Vi har nu försökt bli gravida i 1 års tid… varav ett MA i v.11 och ett tidigt missfall i v.5. Jag, och min sambo känner att vi tappat bort oss själva i allt detta, mest jag eftersom jag går runt och mår dåligt mest hela tiden, har tyvärr också blivit att jag tar ut det på honom och drar ner honom, som ju också mår dåligt men inte visar det lika mycket… Vi har pratat ut om detta och gråtit tillsammans och jag kom med förslaget att vi kanske ska ta en paus från att testa med äl-tester och endast ha sex när vi är sugna för att släppa pressen lite… Men nu när vi väl tagit det beslutet känner jag mig SÅ tom, som att jag inte alls vill egentligen? Jag vill ha vår bebis SÅ mycket, längtar så det gör ont 😭 tänker nu att om vi inte försöker aktivt kanske det var vår tur denna månaden?? Men att vi missar den chansen om vi frångår ”vår rutin”.. men jag känner mig så ledsen över att det inte blir något… hur har det varit för er som försökt så länge, hur ska man tänka? Något som hjälpte er som ni kan tipsa om?
Hur ska man tänka?? Frustration och nedstämdhet…
3 svar