Hej! Hur länge har ni där ute kämpat med amningen innan det blivit bättre alternativt bytt till ersättning? Sökte hjälp på amningsmottagning men tyckte nästan mer att de dumförklarade mig. Hur länge ska man "kämpa"?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Kämps så länge som DU orkar. Jag kämpade med båda mina barn (son nu 3 år och dotter nu 9 mån). Med min son, kämpade jag i kanske 2 veckor sen gick allt som det skulle, körde med amningsnapp och när han sen lärde sig att ta riktigt tag (kändes som mina bröstvårtor var för små) så varvade jag med och utan napp tills han ammade utan. Jag hade grädde i tuttarna så han gick ju upp rejält även fast han kanske inte fick i sig så mycket i början. Med min dotter kämpade jag kan nån månad. (Jag har väldig hög smärtgräns men grät nu varje gång jag ammade) Hade så såriga och variga bröstvårtor att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Hon fick lixom inte tag i bröstet hur mycket vi än försökte. Kollade på videos och läste tips om allt möjligt. Den första veckan var HELL! Men så var jag på sjukhuset några dagar efter födsel när man går på kontroll och barnmorskan frågade och kollade om amningen. Hon såg då när min dotter skrek helt hysteriskt på hennes tungband och tyckte sig att det kanske var för kort och därför inte kunde gapa större för att riktigt ta tag i bröstet och skickade en remiss till en läkare för att bedöma. Och mycket riktigt hade hon ett kort tungband så vi klippte av det. Och någon dag efter så funkade amningen galant och hon kunde ta tag, ÄNTLIGEN! Så det kan vara något att kolla upp! Hoppas det löser sig för dej! Viktigast att du gör vad som känns bäst för dej och bebis! ❤
Jag tyckte amningen var så svår i början... hon gick inte upp tillräckligt i vikt, så vi var tvungna att erbjuda ersättning efter varje måltid i samråd med BVC, fick använda amningsnapp för att hon skulle få bättre grepp i början, tyckte det var svårt att hitta en bra position att amma i... men vi kämpade på, tillslut lärde vi oss! Nu är min dotter nästan 11 månader och vi ammar fortfarande, det är så himla mysigt och praktiskt! Ni väljer helt själva hur ni gör, känner ni att ni hellre ger ersättning så gör det!
Jag ammade i 4 dagar innan jag gav upp. Jag tyckte det var hemskt! Gjorde jätteont och tyckte aldrig det var en mysig stund. de sista dagarna drog jag mig från att mata henne och jag satt bara och grät. Upplevde dock bara positiv respons på mitt beslut att sluta amma! Amningsmottagningen var kanon bra och jag fick så himla bra hjälp. Vill du inte amma så gör det inte! Det är inte värt det om man ändå mår piss av det. Jag mår så mycket bättre efter att ha slutat och bebis äter och mår bra!
Körde på i 1 månad och det var ren ångest. Han fick knapp tag och jag mådde bara psykiskt dåligt och bröt ihop typ hela tiden. Så började pumpa samtidigt som vi gav ersättning istället och allt kändes mycket bättre. Snackade med min bm och hon sa att du ska inte må dåligt, då har du försökt och alla ska göra vad som känns bäst för en själv.
Första 3 veckorna hade jag ångest inför varje amning pga att hon hade så dåligt tag (fast personalen på BB sa att det var bra) så jag fick djupa sår i bröstvårtorna och det gjorde så himla ont att amma. Men bebis gick upp fint i vikt endå och jag hade massor med mjölk så jag ville kämpa på och med tips och råd från amningshjälpen blev det bättre och bättre. Men det tog typ 1,5 månad innan jag kände att amningen verkligen gick bra och felfritt. Men hur man än väljer att göra så är inget bättre eller sämre, det kommer bli bra oavsett 🙂
En månad med stark ångest led jag mig igenom, förstod sedan att varken jag eller mitt barn kommer må bra av under de förhållandena. Gick över till delamning för att sedan gå över helt till ersättning. Nöjd med mitt val nu i efterhand då det var starten på min och sonens fina anknytning. Det är inte amning till varje pris. Som en annan skrivit, glad mamma = glad bebis. Gå med i gruppen "rätten att välja flaskmatning" på Facebook, hjälpte mig mycket i början när jag tvekade på mitt val. Dagens ersättningar är fantastiska och din bebis kommer må prima oavsett. Kram!
