Hej! Tycker att det är intressant att sitta och läsa på olika forum om hur folk mår/har mått under sina graviditeter 🙂 Så ni får gärna berätta 😊 Är själv just nu i v.20 (19+1) och har mått verkligen skit dåligt fram till cirka fyra vecka sen. Spytt varje morgon, även ibland mitt på dagen, kvällar och även nätter. (Morgon illamående jag hört om stämmde inte alls) 🤣 Mitt immunförsvar har varit väldigt dåligt och varit sjuk i tre omgångar inom loppet av 1,5 månad (förkyld x2 och magsjuka) 😝 Råka även ut för magkatarr för två månader sen. Men nu har äntligen den försvunnit och illamående/kräkningarna kommer ibland, men med långt avstånd mellan gångerna 😉
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Jag mådde jättebra under min graviditet, (än så länge bara ett barn). Inget illamående el andra krämpor. Hade halsbränna så jag knaprade på Novalucol som godis varje dag. Hade lite för högt blodtryck i slutet av graviditeten men det var under kontroll och jag mådde inte dåligt av det. 😊
Med första dottern så hade jag kopiös halsbränna, var otroligt trött första 15 veckorna för att sedan bli piggare och sen komma tillbaka i v 30, foglossning som gjorde så ont att jag knappt kunde gå och ett gammalt diskbråck som gav sig till känna plus att vis förlossningen hade jag ca 15 kg vatten i kroppen som gjorde jötte ont. Med dotter nr 2 så fick jag foglossning redan i v 10 som gjorde ännu ondare än med nr 1 och spydde fram till vecka 25 diakbråcket gav sig till känna med full kraft och halsbrännan . Nu med nr 3 går in i v 7 på måndag så har jag illamående med spy inte ofta foglossning som börjar kännas redan och diskbråcket har jag känt av redan innan jag blev gravid och till sist så har jag halsbränna. Jag fick mycket ryggakott när jag väntade första 2 också då det hoppas jag på att slippa denna gång
Har mått väldigt bra under första och andra graviditeten, det var mest jobbigt i slutänden när det blev tungt med magen och andra så gick jag dessutom över 12 dagar, i värsta värmeböljan. Nu med trean så mådde jag väldigt illa under de första 12 veckorna, bara illamående men inga kräkningar eller dylikt. Nu mår jag väldigt bra igen, känner av lite i höfterna men det kan komma sig av att jag är lite kortare i vänster ben. Jag har en pojke och en flicka än så länge.
Jag mådde illa på dagarna mellan 10-14 (sämsta tiden någonsin på dagen) men spydde aldrig. Detta försvann vid vecka 12 och efter detta mådde jag oförskämt bra. Fick några tillfälliga attacker med illamående och ryggont mellan skulderbladen några gånger och då på nätterna. Dum som jag var så tänkte jag att det berodde på att jag ätit sent, ätit för mycket ätit för fet mat och att det var trångt där inne med bebis så jag tänkte inte så mycket mer på det. Visade sig två veckor efter förlossningen (som gick väldigt fort) att jag drabbats av gallsten och det är detta jag känt av under graviditeten. Opererade bort gallblåsan två månader efter förlossningen. Så bortsett från gallan, en oförskämt bra graviditet 😊
Med ettan mådde jag som en prinsessa i 40 veckor! Inget illamående, ingen foglossning, ingenting! Dagen innan hon kom var vi ute och gick långpromenad i flera timmar i 25-graders värme. Med tvåan mådde jag också oförskämt bra, men något litet illamående i början. Dock inte kräkts nån gång under nån graviditet. Jag har två flickor. 😊
Mitt illamående började i v.6 och höll i sig tills sonen föddes. Spydde dagligen trots tabletter mot illamående och bet tyvärr ihop så länge att jag fick läggas in på sjukhus då jag kräktes så mycket att min kropp började bryta ner sig själv och jag fick leverpåverkan. Så levde större delen av min graviditet hängandes över toaletten eller liggandes i sängen 🙈 dock hade jag i princip inga övriga krämpor ☺️👌🏻