Då menar jag inte att man inte vill ha sina barn! Jag älskar mina barn över allt annat och älskar min vardag med dem. MEN ibland kan jag drömma mig tillbaka till tiden då det bara var jag och gubben, den tiden man kunde ligga en söndag och titta på repriser heeeeeela dagen och äta gamla chips och godis heeeeeeela dagen. Kl 19 kom man på att man kanske borde stoppa något annat i magen och då drog på sig kläder och gick helt spontant på restaurang, sedan spontant på bio och kom hem efter kl 24 :-) Eller när man gick upp på "morgonen" kl 11, åt frukost och sedan gick man och la sig igen. Mmmmmm ljuva minnen! Men jag tröstar mig med att den tiden kommer tillbaka (eller hur, säg att den gör det!) när barnen är större och inte är intresserade längre av att hänga med oss stofiler ;-)
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Nu e ju min lilla bara 4 mån å jag ligger nog långt efter många här å vill inte igentligen klaga för hon e det bästa i mitt liv men så e de väl för alla här å om det är nå jag kan sakna sådär nån gång då å då i några sekunder så e de å äta en hel måltid helt ostört utan nå som händer, typ hon vaknar/vill upp i famn, å bara mamma funkar/bajsar/spyr lovar det slår aldrig fel tänker jag ens mat så händer oftast nåt av dessa ;p men ha lärt mig å underhålla henne samtidigt som jag äter, men som sagt det kan jag sakna.
Jag kan inte påstå att jag längtar tillbaka till tiden innan jag fick barn för jag fick barn ganska sent (32år) och hade hunnit med det mesta som jag ville innan jag blev mamma. Det jag kan sakna är att man inte kan spontant gå på bio en vardagskväll utan allt hänger på att få barnvakt vilket jag visserligen har lätt att få och min grabb är minst 1 helg i månaden hos mina föräldrar så jag kan göra mycket av det ni andra saknar den helgen. Sen har han alltid sovit hela nätter(12tim) så sova har varit mitt minsta problem. Och han har alltid varit bra på att leka och roa sig själv. En sjävständig och trygg grabg har jag;) Nu är min son 7 år och hänger med på det mesta och vi lever ett gott och härligt liv som jag inte vill byta bort mot nånting;)
Kan tänka mig att det blir lite annorlunda med en sladdis. De stora är mer självgående och man själv har erfarenheten i bagaget sedan tidigare. Mm är lugnare och kan säkert njuta ännu mer att sladdisens små barns tid än man gjorde med ettan... Jag skulle kunna tänka mig en sladdis men min gubbe är lite äldre än mig och satt en gräns när han tycker att han blir för gammal. Så det blir inga sladdisar tyvärr :-)
Emcb: förstår din känsla där faktiskt!!
Tror ingen vill byta sitt liv. Men den intensiva små barns perioden kan få en att längta tillbaka till tiden då man inte hade några som helst krav eller ansvar över en annan person. Jag kan sakna morgon sex! Att vakna långsamt, ligga kvar och mysa läääänge med min man. Gå upp och äta en lugn frukost, små prata, ta en lång varm dusch och sedan hamna i säng med mannen igen. Det hade varit nice :-)
Älskar livet som mamma men vi alla är la mänskliga! Vill bara få sova ut en natt! Jag valde att bli mamma och då får jag ta mitt ansvar men vem saknar inte att bara få vara! Äh nu är det inte så! Skrik,dregel skit, mer skrik , gråt, gaaah älskar mitt liv skulle aldrig byta ut en minut !
Å det är så roligt och på något sätt frigörande att läsa om vad ni saknar ifrån tiden innan barnen kom, inte bara jag som dagdrömmer mig bakåt i tiden! Och det där med sjukdomar, jösses, varför sa ingen att få barn innebär att ni ska vara instängda ifrån december - mars, torka snor, ha vak nätter, stor handla på Apoteket och vara livrädd för kräksjukan och löss!!!
Haha jag saknar faktiskt det där med att ligga i sängen och bara trycka i sig massa godsaker!
Jag kan absolut sakna tiden innan vi fick barn. Jag kommer ofta på mig själv med att tänka "varför gick jag inte på stan oftare" eller "hur kunde vi tycka att det var jobbigt att åka tåg långt innan vi hade barn??" osv. Ett halvår innan jag blev gravid var min sambo och jag i Thailand i två månader. Åkte runt och bara njöt, bodde billigt och åt billigt och solade hela dagarna. Den resan är guld värd att ha i "bagaget"! Även fast vi såklart kommer kunna åka på liknande semestrar bara vi två, när vi blir äldre, kommer det ju aldrig bli på samma sätt. Då kommer man ju hela tiden att tänka på sina barn och eventuella barnbarn osv hemma i Sverige. Vi pratar om den resan ofta, och att vi är så glada att den blev av! :-)
Dafi13: tack för ditt inlägg! Just nu är vi inne i sjukoerioder så vi ju inlåsta i hemmet och sömnbristen är stor! Låter helt underbart att spontaniteten återkommer :-) just nu sover ju liten middag så hela dagen planeras ju före och efter vilan och kring alla måltider... Suck :-) men jag älskar det men skönt att veta att ett annat liv ligger kring knuten med mina goingar!
