Är i vecka 18 idag och är och har varit så otroligt trött hela graviditeten.. Den senaste veckan har jag varit hemma från jobbet och jag gråter i princip varje dag. Jag är så "trött" på att vara trött. Har hittills inte haft någon bra graviditet utan snarare fått alla jäkla krämpor man kan få känns de som. Har också ett utmattningssyndrom i bagaget och ångest som blivit påtaglig mer och mer. Helt enkelt mår jag inte alls bra. Har kontaktat BM som skall ta prover för att bland annat kolla värden osv. Men jag fattar inte hur jag ska orka jobba. Jobbar även inom social psykiatrin så alltså inom vården men får inget svar på om jag kommer få gå hem efter v. 20 eller ej. Känner annars att sjukskrivning är aktuellt. Hur ska man göra? Hur har ni gjort som mått dåligt? Både fysiskt och psykiskt?? Behöver verkligen råd!
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Tyvärr är det inte "bara att sjukskriva sig" då det är något en läkare måste göra. Jag var supertrött och sov i princip på all ledig tid. Även bra att komma ut och gå en sväng på lunchen. Dra ner ambitionerna där hemma, låt mannen sköta hushållet. Våga säga nej till sociala aktiviteter för att istället vara hemma och vila.
Älskade människa! ❤️ Tillåt dig själv att vara ledsen, förkrossad, frustrerad men framförallt trött! Det är lättare sagt än gjort men acceptansen till sitt mående leder till bättre förutsättningar. Känner du att du inte klarar av att jobba, gör det då inte! Sjukskriv dig, ansök om graviditetspenning eller det som krävs för dig och bebis skull för att få må bra! Jag förstår din situation. Kanske inte vad gäller alla graviditetskrämpor men just måendet psykiskt. Jag jobbar fortfarande med mitt mående och har gjort näst intill hela livet. Jag är inte där ännu och kommer antagligen aldrig komma dit men att tillåta mig själv att känna som jag gör så går det framåt. Jag vet inte om du kanske känner att du måste prestera på jobbet även om du inte orkar? Prestationsångest? Det spelar ingen roll vilket yrke man har. Ett jobb är ett jobb och livet består av så mycket mer än att bara jobba. Jag råder dig iallafall till detta: mår du inte bra, må dåligt! Är du trött, var då trött! Är du ledsen och uppgiven, bryt ihop! Bit inte ihop för andras skull. Snälla du! Gör vad som behövs för din egen skull. Var ego! Grattis till det fina du bär på ❤️
Be din chef om en individuell riskbedömning. Det finns standardiserade formulär som cheferna ska utgå ifrån. När jag hade det mötet med min chef så handlade frågorna mest om risk för smittämnen och tunga lyft och förflyttningar. Åtgärderna kan bli att arbetsuppgifterna ändras, eller att chefen bedömer att miljön är för riskfylld att omplacering är aktuell, eller om det inte går att man får gå hem med graviditetspenning. Med på mötet var också facklig företrädare och även en person från HR. Känns alltid bra att ha pratat med sitt fack innan! Är det däremot din eller barnets hälsa som sätter stopp för jobb så är det ju också klokt att prata med din barnmorska om en läkarkontakt, för då behöver en läkare bedöma behovet av sjukskrivning (samt grad av sjukskrivning) eller andra lämpliga åtgärder. Hoppas det ska lösa sig för dig!!!
Försök sova efter jobbet om du kan, det är helt ok och normalt att behöva sova lite extra på dagen när man är gravid. Friskluft (en långsam promenad i park) kan också hjälpa. BM antagligen kollar järn och andra värden samt blodtryck (vissa har lågt blodtryck och ännu lägre under graviditeten vilket tolkas som fantastisk bra men oj vad man känner sig trött). Tänk att du redan snart är halvväggs och har klarat dig så bra, oberoende om du jobbar vidare eller får gå hem så är det bara runt 20 veckor kvar och det kommer gå fort. Jag har både lågt blodtryck och ett barn redan så denna graviditet kan jag glömma att sova när jag vill eller att ta det lugnt (första graviditeten har jag halvsovit i stolen framför dator eller framför tv:n, tagit sköna promenader, sovit länge på nätterna). Jag är konstant trött och van vid det. Jag jobbar som tur distans nu (pga coronavirus) så jag kan ta det i alla fall lugnt "på jobbet". Vad jag gör är att jag har accepterat situationen och ser på vad jag kan göra för att få det lite bättre t.ex. lägga mig lite tidigare, slappa på kvällen när första barnet redan sover, göra inte så mycket hemma (lägre kvalite på städ, middag och så) och sådant. :)