Hur mycket stöttar er partner er i graviditeten? För mig känns det som jag går in i detta själv, trots att jag har en kärleksfull sambo om man bortser från allt kring graviditeten. Min sambo blev självklart glad när stickan visade plus, var med första besöket hos barnmorskan och var med och köpte dom allra första kläderna. Nu är jag i vecka 35 och han intresserar sig inte för graviditeten längre, han säger att han är glad och längtar men visar det inte. Känns som allt ligger på mig nu, jag har själv fått köpa allt till bebisen för mina egna pengar, läst på om förlossningen, hur allt går till, vad bebis behöver, hur man sköter ett spädbarn mm. Jag har seriöst gjort ALLT för att förbereda inför bebis ankomst själv. Har haft väldigt jobbigt under graviditeten med foglossning, halsbränna, ryggvärk och gör fortfarande allt hushållsarbete utan hjälp trots att jag bett om hjälp då jag får väldigt ont. Mår dåligt i mig själv, känner mig ful.. Inte hjälper det att aldrig få höra att man är vacker eller fin trots att jag en dag piffat till mig lite extra för att känna mig lite finare. Går alltså här med stress inför bebis ankomst, rädd att få göra allt själv. Bett sambon läsa på om hur man som partner stöttar under en förlossning men det har han inte gjort.. Hur ska man göra..
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Men nej, vad arg och less jag blir när jag läser hur era sambos beter sig! Ni förtjänar för fan bättre än så i era liv.. Här hemma har vi en gång i tiden klockat hur lång tid saker tar och sedan fördelat hushållets uppgifter utifrån hur lång tid de tar per vecka och vem som gör vad bäst. Det har gjort att vi inte bråkar om det och var och en kan planera uppgifterna över veckan så att det passar en själv bäst. Att inte dela lika på hushållssysslor finns inte på kartan! Ta inte den skiten, de bor i hushållet lika mkt som er! Och till er som har en partner som inte tar reda på något om förlossningen - kan ni ta med någon annan som stöd istället? Som är mer pepp på att vara med och hjälpa er genom hela processen? Ni ska ju faktiskt ha någon som kan föra eran talan åt er när ni inte orkar kommunicera pga värkar/annat och som kan finnas där för er och torka tårar, klappa, krama eller vad ni nu vill/behöver
Ett annat tips jeg har kommit över nu är detta kursert på youtube: https://youtu.be/j7YucfJuziU Hon pratar också riktigt inkluderande om partner, något jag tycker är väldigt fint och som kanske kan hjälpa en partner som inte riktigt klarar känna sig som en del av graviditet/förlossning att känna sig mer inkluderad?
Så tråkigt att höra. Min partner var med till 100% innan. Och efter förlossningen gjorde allt, handla, laga mat tills jag var på benen, men amningen tog typ all energi. Förlåt om det här låter hårt- men hur går ni med på att göra allt hushållsarbete, ni som säger att ni gör det? Det är svårare att förmå någon att läsa på, men hushållsarbete är ju bara att dela upp. Bestämma vem som gör vad och när. Ett tips är väl att tydligt uttrycka att det är viktigt och även följa upp. ”du sa att du skulle tvätta tisdagar, när du inte gör det blir jag besviken, för då har jag inga rena trosor att ta på mig och det är en vecka till nästa bokade tvättid” osv. Även i helt jämställda relationer innan barn tenderar det att spåra ur när barnen kommer och bli ojämställt visar forskning SÅ TA FAJTEN NU. Och delvis måste en släppa kontrollen, lämna hemmet, låta den andra reda upp på sitt vis. Funkar jättebra att pumpa- men börja tidigt, vårt barn tog flaska bra efter två veckor men sen övade vi inte och sen totalvägrade hen flaska. Kram och lycka till
Lyssna på ljudboken ”Vi ska ha barn” av Marie Björk tillsammans med honom. Tycker den är bra för den lägger inte lika stort fokus på bara kvinnan som de flesta vänta barn-böckerna gör. Tänker att det är viktigt för relationen att båda hjälps åt och förstår att båda har lika stort ansvar i föräldrarollen. Viktigt för barnets relation med båda sina föräldrar med. Det är ju inte så att bara för att man är kvinna föds med en inlärd handbok i hur man tar hand om barn. Förstår också att det kan kännas overkligt för män med första barnet då de inte är gravida med allt det innebär.
Åå ja! Den är så bra. Den heter ”Det första året” på svenska. Jag gillade den skarpt. Jag själv hade svårt att prata om bebisar eller fatta bebisar innan jag såg den men blev så mycket lättare att förstå bebisar efteråt. Den tar även upp hur man får ett band till barnet. Har suttit o tryckt in all info därifrån i hela min familj😂
Har du försökt att prata med din partner om detta? Jeg kände mig också väldigt ensam för några veckor sen, och det visade sig att han uppfattade mig som väldigt mycket mer instängd än vad jag tänkte. Mina hormoner gjorde mig tydligen konstigare än vad jag trodde. Och männen tycker nog det kan vara lite svårt att känna sig helt inkluderad, de har ju inte denna bebis i magen, och nu med Corona blir de ännu mindre inkluderade. Jag försöker i alla fall dela av mig med så mycket som möjligt, vad som pågår i magen och kroppen, vad som händer hos BM etc. Sen har vi sett mycket YouTube och sånt tillsammans. Jag hittar något och visar. Nu gör han samma sak. Det finns också en dokumentär serie på Netflix som heter Babies som vi kollat på tillsammans. Jag tänker att ni ska prata om detta och att det fins en möjlighet för att han känner lite som du, utan att det är så han vill ha det. De är inte alltid så duktiga på att förmedla hur de känner.
