Hej! Någon som vill dela med sig av sina upplevelser från förlossningen? Vet att det är otroligt individuellt och därför skulle det vara intressant :-) Väntar själv mitt första barn ock har blandade känslor kring födandet. 🤗
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Jag och min fästmö hade en fantastisk förlossning. Det var så magiskt. Min Fästmö har faktiskt lyckats beskriva den på ett väldigt bra och gripande sätt på sin blogg. Läs gärna vår förlossningsberättelse! https://nouw.com/mammammalin/min-forlossningsberattelse---del-1-34585153
Jag hade bf datum den 15/4. Men den 9/4, var jag på en rutin koll hos min bm. Då upptäckte hon att sonen låg i säte 😮 Så jag fick en tid för vändningsförsök dagen efter. Men på eftermiddagen den 9/4, fick jag värkar och började att blöda. Så fick åka in till förlossningen. Där gjorde dom vändningsförsök, men sonen var för stor och hade fixerat sig med rumpan. Så på eftermiddagen den 10/4 föddes min vackra son med ett kejsarsnitt :)
Vattnet gick på lördagskvällen. Var inne på kontroll av vattnet på sjukhuset. Hade dock ej känt av bebisen efter att vattnet gick. Fick ligga med CTG i en timme tills bebisen sparkade igång igen. Fick göra vaginal undersökning för att kontrollera vattnet, som såg bra ut. Värkarna satte dock ej igång, utan vi fick tid för ny kontroll på söndag och måndag. Söndag och måndag flöt förbi, värkar kom men blev aldrig regelbundna. Fick tid för igångsättning på tisdagen r/t infektionsrisk. På tisdagen så kontrollerade de om jag öppnat mig, vilket jag inte hade. Livmoderhalstappen var dock mjuk så de började med att ge mig läkemedlet Cytotec (flytande värkstimulerande). De sa att jag kunde förvänta mig att barnet ej skulle komma på onsdagen eller torsdagen, då man kan behöva ge ett par doser innan det har effekt. 20 min efter första dosen så satte värkarna igång. 2 timmar senare så var jag öppen 3-4 cm och hade riktigt ont i ryggen. Testade att duscha, vilket inte funkade alls. Testade lustgas i kombination med att sambon fick trycka in tummarna i ryggen. Jag kräktes. Lustgasen hjälpte mig ”att gå in i mig själv”. Tycker dock ej att den gjorde jättemycket mot smärtan. Ca 5 timmar efter att jag fått läkemedlet så skulle jag få bada och få EDA.. då började jag dock få krystvärkar, så istället fick jag krysta ut bebisen. När bebisen lades på bröstet var jag mest chockad. Moderkakan kom ut på en värk. Sedan sydde de ihop där jag spruckit (som jag inte känt av). För att sammanfatta: väldigt nöjd med förlossningen och vi alla har mått jättebra i efterskedet.
Har fött tre barn varav två av de med snabba förlopp på 15 min från att vattnet gick med första barnet och 4 minuter från att vattnet gick med andra. Tredje blev igångsättning och gick på mer normala 4 timmar. Nu väntar vi fjärde och jag antar att det kan bli hursomhelst. Jag har haft underbara förlossningar så ser fram emot december.
Födde mitt 4 de barn 2/4- 2018. Vid 9 på morgonen gick vattnet. ( vid de andra 3 förlossningar så har de fått ta hål på hinnorna) så det var ju nytt för mig. Tänkte jaja inga värkar så då kommer bebis inom 3 dygn. Mannen sprang och handla. För han var ju tvungen att göra det precis då. 😂😂😂 Han sa till mig ringa förlossningen. Bara jaja. Hade ju inte ens ont så ringde och prata med mamma istället. Då hon skulle passa de andra barnen. Han kom hem från affären och fråga om jag ringt än. Bara nä jag packar väskan till 3 åringen med blöjor osv som skulle med till mamma. Ringde förlossningen. Tyckte jag kunde vänta och se vad som hände men att jag var välkommen in för kontroll. Tyckte men då väntar vi en stund. Går upp till mina föräldrar och dricker kaffe. Vid 11. Tyckte jag att ja nu börjar det kännas så vi fixa skjuts upp och var där lagom till halv 12. De undersökte mig och var öppen 4 cm. Blev inskriven vid 12. Gå och ät lite lunch tyckte dom så det gick vi och gjorde. Kvart i ett så sa jag till mannen att nu pallar jag inte mer värkarna hade kommit igång ordentligt då. Från ena våningen till andra tog 15 min att ta sig. Man var inte så tuff då. När vi kom upp till förlossningen såg de att nu är det igång så de kom in på rummet och stanna där. Fick min efterlängtade lustgas. De kolla och jag var öppen 8. Tiden gick och krystvärkarna starta lite innan 14. Ut kom stella 14:04. snabb och lätt förlossning och den bästa av de alla.