I och för sig har jag "bara" varit mamma i ett halvår, men jag kan med handen på hjärtat säga att jag saknar ingenting som var innan dottern föddes. Jag saknar inte fester, kompisar, att bara tänka/ta hand om mig själv, åka iväg spontant eller något sådant. Jag trivs alldeles utmärkt i hemmets vrå där dottern och jag tillbringar våra dagar tills sambon kommer hem. Visst är vi iväg på föräldrarträffar, babysim, bokcirklar och så vidare men jag skulle aldrig drömma om att lämna bort flickan för att få "egentid". Hon är nu 6 månader och hon och jag har spenderat varenda sekund tillsammans sen hon föddes. Egentid ser jag och sambon till att få på kvällen efter att flickan somnat runt nio-tio. Men mina tankar förändras säkert efter "något/några år"...
Jag är ju i den perioden när jag oftast är trött innan åtminstone de stora barnen. Jag får oftast sova hyfsat länge på helgmorgnar, så det kompenserar till viss del att det blir för lite sömn under veckorna. Egentid går alltid att få till, om det är nog angeläget, men jag brukar sällan prioritera det ändå. Sambon är iväg på olika saker lite mer, men jag tycker att jag är borta från familjen tillräckligt i och med att jag jobbar heltid. Men just tid tillsammans med min sambo, bara vi två, det kan jag verkligen längta efter ibland! Jag saknar också ibland känslan av att veta att saker finns kvar där jag placerat dem. Nu kan jag ställa mina inneskor på precis rätt ställe, men när jag kommer hem är den ena spårlöst borta. Sen kanske jag hittar den bakom soffan några dagar senare, eller i tvättmaskinen eller någon annanstans... Men totalt sett, så trivs jag ju ändå bäst med min familj! Singellivet ska vi inte tala om, det var en kort period i mitt liv, som jag är glad att ha haft, men absolut inte känner någon som helst längtan efter idag.
Ååååhhhh, läsa en bok.... Drömmer mig bort......
Men visst kan man sakna singel livet också, när vi ändå kom in på det spåret så kan jag sakna den där första förälskelse perioden. Förhoppningsvis kommer man aldrig uppleva den igen ;-) men det hade varit härligt att få vara så där pirrig, förväntansfull, lite blyga och heeeeta!
Yrwen: Det saknar jag jätte mycket, att få vara sjuk! :-) inte sjukdomar i sig... Men när man är sjuk nu så har man ju inte tid eller samvete att ligga långt ner under täcket, läsa tidningar, se på dålig tv och äta godis... Nej nu knölar man i sig så många Alvedon som anses var lagligt utan att man är drogad, sedan tar man på sig mys dressen som sett sina bättre dagar och ignorerar alla speglar. Sedan går hela dagen åt till att räkna ner timmarna tills de små har somnat så man faktiskt får vara just sjuk. Börjar inse att detta inte är en lämplig tråd för de som väntar sitt första barn ;-) eller så är det precis det det är...
Jag saknar det där när jag inte mår bra, som nu maken är toksänkt med luftrörskatarr och själv är jag förkyld med huvudvärk utan dess like, vet inte om jag håller på att få bihåleinflammation också.. Just nu hade det varit skönt att bara få ligga i sängen och sova hela dagen utan att bry sig om blöjbyten, matningar och aktivering/stimulering av barn...
Jag kan sakna tiden då vi hade massa egentid. Kunde stå och kramas i kassa kön på Ica, hålla handen vart man än gick. Men jag kan även sakna dagarna då det baaaraaaa var jag hemma en hel lång dag. Jag pysslade hemma i lugn och ro eller vad jag nu tog mig för. Vi har nästan aldrig barnvakt, har hänt 1-2gånger de senaste två åren... Men vi försöker ta vara på kvällarna när barnen somnat. Men ofta är man ju helt slut efter att ha plockat undan så vi sitter helt tysta och sappar på tv:n. Men iaf en gång/v försöker vi mysa till det med gott att äta och umgås. Jag "fasar" för den där mellantiden då barnen inte är trötta på att umgås med oss och går och lägger sig lika sent som oss. När hela familjen ska sitta i soffan på kvällen och umgås. Ja det låter ju jätte mysigt, se familjefilmer, äta gott ihop... Men tänk vad lite egentid det blir DÅ. Fast å andra sidan kanske det blir lättare då att komma iväg själva ibland :-)