spara, man kan göra på olika sätt helt enkelt 😊 Vi unnar oss resor och annat också. Skulle något hända så hjälper vi naturligtvis varandra. Likaså att det finns bonusfamiljer i alla konstellationer, så finns det säkert olika typer av ekonomiska delningar. Det tycker jag inte man ska hymla om. Sitter man och funderar på ekonomidelen, så tycker jag att man kan överväga olika alternativ och se till vilket som passar för just sin familj, även om det kan ändras längre fram.

Jag har svårt att förstå varför familjer har separat ekonomi. Vi har valt stt leva ett liv ihop, gift oss och skaffat barn. Vi vill dela varandra för resten av livet. Och i livet ingår pengar. Säg att vi skulle ge 20 000 kr var till gemensamt varje månad. Sedan har jag 2000kr kvar och han 5000kr. Om mina då tar slut, ska han då ”bjuda mig ” på exempelvis en bio om vi båda ska gå eller får jag låna dem? Ska han gå själv? För mig handlar det om att lita på den andre. Vill han köpa något så gör han det, samma för mig. Kostar det flera tusen litar jag på att vi båda anser att vi har råd eller att han tar upp det med mig innan.

Vi är 3 st i hushållet och har egen ekonomi med gemensamt konto för alla typer av utgifter som har med barn, hem och hushåll, gemensamma semestrar mm att göra. Vi sätter in 7500 kr/pers varje månad som täcker lån och alla andra avgifter. Ibland händer det att man får föra över någon ytligare peng oftast under semestern. Vi har liknande inkomst nu för tiden (inte när vi flyttade ihop i början då jag jobbade 50 % och fick bostadslån) och räknar med att när jag byter jobb efter föräldraledigheten, så kommer jag faktiskt tjäna mer. Nu är jag föräldraledig och har mindre inkomst, men det får fadern också sen när han är hemma. Vi sparar väldigt mycket var för sig. Vi har aldrig bråkat om ekonomin som man först kunnat tro. Jag har min sparbuffert och han sin, vilket känns väldigt bra. Alla gör vi olika. Man får se efter förutsättningarna som finns. Vi har förutsättningar till att ha det på det här sättet och jag behöver aldrig be om lov om inköp som berör mig själv.

Vi har varit hemma så mkt som möjlig med barnen. Det hade varit omöjligt om vi inte kunnat ta ut få dagar första året hemma. Med sista barnet tog vi ut ca 25 SGI-dagar första året. Det hade inte gått om vi skulle sätta in samma summa på ett konto. 2 SGI-dagar per månad ger bara några hundra i inkomst per månad.

Vi har varit sambo över 16 år, nu gifta, men vi har haft gemensam ekonomi från dag 1, vi har ett gemensamt konto för överföring men vi har ALLA pengar gemensamt. Från start så hade jag pluggat först och jobbade mycket extra så jag tjänade mycket mer än min man i många år men han valde ju data som utbildning så han bytte just jobb och tjänar sjukt bra, vilket är tacksamt då man är mammaledig. Vi har aldrig bråkat om pengar och frågar alltid varandra om någon av oss vill köps typ nåt dyrare som inte är av nytta, alltså som man inte behöver. Men som sagt funkar sjukt bra för oss, aldrig bråk

Hej☺️Sedan vi tog beslutet om gemensam ekonomi har vi fått bättre koll och ekonomi👍Vi har ett konto där alla pengar går in,hans lön å mitt csn å vikarielön. Vi köper det vi vill men är det något dyrare pratar vi om det. Vi har 2 barn,är gifta och sparar barnbidraget varje månad till oss och barnen. Hoppas på att kunna lägga undan mer när jag är klar med min utbildning☺️När gubben jobbar extra går de pengarna in på vårt sparkonto. Vi hade ett matkonto som vi satte in 7000kr på varje månad men det blev bara ett stressmoment så det slopa vi. Som sagt,här har ekonomin och kollen blivit bättre sedan beslutet😀

Hej! Som LenaGo säger. Modellerna är många. Vi har gemensam ekonomi och vi lägger allt vi tjänar i samma pott.

Om allt blir gemensamt spelar det kanske mindre roll hur mycket som hamnar på vilket konto. Jag hörde en modell där man sade att för löpande kostnader krävs t.ex 30 000 (mat, hyra, barnkläder, el, osv); denna summa togs sedan till x % hos respektive partner beroende på hur mycket de tjänade. Den som tjänade mer betalade mer till löpande kostnader på så vis. Resten av lönen var enskild (så behövde man inte förklara varför man tog gemensamma pengar för att köpa en väska, en förstärkare eller annat som en partner kanske inte gillar). En annan modell som jag hört så tog de en lite extra stor del av lönen, och varje månad sparades det som blev över till en semesterresa. :) Modellerna är många!