Hej alla underbara, jag och sambon (varit tsm i snart 3år) går i tankar att försöka börja bli med barn. Han längtar ihjäl sig medan jag som är 3år yngre känner mig mer reserverad. Jag vill men känner att jag saknar dendär redo känslan. Om den ena finns? Vilka känslor hade ni innan ni börja försöka?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Håller med föregående. Vi var tillsammans 15 år innan vår dotter nu i oktober kom till oss, jag 32 år och sambon 35. Var också mer att vi nog borde börja försöka nu om vi vill ha barn 😅 Och ja, det är en enorm omställning där man emellanåt kan sakna vårt gamla liv som vi byggt upp under 15 års tid 🙈 Men är såklart otroligt tacksamma för vår lilla tjej ❤️
Vi vår inte säkra, väntade 10 år nästan, blev inte säkrare av det. Vi skaffade barn tills slut när det kändes lite som dags att göra det eller säga nej till barn. Det var en livsförändring, jobbigt i början, särskilt när man är van vid en viss livsstil vilket är varför det är nog lättare att ha barn som yngre innan man har skaffat sig massor med vanor som går inte så bra med små barn. Däremot ångrar vi ingenting även om det är upp och ner ibland i känslor. Hoppas det hjälper dig lite:).
Det är nog svårt att känna sig helt redo att skaffa barn, för man vet inte riktigt vad man ger sig in på. Jag tänkte tvärtom: känner jag mig klar med ett liv utan barn? Finns det något jag känner att jag absolut vill ha gjort innan? Och så kom jag fram till att jag var redo för familjelivet.