Hej, jag är 21 år gammal och längtar ihjäl mig efter en bebis. Min sambo och jag ska försöka till sommaren, men hur vet man att man verkligen är redo att bli förälder? Kände ni er redo innan ni blev gravida? Kan man ens bli redo?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Vi har en 16-månaders flicka som springer omkring här hemma, och jag funderar fortfarande på om jag är redo! Samtidigt så känns det så 100% naturligt att vara förälder. Så jag skulle nog säga att man aldrig riktigt är redo, men ändå är det när det väl gäller.
Jag kände mig helt redo innan jag började försöka. Innan dess visste jag tydligen att jag inte var det. Tror att det är en fas och man vet direkt vad man vill ha. Jag vet också att man känner en stor press att skaffa partner och sedan bebis. Jag blev frågad och eggad att jag 'måste' ha ett barn för jag har varit gift i 5 år utan barn. Att skaffa barn eller att inte ens ha en partner efter 30 kan bli ett stort omtalat ämne bland släkter, som jag tycker är irriterande för alla har sin egen timeline. Är man inte redo så är man inte det helt enkelt.
Jag var precis som du orolig för att inte känna mig redo. Speciellt när jag tänkte att man inte bara ska vara redo för en bebis, utan redo på en treåring eller en sexåring eller en tonåring. Jag är 28 och har tvekat länge för jag kände aldrig att jag var så redo som jag TRODDE att man skulle känna sig. Men nu när vi väl bestämde att vi inte vill börja försöka för sent och det visa plus efter sex månader så förstår jag att man nog (enligt mig) aldrig blir riktigt redo innan. Man blir lixom redo med tiden :)
Redo blir man bara och sen finns där liksom ingen återvändo. Tänk på att alla känslor är tillåtna att känna .. lycka till 😉 🤩
Jag känner mig otroligt redo! Hade varken jobb eller utbildning när vi började försöka. Började känna att längtan blev så stark att jag blev orolig att falla in i en ny depression, var så himla ledsen över att inte ha barn. Nu är jag äntligen gravid och känner mig tokredo faktiskt. Men tror att det är väldigt vanligt att aldrig riktigt känna sig redo också.
Tack så hemskt mycket för alla svar! Jag har också känt så, man kan inte bara gå runt och vänta på att man ska bli redo. Vill man verkligen ha barn så är man nog redo. Vi båda har jobb och bor i ett hus. Jag har samlat på bebisgrejer i över ett år och har så mycket grejer och vet inte ens om jag kan bli gravid haha 🥲
Man vet aldrig om man är redo men man kan försöka ha det så bra som möjligt så att det blir en trevlig familj oavsett om man var redo eller ej! Saker som verkar vara framgångsfaktorer om jag kollar på de familjer som lyckas hålla ihop förhållandet och ha trevligt tillsammans (helt ovetenskapligt alltså): 1) Välj en trevlig partner som är självgående, gör sin halva av hushållsarbetet och kan ta hand om sig själv + andra 2) Ha en bra SGI dvs ha 100% fast jobb minst 8 månader innan ni försöker bli gravida för att när man blir gravid vet man aldrig hur man mår. En bra SGI = stor frihet att vara lediga både heltid och deltid med barnet = verkar vara avstressande och man kan dela mer lika på ledigheten om den inte bara varar 13 månader utan kanske 1,5 år är barnet hemma heltid och sen kan föräldrarna jobba deltid i många år till. Bra SGI = mer ledigt tillsammans = lättare att orka med både barnet och varandra 3) Ha en plan för föräldraledigheten där ni diskuterar för och nackdelar med olika upplägg tex: ska båda vara hemma 3-6 månader heltid tillsammans? Om nej - vem ska vara ledig i början och varför? Är det bara av amningsskäl som mamman måste vara den som är 100% ledig - vad händer då om mamman inte kan amma? Ändrar man taktik eller kör på? Se till att båda är lediga tidigt med barnet och faktiskt omvårdar, inte falla i klassikern - mamman hemma 1 år (sjukt jobbigt med första året) sen kommer pappan hem och leker på lekplats ett par månader. 4) Prata uppfostran i god tid 5) Utbilda er inför det här. Många läser om bilar, kollar upp modeller, priser, fördelar med den ena eller andra motorn osv innan de byter bil. De kan ägna veckor åt att läsa in sig. Men barn - det ägnar man inte så mycket tid åt trots att barnet är barn i 18 år och ni inte kan ställa barnet i garaget och strunta i det eller lämna tillbaka om ni är missnöjda (OBS: SKämt). Ägna alltså ganska mycket tid åt att lära er om barn. Helst tillsammans! Läs roliga böcker och även mer faktaspäckade, lyssna på föräldrapoddar och diskutera, se filmer om barns utveckling på kunskapskanalen osv. 6) Ha en rejäl buffert. Det går att köpa/få saker till barnet extremt billigt. MEN att vara lediga och få ut noll eller lite föräldrapengar kostar massor! Kan man ha en buffert på ett par månadslöner så hjälper det massor!
Tror det är få som känner sig helt redo. Jag är gravid i vecka 17 nu och kan ibland få lite smått panik och funderar på vad det är jag egentligen har gjort! Kommer jag klara det? Är det rätt val? Borde vi ha väntat? Sådana frågor kommer upp ibland och tror dom flesta känner så 😊 vi resonerade så att vi båda har heltidsjobb, vi har en stabil ekonomi och vi skulle rent praktiskt klara av att ha ett barn så nu är det dags. Så länge man har dom grunderna, och faktiskt vill ha barn, så är det nog bara att köra. Jag längtar ihjäl mig efter att få träffa vår bebis och vill bara att det ska bli mars och förlossning men ja, ibland tvivlar man på sig själv och det är helt normalt.
Vad jag lärt mej så blir man aldrig redo för barn, det blir man när de händer. Man kan bli redo med jobb, bostad mm men man själv blir redo när plussat är på stickan :) när man måste förbereda sej för de lilla livet :) jag ville ha barn och ifrågasätter nu om jag är redo men vet att de kommer va de bästa som hänt mej sen 😊💕