Det där blev väääldigt långt och det låter som att jag hatar min sambo. Det gör jag verkligen inte. Tror han kommer bli en riktigt bra pappa den dagen han vaknar till och inser att jag inte kan dra hela lasset och han inser vad ett barn kräver av en. Men han går mig på nerverna en hel del just nu.
Min sambo är jätteglad över att vi ska få en bebis men är inte heller engagerad för fem öre. Han har mycket fokus på det materiella. Vi har en minimal lägenhet och har redan massa grejer. Vi får knappt plats när det bara är vi två så är svårt att köpa massa möbler till bebisen. Han vill ha ett skötbord men vi har ingenstans att ha ett. Han har skämtat (hoppas jag) lite halvt om att han inte tänker byta några blöjor eller hjälpa till med omvårdnaden, så då får han inte heller något skötbord. Jag vill inte ha ett, då det kommer vara mer ivägen än till hjälp tyvärr. Säng ville han typ ha den billigaste på ikea för att vi inte har nån stor budget så det va ju smart, men om han hade förmått sig att lära sig nåt om bebisar så hade han vetat att de inte alltid går med på att va i spjälsäng. Vi har köpt en mindre säng till oss själva för att få mer plats i sovrummet och hunden sover i sängen så jag vill helst inte ha en bebis i sängen. Jag fick då styra upp det hela och skaffa en Bedside crib istället så det blir så nära samsovning det går. Den får också plats i sovrummet utan problem. Fick rensa en del i garderober o så för att få undan mina kläder som brukade vara i en back ute i rummet. Ställde fram påsar som han skulle kolla igenom o se vad han ville behålla så vi kunde köra resten till tippen. Detta va flera veckor sen nu och han har fortfarande Inte kollat igenom. Ligger saker överallt som han måste ta ansvar för och rensa. Men nä. Är i vecka 35 nu och det börjar märkas fysiskt. Ville göra en storstädning nu för det är riktigt skitigt, så det är lätt att hålla efter sen men det går inte. Föräldrautbildningarna blev ju inställda pga corona, inte för att han planera att ta ledigt en timme från jobbet och åka på dem. Min bm bokade in långa möten med mig istället så jag fick samma info ändå. Min mottagning har lagt ut videor på fb där de tar upp samma saker som på utbildningarna så har bett honom kolla på dem men det har man inte. Vill att han ska höra hur det är när man kommer hem första tiden från nån annan än mig. Han tror att det kommer va helt lugnt, att jag ska laga mat, städa, diska, tvätta, ta hand om hunden, följa våra vanliga rutiner OCH ta hand om bebis. Han tror även att det bara är för mig att börja pumpa direkt så han också kan mata. Mata är det enda han har visat intresse för. Han har inte fattat vilken omställning det kommer bli. Han tycker att hans släkt ska få komma o gå som de vill. Jag har sagt att jag ej vill det pga smittorisken och eftersom vi har en liten lägenhet, inte massa plats att sitta, och en hund som blir galen när det kommer besök. Kommer bli en hemsk situation för mig och bebis som bara vill ta det lugnt. Hans motargument är att de kan hjälpa mig med att diska? Han kanske skärper sig sen. Hoppas jag. Vill han inte hjälpa till kan han iaf respektera mina önskemål. Är jättesynd eftersom han är så glad över bebisen, men vägrar inse verkligheten. Han lever i nån sorts drömvärld. Han vill gå ner på deltid och vara föräldraledig deltid men jag har ingen sgi, då ekonomin kommer inte se bra ut. Får vi ner utgifterna kan det gå, men han vill samtidigt ta fler lån på nya fordon. Jag har sparat allt jag har kunnat under graviditeten vilket inte är så mycket eftersom jag jobbar timmar och studerar. Istället för att spara det han får för övertid så spenderar han det. Hade vi haft pengar sparade hade han kunnat gå ner på deltid ett par månader så kunde de sparade pengarna gått till att täcka det vi förlorar. Tror han kommer flippa ur lite smått på förlossningen också, eftersom han inte har en aning om vadå som kommer hända. Han vet inte hur det kommer vara alls för han kollar inte på videorna som vi fått, han läser inget och han lyssnar inte på mig. Man går väl med största sannolikhet och har ont ett tag hemma innan man åker in och då kommer han gå mig på nerverna kan jag lova. Kommer få fortsätta väcka honom på morgonen, ta hand om hushållet, handla, tvätta och ta hand om hunden.