Hej

Berättade direkt (så snart vi träffades) för de personer jag ändå hade delat ett missfall med. Andra lite allt eftersom efter att vi gjort kub. Men tycker inte det finns något rätt eller fel utan alla gör som de vill.

Tänker att för sin och partnerns skull behöver man vara redo för att ta emot omgivningens reaktioner. Först blir de flesta glada/chockade/förvånade kanske. Efter att det har lagt sig så kommer det historier om hur det själva haft det eller har för erfarenheter, kan också komma massa ”goda råd” och tyckande om allt möjligt. Sedan kanske man behöver reflektera över hur bra de är på att hålla hemligheter. I vårt fall var det tydligen svärföräldrarna som bestämde när det var dags att berätta för övrig släkt, inte så kul när man själva som blivande föräldrar inte var redo för att hela släkten skulle veta än.

Vi berättade för föräldrarna dagen efter och en liten del av familjen berättade vi till efter någon dag. Resten fick vänta till efter kubtestet. Det är helt upp till er när ni vill berätta.

Var onödigt försiktig vid första barnet och väntade till efter KUB-testet innan vi berättade för nära och kära. Förstår inte varför i efterhand - det var ju människor jag skulle berättat om missfall för i vilket fall! (De första veckorna njöt jag och min man däremot av vår lilla glada hemlighet som bara vi visste, så jag är samtidigt glad att vi inte rusade och berättade för alla direkt.) På jobbet berättade jag inte förrän jag kände mig tvungen i vecka 20, hade en konstig chef. Andra barnet var vi betydligt mindre petiga med, berättade för familjen nästan direkt och för vännerna närhelst vi råkade träffa dem eller pratades vid på telefon. Jobbet fick vänta på KUB-testet och vårt första barn ända till efter rutinultraljudet när magen började komma på riktigt.

Jag och min sambo kom gemensamt fram till att berätta för allra närmsta familj redan i v5 sen berättade vi för närmsta vänner i v9 för om något hänt därefter kändes det skönt att kunna ha lite extra stöd. Sedan började prata öppet om det efter vecka 13 när vi haft KUB 😊

Berättade typ direkt för några nära vänner, mamma och pappa osv. Även ganska tidigt för min chef, vi är ganska nära och det var ju det enda som snurrade i mitt huvud - utifall att något skulle hända ville jag att han skulle veta. Släkt osv vecka 13, alla andra när jag kom tillbaka efter semestern i v20 när det hade börjat synas :) bara att göra som du känner för!

Med första väntade vi till v12 och med andra va jag i typ v2 när vi beröttade för närmsta familjen. Närmsta vänner och familj pratar jag om då. Till bekanta, jobbet och på sociala medier efter rutinultraljudet i v18. Har pösig bussarong på jobbet så det funkade😊

Jag gick ut med att jag var gravid direkt typ, vecka 4. Var ju medveten om risken för missfall och så, men kände att jag hade mått sämre om ingen i min närhet vetat om min situation om jag fick missfall. Är ensamstående så kändes kul att få prata om graviditeten med familj och vänner tidigt då det inte fanns någon partner att bolla med.

Första graviditeten berättade vi i typ vecka 8-9 för familjen och sen successivt för vännerna och resterande släkt. Andra graviditeten så berättade vi dagen efter jag plussade, var i typ vecka 4-5 då jag plussade tidigt. Då berättade vi för både släkt och vänner, kunde inte hålla oss. Båda graviditeterna har vi gått ut med på sociala medier efter vi gjort kub i typ vecka 13-14 ☺️

Jag berättade för min familj när jag var i vecka 5. Är jätte nära de o träffar de nästan varje dag, så kunde inte hålla mig. För svärföräldrarna berättade vi lite senare, minns ej när för min fästman berättade det i smyg för de🤦🏼‍♀️ Vecka 14 gick jag ut med det till vänner o så :) gick inte att dölja lilla magen. Men jag väntade med att passera v.12 iaf.