Förlossningen var häftig och inte riktigt som jag trodde innan! Värkarna kändes helt annorlunda mot vad jag trodde! Jag trodde tex skulle göra ont ”i hålet” när öppningsfasen var men det kändes inget där, under öppningsfasen(ca 14 timmar) låg jag hemma i soffan/sängen och hade som mensvärk som blev mer och mer intensiv. På förlossningen (ca 10 timmar) fortsatte den intensiva mensvärken och det gjorde ondare och ondare. Men i ”hålet” gjorde det inte ont förrän hon skulle tryckas ut (ett par minuter). Jag hade ingen smärtlindring alls förutom lustgas och den lindrade ingenting men fick mig att andas bättre! Såhär i efterhand gjorde det inte så ont att föda som jag hade föreställt mig!:) det gör ondare att slå i tån ;)
Trots smärtan som man inte på något vis kan förbereda sig på så är min förlossning en otroligt positiv och häftig upplevelse. Visst fanns det stunder jag ville ge upp och gå ut från rummet, men till slut låg man där med ett barn på bröstet precis som lovat och är otroligt imponerad av vad du som kvinna faktiskt klarar av. Andas genom värkarna, lyssna på din barnmorska och låt förlossningen ta den tid den behöver. (Min tog nästan ett dygn från att vattnet gick). Ha inte någon prestige i hur du ska klara det eller att du inte ska ha smärtlindring. Jag tog lustgas och sedan till slut epidural för att orka och ge kroppen en chans att hänga med. Jag är bara helnöjd med min förlossning och vad kroppen klarar av. Lycka till!
Jag var så uppskrämd innan min första förlossning efter olika berättelser från vänner om hur ont de skulle göra mm. Men jag hade en underbar förlossning och de e olika för alla men våra kroppar är byggda för att föda så kände att de va att lita på kroppen den vet va den gör. Första förlossningen va lite som på tv. Kl6 gick vattnet, kl 10 inskriven på förlossningen, kl 17 va han ute. Tog bara lustgas och kände att de funkade för mig. Andra förlossningen va lite annorlunda kände första värken lite i kl 01, och han inte in till förlossning jag och gubben födde henne på parkering utanför vårat hus med en BM på telefon till hjälp. Ambulansen kom ca 5min efter hon va ute. Hon är född kl 02:16. Så olika förlossningar mellan barnen oxå
fick första barnet i februari i år, vaknade 5 dagar innan bf av att vattnet gick kl 03.30. ringde till förlossningen och fick tid kl 11.30 nästa dag för kontroll. fick sedan värkar ganska omedelbart. tyckte det gick bra att andas igenom dem med min sambo. ringde till förlossningen vid 04.30 och sa att jag fått värkar, fick rådet att ta Alvedon och vila. men värkarna blev väldigt täta så vid 7 ringde vi igen och fick beskedet att vi kunde komma in. var framme på förlossningen vid 8.20, då hade jag gått från parkeringen och hängt över varenda lyktstolpe på vägen. blev direkt inskickad i ett rum och då var jag fullt öppen, så en kort stund senare fick jag börja krysta. bebisen var ute 2 timmar senare. tyckte smärtan var hanterbar hela tiden men eftersom det gick fort hann jag aldrig bli helt slut. tyckte personalen på förlossningen gjorde att man kände sig lugn också. är så stolt över kroppen! lycka till med förlossningen!
