Hejsan! Som rubriken lyder gjorde jag ultraljudsdelen av KUB-testet i torsdags och då var jag i v. 13+1. Då jag är 28 så hade jag bara i tankarna att testet skulle gå bra men icke. Fick risken 1:215 vilket för mig känns jättehögt (jag vet, det finns mycket sämre odds men jag är ändå så galet orolig och ledsen). Barnmorskan ville att pyret skulle ligga med "näsan uppåt" för att kunna mäta nacken men då den VÄGRADE snurra runt fick hon mäta på fel håll så att säga (hoppas jag inte svamlar för mycket nu) och fick då tre olika värden som låg mellan 2,6-2,83 vilket gjorde att hon tog det högre värdet och därav den höga risken. På måndag ska jag lämna blodprovet (NIPT) och sedan följer två veckor av en fruktansvärd väntan som just nu känns helt olidlig! Jag tror jag bara vill höra lite peppande ord och historier från andra par som varit i samma sits som mig och min sambo för att kunna lugna ner mig lite. Tack på förhand!
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
När jag väntade mitt första och sambons andra barn och vi gjorde kub-testet så fick vi den högsta sannolikheten att knodden (somhankallades) inte skulle klara att växa i magen eller att klara sig utanför sin lilla bubbla. Vi hade den sämsta barnmorskan som så det och sedan gick i från rummet.. slutade med att jag låg på britsen med neddragna byxor och grät som en bebis. Gjorde fostervattensprov och en vecka senare fick vi hem brev om att han mådde hur bra som helst. Allt detta hända inom 3veckor över jul och nyår så det är ännu en jätte jobbig händelse för mig, min sambo tog det inte alls på samma vis utan satt varje kväll och läste och räknade på procenten... Oj nu blev det långt. Men det jag vill få fram är att hur jobbigt allt är så är procenten på din sidan! Vet att det är svårt att känna glädje för knodden som växer i dig men försök hitta dem små stunderna och tänk positivt omfamna varandra med kärlek och prata om allt som finns i huvudet angående dessa resultat, det hjälper oftast att bara få ut allt som finns där inne.
johanna92sthlm: Förstår din kommentar, gissar att TS helt enkelt använder det begrepp som BM brukar använda när de pratar med en... Men bra att du påminner! TS: Jag fick högre sannolikhet än dig på både min första och andra (nuvarande) graviditet. Att NIPT finns tillgängligt numera är väldigt skönt, tycker jag, så att man slipper göra något invasivt. Vi hade pratat genom innan hur vi skulle hantera det, både om KUB skulle visa hög sannolikhet samt om ett prov skulle visa avvikelse. Det är en viktig komponent, tror jag, även om det inte gör väntan lättare. Första gången satt jag där med ett ultraljudsfoto i handen och kände mig lite besviken över att inte kunna känna glädje fullt ut, eller vilja berätta för folk att vi väntade barn (i princip ingen visste). Den pepp jag har att ge är nog bara att låta dig känna alla de där känslorna, oavsett vilka de är. Jag gjorde fostervattensprov med första och NIPT denna gång och proven visade ingen. Som några redan skrivit, sannolikheten är trots allt väldigt låg!
Hej! Fy vad de där siffrorna skrämmer upp en. Vi fick 1:37 i risk på Kub-testet och våran värld blev helt upp och ner. Vi gjorde ett fostervattenprov som visade att vi väntar en frisk liten pojke! :) Man glömmer att det "bara" är en beräkning på sannolikheten att barnet kan ha en avvikelse mitt i all rädsla. För oss gick det bra trots den höga risken. Det går bra för er också ska du se. Håller tummarna!
Det är alltså 99,5% chans att barnet är friskt. Låter som bra siffror..,
Jag hade sannolikheten 1:200 med mitt tredje barn. Kom som en chock då jag hade 1:25000 på den andra två. Jag va 32 år vid sista barnet. Min syster som då var 37 fick samtidigt en sannolikhet med betydligt bättre marginal. Men vi gjorde aldrig några fler tester och ut kom en frisk pojke. Ta det lugnt! Ingenting är säkert förrän det är säkert.
Och på något konstigt sätt försvann alla punkter, hoppas du förstår ändå:)
Hej, Benämn det gärna som sannolikhet istället för risk, sannolikhet är neutralt medan risk indikerar något dåligt och det behöver inte betyda något dåligt. Det är fortfarande över 99% sannolikhet att fostret inte har några avvikelser alls men ett NIPTtest kan bara säga ja eller nej, vilket innebär att om avvikelser hittas behöver ni ändå göra ett fvp för att få veta vad för avvikelser. Jag har en dotter med Downs syndrom och hon är det bästa som hänt mig! (och hennes lillebror förstås) Men hon har gjort mig till en bättre, ödmjukare människa med bättre värderingarna och det finns inget dåligt alls med henne, alltså skulle hon aldrig vara någon risk för mig. Lycka till!