Jag går in i vecka 8 imorgon (fre), BF juni, jag har sen tidigare en son på 1 år och 3 månader. Och jag har sån ångest över att det är så tätt inpå mellan barnen, typ som att ta hand om tvillingar? jag vill ha era tips från er föräldrar som redan har eller kommer bli 2 barnsmamma, hur tänkte/tänker ni? jag är så himla nervös, kommer första barnet bli super avis? behöver jag ha ångest över att inte kommer att vara med sonen så mycket när bebisen kommer? åh vet inte hur ja ska ställa mig in i den bubblan. åh andra sidan är vi så glada för att få ett till!
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Det kommer troligtvis gå hur bra som helst när allt fallit på plats. Jag väntar mitt femte barn nu och det kommer vara 17månader mellan min nu minsta och bebis. Tror det kommer ge ett tight band mellan dem under uppväxten. Det skiljer 2,2år på trean och fyran alltså snart en treåring och en 11månaders och dom har jätte mycke utbyte av varandra och leker större delen av dagen med varann. Lycka till! Tror de kommer gå hur bra som helst :)
Jag blev gravid med min #2 när #1 precis hade fyllt 1 år. Så jag har 21 månader mellan mina barn. Jag kan säga att du nog inte behöver vara så orolig över att dina barn kommer tätt. Att du oroar dig, tyder ju på att du faktiskt är en fantastisk förälder för båda dina barn redan nu. Det kommer inte bli enkelt, du kommer vrida dig ut och in i början innan era rutiner och er nya vardag kommer på plats. Det ÄR jobbigt att ha två barn, men jag tror att det är jobbigt oavsett hur gamla barnen är. Helt plötsligt ska din tid räcka till två små individer. Det tär på en, det tröttar ut en och ibland så känns det övermäktigt. Men det är samtidigt magiskt. Nu är mina barn 8 månader och snart 2,5 år. Dom har börjat kommunicera med varandra, min 2,5 åring visar leksaker, skämtar, stojar och älskar sin lillebror. Och min 8-månaders avgudar sitt syskon. Min 2,5 åring är den roligaste i världen för honom. Och jag hade inte velat ha något annat för allt i världen.
Jag har 2 barn, 13 månaders och 3,5 åring, altså 2 år skillnad (cirka). Det är inte så farligt, visst blir de avundsjuka på varandra och tävlar om min uppmärksamhet men det hade de gjort ändå även om det var 4 års skillnad. Med större års skillnad kanske blir äldre barnet mer förstående och hanterar minstinger försiktigare, men med mindre kommer de börja leka med liknande saker tillsammans tidigare. Äldre barnet vill ofta leka grejer som minstingen inte får pga ålder eller omogen, ibland leker de ihop och kommer säkert göra mer när han är över 1,5 år. Däremot blev andra barnet mycket mer självständig, leker självständigt och döttern minns nog inte hur det var när hon var ensam så hon kan inte tycka att det blev jobbigare med syskon. Vill man så klarar man ha barnen tätare, det är mer jobb i början (när bebisen ska sova/äta så ofta på dagarna medan äldre barnet inte och vill ha uppmärksamhet också) men då får man engagera sin parner mer eller familjen om man kan. Nu när det har gått ett år ångrar jag absolut inte att ha en sådan ålders skillnad, känns skönt att nu är jag snart över bebistiden och vi kan börja göra roliga saker som familj.