Hej! Födde mitt fösta barn nu den 1juli. Jag gick över en vecka och värkarna satte igång redan två dygn innan hon kom ut. Från början så var värkarna helt ok, var som lite molande mensvärk, men längre frammåt dagen så började de göra fruktansvärt ont och jag ringde in till förlossningen för jag tyckte de låg runt 3värkar på kanske typ 15-20min, de tog bara en titt och sen fick jag åka hem, var endast öppen 2cm. Satt sen hemma och fortsatte att ta tiden, och ringde in igen ett par timmar senare samma kväll eftersom att jag tyckte att smärtan var olidlig, kunde inte ens äta. Fick komma in på en titt, men var fortfarande bara 2cm, fick stanna kvar och bada i badkar för smärtlindring och för att de sedan skulle ta en ny titt, hjälpte lite med bad mot smärtan men hade inte öppnats mer efter det heller, men de erbjöd mig att stanna över natten och gav mig en sovdos som skulle hjälpa mig att sova, den kunde dock eventuellt stanna förlossningen sa dom, vilket jag tyckte var helt ok eftersom att jag hade så ont. Fick sova två timmar innan värkarna började igen, dock var de inte lika smärtsamma och lika ofta, utan ca 10min mellan varje värk. På morgonen hade jag öppnats till 3,5 cm, så blev hemskickad igen. Var hemma till ca 18 den dagen innan min mamma kom över och sa att vi skulle prova att gå till sjukhuset och se om det satte igång det mer (bor en km där ifrån), så kämpade mig dit med värkar som var typ varannan minut. När vi väl kom fram så hade jag öppnats till 8cm, så då fick jag stanna och ääääääntligen få ordentlig smärtlindring (alvedon hjälper inte ett piss mot värkarna), fick först använda lustgasen fram tills de äntligen satte in ryggmärgsbedövning, och efter det kände jag knappt värkarna. Mitt vatten hade inte gått, så de fick sticka hål så att det skulle gå. Eftersom att värkarna stannade av lite så gav de mig ett dropp som skulle sätta igång det igen, vilket det helt plötsligt gjorde och jag fick pissont igen, när krystvärkarna väl började så ville jag ge upp helt, gjorde så ont att jag skrek att jag ville ge upp flera gånger, trodde aldrig hon skulle komma ut. Vid ca 03 på natten så började de prata om att de skulle göra ett snitt, eftersom att hon låg med handen vid huvudet, efter ett tag så gjorde dom det och då var hon ute på två sekunder, så hon föddes 03.15. Sprack ganska mycket samt att de gjorde ett snitt så de skickade mig på operation för att sy ganska kort efter, fick bedövning så jag sov genom hela. Trodde aldrig att man skulle bli så svullen i underlivet efter en födsel, känns som att man har två pungkulor där nere, så svullet är det. Men min lilla flicka är helt klart värd all smärta i världen, och kan redan tänka mig att genom gå allt igen för en till bebis. Men det gjorde så sjukt mycket ondare än vad man kan tro, och hur mycket man än tror att man kan förbereda sig på smärtan så kan man inte det.
Jag hade inställningen att det som händer det händer och jag hanterar det där och då. Gick inte på några kurser då jag förmodligen inte skulle tänka på det när jag väl låg inne på förlossningen. Vilket fungerade toppen ändå, saknar inte att jag inte gått på kurser. Såklart hade jag önsketankar om hur jag gärna ville ha det men riktigt så blev det inte. Det enda som jag önskade som inte hände var att jag inte behövde snitta. Men hade det hänt så fick det bli så. Jag läste mycket förlossningsberättelser, de som gick bra och de som gick mindre bra. Även om depression och jag förväntade mig inte att jag skulle älska mitt barn från första sekund eller att allt skulle vara toppen. Jag förberädde mig på allt och att vad som helst kunde hända. Det kändes bra för mig och jag är så nöjd med min förlossning trots missfärgat vatten, igångsättning och dropp, illamående utav lustgas, misslyckad epidural och lite utraget förlopp. Allt löser sig osvsett vad som händer! Lycka till och grattis!:)
Har 3 barn och det var bara första som startade av sig själv. Hade läst massor av olika böcker om förlssningar och graviditet innan. Det gick relativt snabbt, Hade lite små värkar på dagen och sen vid 21 så kom det var 20:e minut. Efter 1 så hade det blivit 3/10 minuter så då ringde jag och vi åkte in. öppen 7 cm och han är född 9.14, 30 minuters krystvärkar. Nr 2 och 3 blev igångsatta. Överburna bägge två, nr 2 hade för lite vatten. Inget som händer,inget händer och sen bara poff så blev det dundervärkar och barn inom 2 timmar. Första gången hann inte kroppen med riktigt så jag tyckte det var väldigt jobbigt, trodde jag skulle spricka men det gick väldigt bra. Andra gången var jag inställd på ett snabbtförlopp, möjligtvis, och då kände jag mig tryggare. Det är mycket smärta men jag är nöjd med mina förlossningar även om den första var bäst med ett lite längre förlopp. Lycka till!
