Hej på er! Jag är gravid med första barnet och är i vecka 23 nu. Jag har varit väldigt känslosam sedan vecka 7-8. Jag är ledsen och deppig hela tiden när jag egentligen bara vill vara lycklig. Jag är så orolig att förlora min sambo i någon olycka eller att han skulle såra mig. Jag tänker på det hela tiden och det gör mig så ledsen. Försöker vakna med en positiv inställning att jag inte ska vara ledsen och orolig och det funkar några timmar sen kommer det igen... Har läst att det vanligt att man mår såhär och är ledsen när man är gravid men börjar bli riktigt less på att må såhär.. får dåligt samvete för det går ut över min sambo att jag är ledsen.. Och jag är jättekänslig så jag blir arg och sur för minsta lilla och vi börjar tjafsa/bråka... Då blir min oro bara ännu större att han ska lämna mig för att han inte orkar mer.. Han säger att han inte kommer lämna mig för att han älskar mig och våran bebis i magen men det är så jobbigt.. Någon som är i samma situation eller känner igen sig? Det blev bättre vecka 12-15 ungefär sen kom det tillbaka... Det var aldrig såhär innan jag blev gravid och känner mig så sårbar och ledsen nu för minsta lilla.. Är så rädd att han inte kommer orka med mig om det ska fortsätta såhär.. Ville bara skriva av mig lite.. ❤️
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Hej av! Du bor i Kareby va? Fick för mig det. Jag bor i Ytterby 😊 det du skriver är så läskigt, det är EXAKT så jag känner.. Drömmer mardrömmar att han lämnar mig och är otrogen och vi tjafsar om allt flera gånger varje dag och blir osams... Är så trött på det.. Känner mig helt värdelös och min sambo bara frågar "kan jag göra nåt?" Ibland hjälper det med en kram och han säger hela tiden att han älskar mig och att han inte ska lämna mig men tyvärr hjälper det inte.. Hur mycket han än visar det så gråter jag och känner mig så ensam i detta.. Jag gnäller att han inte visar mig kärlek tillräckligt och då säger han att han gör det hela tiden..minsta lilla så blir jag så ledsen och irriterad.. Ush det är så jobbigt.. Kram på dig 💗 skönt att vi inte är ensamma om detta..
Jag som trodde jag var ett ensamt psykfall! Jag har blivit/är helknäpp - är i v 21 och jag hoppas att det ska gå över varje dag sen v. 8 men ack vad jag har fel. Är svartsjuk, är kinkig, irriterad, arg, ledsen, you name it - varje dag! Vi bråkar och tjafsar för minsta grej, senast imorse var det hans fel att jag försov mig. (Hur det nu kan bli det?!) Tror att han ska lämna mig varje dag eller att han är otrogen. Helt galna saker kommer jag på från ingenstans. Det är skit tufft, jag är sååå trött på att vara knäpp. Det vi har försökt börja med är jag jag varje dag ska berätta hur jag mår, tänker, vad jag drömt (drömmer varje natt om att han lämnar eller skadar mig) Så att han varje dag berättar och förklarar vad jag betyder för honom, det lugnar mig på något vis. Har bett honom att bara krama om mig när jag får mina konstiga idéer, funkar inte alltid men 1 av 2 i varje fall. Småknep som vi försöker med... Har du några tips - sså kom gärna med dem.
yatziå - tack snälla! 💗 kram
Ungmamma & Malinhanny - Tack! Det betyder så mycket för mig att höra ❤️
Känn dig inte ensam! Jag var så med min första graviditet. Jag gröt över att mannen min bytte kanal. Jag var så svartsjuk. Blev ledsen för minsta lilla. Grät för allt och ingenting. Men det går över ska du se! Det är bara hormonerna i kroppen som gör att man blir så. Jag är gravid för andra gången nu. Jag är mer känslosam än vad jag brukar vara men det är absolut inte som min förta graviditet. Du klarar dig igenom det! ❤️
Usch va jobbigt! Men kan säga som de andra att du är inte ensam. Jag grinade en hel helg när min sambo var i München för jag va säker på att han skulle dö! Blev ju inte bättre av att han missade flyget hem heller... Men se om du kan få prata med någon om det inte blir bättre. Lycka till kram
Hej Mican! Det är jag också och det är så sjukt jobbigt. Är så rädd att förlora honom eller att någon annan tjej tar honom ifrån mig, svårt att förklara men du vet vad jag menar.. Läste någonstans att det är helt normalt för att det är kvinnans sätt att "skydda" sin man och barn och visa revir som djur när man blir gravid så kanske ligger något i det.. Min sambo tror att det kommer bli bättre närmre förlossningen och även efter men är så orolig att det inte blir bättre.. Tack för att du delade med dig, känns med en gång lite bättre när jag vet att det inte bara är jag.. Kram 🌸
Åh nu blev det fel... Svaren innan var till dig Mercedesn 😊
Hej Mican! Känns mycket bättre efter att ha läst va du skrev! Jag ska till barnmorskan i veckan så får jag se vad hon säger.. Har också funderat på psykolog för det är så jobbigt, men samtidigt vill man fixa det själv och bara "ta tag i sig själv" och sluta oroa sig om du förstår vad jag menar.. Men det är så jobbigt och vet inte vilken ende jag ska börja i... Kram på dig!
Hej! Jag vill bara säga att du inte är ensam. Jag hade ungefär samma katastroftankar och det är verkligen hemskt. Jag gjorde så att jag bad min barnmorska om hjälp så hon remitterade mig till en psykolog som jag går till nu. Du är gravid och känslig och din kille kan omöjligt förstå dig och den frustrationen är ju jobbig. Så kräv hjälp, så du får chans att sortera tankarna och få bekräftat att dina känslor faktiskt är okej och normala att känna men att ens förnuft inte alltid hänger med. Massa styrkekramar!