Hej alla mammor! Hur är det att bli mamma? Gärna unga mammor får svara då jag själv är 19 och ska få en dotter om 14 veckor, Blev det som ni hade förväntat er? Berätta gärna hur livet som mamma är! :)
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Håller med catpuss, för mig kom kärleken till min son liksom smygande. Såklart var det jättemysigt att få upp honom på magen när han kommit ut och första amning var en härlig känsla men den där riktiga kärleken kom mer smygande. Efter förlossingen var jag ganska trött pga sömnbrist och blodbrist och då orkar man inte riktigt ta in alla känslor.
Man hade ju en bild av att de e en massa mys å gos, vakna på nätterna för att mata e väl inga problem, lite skrik å gnäll står man ut med osv. De blev inte alls som jag tänkt mig, de blev nog allt de där gånger hundra. De va mycket skrik å gnäll när lillen hade en dålig dag, å de med att gå upp på nätterna för att mata blev svårare än man trodde när man hade haft en dålig dag, å skrik å gnäll va inte lika lätt att ta heller när man fick så lite sömn. Å när de va mys å gos så va dom stunderna så otroligt mycket mysigare å gosigare än vad man någonsin kunnat föreställa sig. Men sen kan saker hända som man så naivt trodde att man själv inte skulle råka ut för, som t.ex. ett kolikbarn. Man ser sitt barn ha ont varje dag, man försöker desperat hitta lösningar som kan lindra smärtan, man biter ihop å försöker trösta så gott de går. Men man har en otrolig styrka i sig å klarar mycket när de handlar om ens egna barn. Vad de än e som händer så stålsätter man sig å bara kör på å gör allt för barnet (sen kan man bryta ihop lite å lätta på trycket när barnet sover å bli lugn i sig själv igen). En av mina favoritstunder e nattningen, han ligger å bökar, gosar, gnäller, ler, pratar (jollrar) för att sen bara helt plötsligt somna helt nöjd med ett leende på läpparna. Så otroligt mysigt! Man kan inte förklara på rätt sätt hur de känns, man måste uppleva de själv. Men jag längtar redan efter att få bli mamma till en till liten guldklimp.
Det går inte att föreställa sig innan att känna sådan kärlek till någon omedelbart är en fantastisk känsla att veta att man betyder allt dör denna lilla varelse jag skulle aldrig byta bort senna känsla det nästa jag någonsin gjort :)
Jag kan faktiskt inte minnas hur livet var innan min dotter föddes :-) Känns som om jag alltid varit förälder. Och saknar inget från innan heller. Men visst är det en utmaning - en positiv sådan. Och man har aldrig någonsin tråkigt :-) Det bästa som finns, skulle jag nog våga påstå.
Håller med Westerholm, du undrar vad du gjorde med all tid innan du fick barn. Jag var 22 när jag fick barn, ganska ungt tycker jag! ;) Man kan aldrig föreställa sig innan hur det är. Hela livet vända ut och in, men på ett underbart sätt!! Att få barn är det bästa som kan hända i livet!
Precis så mysigt och underbart som jag hade trott!
Det blir aldrig som man förväntar sig och ingenting blir någonsin sig likt igen men jag slkulle itne byta bort detmot något i hela universum!