Hejsan! Jag är i v.23+1, blev akut inlagd och opererad förra helgen för hydronefros. Är det någon annan som också har haft detta och hur var/är det för er efter att ni fått stenten insatt?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Josephineback: Vad skönt att det gick över! Den smärtan önskar man inte ens till sin värsta fiende. MaSuSe: Usch, vad hemskt! Själv fick jag bara fruktansvärt ont en fredagkväll, började kräkas jättemycket och fick åka in akut till förlossningen som sen remitterade mig ner till akuten. Jag och min man satt där hela natten innan det kom en läkare som tog några blod- och urinprover och kände på min mage och rygg, blev sedan hemskickad med spasmofen och rådet att om det inte blev bättre så skulle jag åka in igen. Det blev inte alls bättre, tvärtom så blev det värre och jag åkte in redan på lördagskvällen igen, först då gjorde de ett ultraljud på njurarna samt en skiktröntgen. Men jag minns inte hur stor vidgningen var, eftersom jag var så fullpumpad med morfin för att jag skulle ligga still vid undersökningarna så allt är lite dimmigt, och jag blev inlagd redan samma morgon och blev bokad för operation redan på söndagen. Läkaren hade sagt till en av undersköterskorna, som sade det till mig, att jag skulle komma tillbaka inom två dagar för att han trodde inte att jag klarade av smärtan och att jag skulle vilja ta ut stenten, tydligen så får många gravida problem med stenten. Åkte in igen på onsdagen på inrådan av min BM, hade jätteont och kunde inte ens stå rakt när jag skulle till MVC för en rutin undersökning och blev inlagd igen. Själv ville jag inte åka in pga det som läkaren hade sagt, ville visa att han hade fel och jag visst kunde stå ut. De ville ta ut stenten och sätta in en nefrostomikateter men eftersom att jag har lätt för att få infektioner så valde jag att fråga om det fanns något starkare än alvedon som jag kunde ta och läkaren sade att det fanns citodon (som du fick) och att jag BARA skulle ta det om jag fick så ont att jag inte klarade av smärtan utan att gråta eller svimma för att det påverkade bebisen genom att sänka hennes hjärtslag. Läkaren sade att det kan bli bättre och att det kan växa bort, att det kan bli mycket värre och jag skulle få en nefrostomi ändå (han var väldigt på mig om att jag skulle ha en stomi) samt att jag kan få problem med andra njuren och än en gång så var det bättre med stomi. Men när jag sedan frågade förlossningsläkaren efter att ha fått åka in en fjärde gång på inrådan av BM pga smärta i nedre delen av magen och blod i urinen så var det inga problem att ta tabletterna och att det var bättre för mig och mindre stressande för lilla livet i magen än att ha ont hela tiden. Men just nu är det helt acceptabelt, jag känner fortfarande av stenten men jag har hellre den än smärtan vid njurstasen. Jag skulle ha stenten till efter förlossningen såvida jag absolut inte vill ha den och ta ut den tidigare.
Hej! Jag fick njurstas under graviditeten. I vecka 33 någonting tror jag. Usch det var hemskt! Smärtattackerna var värre än värkarna. I mitt fall gick det över när jag bytte till en hårdare madrass i sängen.