Min förlossning var hemsk. Under graviditeten led jag av extremt illamående (den som drabbar typ 3%) och var inlagd flertal tillfällen. I v30 fick jag havandeskapsförgiftning, fick då tabletter som skulle minska blodtrycket men de hjälpte knappt så blev inlagd även här flera gånger. Bebis var tillväxthämmande -25% & troddes väga 1800g i v33+6, blev inlagd i 34+0 & på fm 34+1 ville läkarna sätta igång mig och gav mig nått flytande i munnen flera gånger under 6h men bebis blev påverkad negativt & ut kom han med ett akut kejsarsnitt samma kväll. Kände mig som en fånge i min egen kropp när man låg där på britsen, skakade & var i chock. Bm sa innan utplock ”mår bebis bra får du han på brösten, är det något fel går tar jag med mig bebis ut från rummet”, han mådde inte bra, var blå, slapp och reagerade inte när dom skulle suga ur forstervattnet i hans mun. Tydligen var läget rätt kritiskt där & då och han låg på neo och jag på förslossning/BB i 9 dagar innan jag vi fick vår första natt tillsammans. Kände mig aldrig som en mamma dom första 9 dagarna & hatar hur det blev, allt detta som hänt under graviditet, förlossning & första tiden efter har bidragit till att jag inte vill ha med barn i framtiden.
Har två barn, första graviditeten var så jobbig att förlossningen för mig blev en bagatell, hur underbart som helat, visst det gjorde lite ont men 9 timmars smärta som hjälptes av lustgas var ingenting mot foglossning i flera månader och kräkningar mm, andra graviditeten betydligt lugnare men ävenhär jättenöjd med förlossningen, upplevde att det gjorde lite mer ont då grabben var mycket större och stort huvud så lustgasen hjälpte inte helt ut, men iallafall sjukt nöjd med båda förlossningar. Jag tycker nog mer allt omkring har varit mer jobbigt som avslaget, eftervärkar, hormonerna, amning i sommarvärme mm. Men som sagt jag föder gärna åtta barn till, men att ta hand om en trotsig 3-åring och en bebis... får räcka med två barn här 😂. Mitt tips är att läs på lagom kring förlossning, fundera på lite hur du vill ha det, men i slutändan är det så mycket man inte kan påverka. Alla säger att det tar lång tid för en förstföderska och det stämmer inte alls, jag hann vara inlagd 4 timmar då första barnet kom och 1,5 timme på andra, och några timmars värkar innan det 😊
00.15 och 00.30 ska det ju vara med barn nummer 2😂🙈
Barn nummer 1- fick värkar rättså direkt efter att vattnet börjat sippra. Va inne på förlossningen 23.10. Kämpade på bra fram till 02.30 och då fick jag epidural. Den verkade inte som den skulle (visat sig att man inte kan sticka mig på det ”vanliga” stället för då verkar den inte som den ska. Vid 07.00 va jag fullt öppen men sen hände inte mer. Vid 12.30 bestämdes det att jag skulle snittas för hon kom inte ner som hon skulle. Blev en missuppfattning om när (barnmorskan uppfattade att jag skulle vara på op om 20 min men det va då bebis skulle vara ute) så jag sövdes. Gick hur bra som helst trots att jag förlorade 2,5 liter blod. Fick nytt blod när jag låg på uppvaket. Enda tanken jag hade inför förlossningen va att ” ut ska hon, på ett eller annat vis”. Jag mådde bra och hon mådde bra efter😊 barn nummer två- började känna av att jag hade lite som mensvärk vid 12.15. Ringde mamma och förberedde på att det kan vara på gång. 12.30 ringde jag henne igen för nu hade jag ont. Vi va på förlossningen 01.50. Värkar gör ont så fick epidural vid 03.00 denna gången också☺️ nu fattade jag vad alla pratade om, det va gudomligt! Jag kunde sova, äta, dricka och ladda upp. Vid 07.30 började jag få ont igen. 07.35 startade krystvärkarna och han är född 07.49🤗 blev sydd en del men inte jättemycket. Kan bero på att han inte roterat färdigt och föddes i djup tvärställning. Men har inte haft några problem med det. Var öm i en vecka men kunde definitivt sitta, kissa och sköta nr 2 utan problem. Lycka till!🌸
