Hjälp! Känns som jag blivit så extremt känslig nu senare i graviditeten. De räcker bara med att min kille har bokat något annat istället för mig för att jag ska börja känna mig bortprioriterad o börja gråta. Känner verkligen inte igen mig själv. Frågade idag t.emx om vi skulle ses då kunde han ej pga han skulle umgås med sitt första barn men han sa de på ett lite "kallt" sätt så blev superledsen efteråt. Vet ju att de inte är normalt! Är intr sånhär annars. Sen har jag ångest inför förlossningen då killen bokat in en föreläsning då och de känns som jag ska ta de största lasset ofta sen grät jag över de också och funderar på att åka in själv senare. Någon mer som känt sig såhär? Har gråtit halva dagen fy så jobbigt 😭 har ingen depression eller annat i grunden utan de kommer av såna här situationer :/ känner mig ynklig o fånig men kan inte stoppa det....