Vi har nu försökt bli gravida i 1 års tid… varav ett MA i v.11 och ett tidigt missfall i v.5. Jag, och min sambo känner att vi tappat bort oss själva i allt detta, mest jag eftersom jag går runt och mår dåligt mest hela tiden, har tyvärr också blivit att jag tar ut det på honom och drar ner honom, som ju också mår dåligt men inte visar det lika mycket… Vi har pratat ut om detta och gråtit tillsammans och jag kom med förslaget att vi kanske ska ta en paus från att testa med äl-tester och endast ha sex när vi är sugna för att släppa pressen lite… Men nu när vi väl tagit det beslutet känner jag mig SÅ tom, som att jag inte alls vill egentligen? Jag vill ha vår bebis SÅ mycket, längtar så det gör ont 😭 tänker nu att om vi inte försöker aktivt kanske det var vår tur denna månaden?? Men att vi missar den chansen om vi frångår ”vår rutin”.. men jag känner mig så ledsen över att det inte blir något… hur har det varit för er som försökt så länge, hur ska man tänka? Något som hjälpte er som ni kan tipsa om?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Hej! Du är verkligen inte ensam. Kände precis som dig under hela ”försöka bli med barn processen” hur allt kretsade kring att bli gravid, mådde otroligt dåligt. För oss tog det ca 1,5 år. Vi hade ett tidigt missfall och ett MA under den tiden. Nu vet jag inte hur du är som person men för mig hjälpte det att prata med psykolog för att bearbeta allt. Har en fantastisk sambo men var ändå skönt att prata med någon utomstående. Också för att få stöttning i hur jag skulle orka med att köra på som vanligt med jobb och allt runtomkring under tiden vi försökte. Vi försökte hitta på roliga saker, utflykter mm. Allt möjligt som för stunden kunde göra att vi fick släppa stressen och alla tankar. När det var som värst skrev jag mycket för att få ur mig allt. Det här med ägglossningsstickor stod mig upp i halsen rent ut sagt när året hade passerat. Men vi valde ändå att fortsätta med dom. Som du skriver blev vi nästan mer stressade av tanken att låta bli, att vi då skulle ”missa chansen”. Efter vårt andra missfall träffade jag en läkare som konstaterade att jag inte hade optimala värden på sköldkörteln för att kunna behålla en graviditet. Fick börja med Levaxin och drygt 7 månader senare blev jag äntligen gravid igen. Åt Levaxin under hela graviditeten och gjorde extra kontroller. Håller tummarna för er!
Ååå jag har också varit på undersökning där det visade sig att jag hade PCO!! Jag tog Letrozol och då blev jag gravid på andra försöket/dosen, men det blev MA i v.11. Jag blev gravid igen 3 månader senare utan Letrozol men fick då missfall i v.5. Kliniken sa då att vi uppenbarligen kan bli gravida och att vi ska fortsätta försöka tills det tar sig… men jag börjar fundera på om jag då inte heller har ägglossning varje cykel trots att ÄL-stickorna ger utslag 😩 men va fint att se att du blivit gravid och att du är så långt gången ❤️ tack för du tog dig tid att skriva om er resa 🙏🏼
Känner igen mig och vår resa i mycket av det du beskriver. Vi försökte ganska länge och aktivt, tog totalt 1 år och 3 månader. Två missfall under tiden. Använde äl-stickor i samtliga cykler. Även fast min cykel var lång så fick jag alltid utslag på stickorna i alla fall. Vi tänkte också ett par gånger att strunta i stickorna och ”pressen” kring det, men vi båda kände att vi liksom ”slösade” en cykel genom att inte kolla av.. Efter 1 år bestämde vi oss för att söka för infertilitet där det efter några undersökningar visade sig att jag har pco. Fick förklaringen att trots stegring och utslag på stickorna så släppte antagligen typ aldrig ägget och att jag alltså faktiskt inte hade ägglossning då. Fick Letrozol utskrivet och då tog det sig på första försöket. Även fast det är påfrestande på ett sätt så försökte vi se det som att vi gjorde det tillsammans verkligen (jag hör hur klyschigt det låter), men försök att liksom va både hoppfulla och ledsna tillsammans. Vi båda tyckte det var skönt när utredningen började också, som att vi var igång att få hjälp oavsett på vilket sätt det skulle bli😊