Vi kämpade nästan från dag ett tills han kanske var 3 månader. Vi kämpade med dåligt tag och fick amningsnapp efter bara tre dagar. Han gick dåligt upp i vikt så vi la till ersättning som stöd för amning. Var lite hela tiden på gränsen så ville inte ge upp o vips en dag när han närmade sig tre månader skrek han bara och bet tag i nappen. Så helt plötsligt kunde han ammas utan den! O när den inte längre användes gick han upp massa i vikt så det gav mig energi att fortsätta.. Är så jag glad att jag orkade med men som andra skriver så är det aldrig fel att inte amma om det tär på en. Det är endast du som känner och vet vad som är bäst för er två! Och att ha ersättning hemma är ett bra tips, blir som en backup som känns skönt att ha och att tilläggsmata med ersättning var nog det som gjorde att jag orkade! Tre ggr per dag ger vi efter amning 70 ml. O ibland om jag känner att han ätit bra ger vi mindre eller tvärtom!
Jag kämpad i 3 månader sen gav jag upp. Vi körde ersättning från början då vi var kvar på bb och mjölken hade svårt att rinna till.
Tycker att du ska kämpa så länge du själv vill. Jag kämpade med min amning i mindre än 1,5 vecka. Varje matning innebar stor ångest och oro och jag grät typ varje matning för att det var så svårt. Jag ville gärna amma och jag hade inte ens tänkt tanken att det inte skulle gå så det blev verkligen en chock. På BB tittade de hur jag gjorde och enligt dem gjorde jag allt rätt men det var så så kämpigt och kändes hopplöst. Vi gick över helt till ersättning och det funkar hur bra som helst. Min som äter bra, växer så det knakar och är generellt ett glatt barn. Det är klart att en amning som funkar är smidigare när man slipper lägga pengar på ersättning och hålla på och koka vatten och blanda, men funkar det inte så gör det inte det! För mig, att slippa all ångest och gråt har varit lätt värt ”besväret” med ersättning. Min syster tipsade mig att köpa hem en ersättning och flaska samt koka upp vatten som du sätter i kylskåpet i ett kärl med lock, så du har det redo ifall du känner att ”nej. Jag struntar i detta”. Det är en trygghet att veta att det finns klart ifall det inte skulle fungera att amma! Lycka till!
Gör det som känns rätt för dig! Orkar/vill du inte amma, strunta i det och ge ersättning istället. Som solskensmamman skriver folk kommer ha åsikter men strunta i dom. Glad mamma=glad bebis! Jag ammade och pumpade i drygt 2 månader sen fasade vi ut det och in med ersättning. Jag mådde asdåligt av att amma fast jag hade hur mycket mjölk som helst. Både jag och bebis grät när det skulle ammas och jag hade ångest av att veta att bebis ville amma snart igen. Efter jag slutade så blev både jag och bebis gladare 😊 och så kunde pappan mata också och bygga upp ett mysigt band med dottern 😁
Och jag slutade pumpa för att all min tid som jag fick ha händerna fria gick åt till att pumpa. Plus att mjölken började sina så smått.
Jag försökte i ca 2 veckor. Med amningsnapp. Fick stöd av bvc som visade mig. Men jag kände att jag fick sluta för vår tjej skulle ha mat direkt och vi fick inte till det vilket resulterade i massa skrik och stress. Började pumpa istället och gav henne mjölken från flaska i ca 2-3 månader. Sen ersättning.
Det finns inget bra svar på den frågan, de flesta tycker efteråt att de kämpade allt för länge, men å andra sidan vill de flesta inte heller bara ge upp för lätt. Du kommer få 1000 förslag på hur du ska göra för att öka mjölkproduktionen och få till det hela, men det är din ork som bestämmer när det är nog. Jag och många andra kunde inte amma tillräckligt, men slet som djur under allt för lång tid. Till slut sa t.o.m. amningsmottagningen till mej att ge upp! När du väl bestämt dej, så stå på dej. Många kommer att vara kritiska och otrevliga, de kommer att tro att du inte försökt, utan bara gett upp. Men man måste göra det man måste, så att alla överlever och mår bra. Ett barn utan mat, en mamma utan liv då det ammas 24/7, dag efter dag, vecka efter vecka = inte en bra start i livet för barnet och inte en bra start som mamma för mamman. Lycka till!