Jag står inför att föda väldigt snart och har haft en väldigt fin graviditet på många sätt och vis, har tyckt om att vara gravid och kommer sakna det. Ibland, desto oftare på senare tid har jag kännt att jag kunnat göra så mycket mer för mitt barn. Jag har tränat, ätit och sovit bra,, unnat mig då jag önskat och varit glad, men jag har stundvis även varit väldigt orolig och stressad över andra saker i mitt liv samt "kört" på mycket och kan inte ungdå från att tänka att detta påverkat mitt barn negativt och att jag stressat mitt barn. Känner någon igen sig? Ibland blir jag ledsen av detta.
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Hejsan, Kan relatera till det du skriver i viss mån, till exempel så minns jag att jag mådde dåligt pga stressen på arbetet och att jag konstant blev sjuk i diverse smittor (förskollärare). 😊 Sen lever vi i en värld med så mycket information om hur man ska ta hand om sig och barnet (ibland blir man alldeles snurrig).. Till slut beslöt jag mig att min strävan efter att ta hand om mig och bebis var nog 😊. Det låter som att du likaså varit mån om din lilla ♥️.
Jag känner verkligen igen mig i tankarna du beskriver, jag har en liten känsla av dåligt samvete som ligger i bakgrunden och gnager, ofta angående småsaker. Det kan gälla att jag inte tränar tillräckligt, att jag ger efter för sötsuget eller stressar på jobbet. På kvällarna kan tanken ”jag kan göra bättre än såhär!” dyka upp. Innan jag upptäckte att jag var gravid hann jag dessutom gå på en eller två vinkvällar med väninnor - något som oroat mig.... Men jag tror såhär: kvinnokroppen är fantastisk och bebisen är trygg och skyddad inne i magen. Trots att vi stressar eller blir ledsna får bebisen det den behöver. Det är normalt att vara stressad, orolig och ledsen. Speciellt under graviditeten! Kvinnokroppen är byggd för att klara påfrestningar av olika slag och ändå skydda bebben i magen. Var inte ledsen! Kram
Tack så mycket för ditt svar, det känns alltid lite lättare att veta att man inte är själv i det hela och du har nog väldigt rätt i det du skriver. Jag uppskattar det och hoppas du mår bra :-)
Vet du, jag tror alla mer eller mindre upplevt stress och oro under graviditeten. Jag kunde bli så arg på mig själv ibland för jag alltid var så stressad inför varje lönekörning på jobbet, mådde dåligt efteråt och tänkte att jag hade ”utsatt” bebis för något. Var inte för hård mot dig själv och släpp dom tankarna. Är helt övertygad om att bebis mår prima där inne :) Vila sista tiden nu och stort lycka till när det är dags!