Jag var med om en ganska komplicerad förlossning med 40 timmar inlagd o avslut i kejsarsnitt. Men är så otroligt nöjd o va det hela tiden! Sista timmen gav jag upp få orkade inte kroppen längre men då hade jag haft värkar som jag kräktes av i 30 timmar o inte ätit så all energi var slut, var då bara öppen 6 cm och fick ett avslut med snitt. Helt underbar personal hela tiden o en fantastisk upplevelse inte minst med ett vaket kejsarsnitt. Min kropp klarade inte av det på egen hand men med hjälp av fantastisk vård som pedagogiskt förklarade hela tiden o stöttade gör jag mer än gärna om det när som! Blev som en familj med personalen som hann jobba tre skift (samma barnmorska alltså) vilket gjorde det ännu bättre. Dock var det såklart jobbigt också på alla sätt o vis då jag inte lyckades hantera smärtan utan att kräkas, inte heller i liggande eller sittande läge. Men kände inte för en stund att att jag var misslyckad som inte kunde föda vaginalt allt på grund av det fantastiska stöd jag fick :)
Det enda positiva jag har att säga om min förlossning är min fina son. Jag var 17 dagar överburen och blev igångsatt. I 53h hade jag värkar innan dom valde att göra akut kejsarsnitt. Jag hade gett upp helt och lillkillen började att må sämre för varje minut. Värkarna var fruktansvärda och ryggmärgsbedövningen tog inte som den skulle trots två olika försök. Väl på bordet så fick dem ut honom tryggt, men jag fick ännu mer komplikationer med min moderkaka. Så jag tappade ungefär 3liter blod. Sen fick jag återhämta mig i en vecka på sjukhuset medan min man tog hand om vår son. Nu är vi hemma igen och jag läker fortfarande, fast nu kan även jag ta hand om gossen. Dock har jag åkt på förlossningsdeprission enligt min läkare pga att förlossningen varit så traumatisk. Älskar min son över allt annat, men jag kommer Aldrig göra om detta igen och önskar att ingen behöver genomlida en sådan förlossning. Jag vill inte skrämma dig med min berättelse, men detta var inget jag någonsin läste om när jag var gravid. Läste bara om positiva händelser och inga svårigheter för någon, varken före eller efter. Önskar dig en toppen förlossning. Kram.
Precis som moeg skrev jag har hög smärttröskel men värkarna var ju nått helt oväntat. Det går liksom inte att beskriva med ord. Det blev inte alls som jag ville. Eda, värkstimulerande dropp och inte födde jag på alla fyra heller. När jag väl trodde det var klart så kom inte moder kakan ut så den fick plockas ut på operation avd. Dock tycker jag ändå hela födelse upplevelsen var positiv och all personal engagerad och duktiga på sitt jobb. Men fy vad ont det gjorde. Krystvärkarna var inte så jobbiga men när jag skulle öppna mig gjorde det för j*klä ont.
Jag upplevde det hela som positivt. Däremot var jag inte alls beredd på hur smärtan skulle vara. Jag är ganska smärttålig, men inte vid förlossningsvärkar. Jag fokuserade bara på känslan när vårt barn skulle komma upp på bröstet. Sen kan jag ärligt säga att när värkarna startade med sonen så undrade jag för en stund varför jag gjorde om det här. Men knappt 50 minuter efter värkarna startade så var han ute och då glömmer man ändå allt 😍
Det absolut bästa tipset jag fick när jag var orolig fick jag av min barnmorska: Du behöver inte vara förberedd på något speciellt sätt! Jag kände panik över att gå en massa kurser och läsa på, men när jag släppte den pressen och bara insåg att jag inte kan påverka mer än att välja smärtlindring, lyssna på personalen och hänga med i svängarna, så kände jag mig lugn. Viktigast tror jag är att inte förvänta sig att förlossningen ska bli på ett ”speciellt” sätt, bara ta det som det kommer! Lycka till!
Allt kändes bra och jag kände direkt att detta kan jag göra igen. Fick dock en skada på ändtarmen så nu med tvåan blir det planerat snitt och känner mig betydligt mer orolig denna gång.
Jag har upplevt mina förlossningar som något positivt. Värkarna har gett mig lyckokänslor och det är en häftig upplevelse. Det är förlossningen jag har sett fram emot mest när jag har varit gravid 😊 Självklart gör det ont men det är så värt det när man får upp sin lilla efterlängtade älskling på magen.