Har bara en fråga, min tjej är snart ett och ett halvt år, vi satt i väntrummet och en annan pojke lekte där, kanske cirka 2 år, min dotter var snäll och gav honom en leksak som han försökte ta av henne och sedan gav hon ännu en, sedan skulle de åka rutschkana, en liten, och hon stod bara och väntade och då gick han fram och knuffade henne hårt så hon ramlade bakåt, hon gråter sällan men blev jätteledsen säkert för att hon inte fick åka. Hon är inte dum vår lilla tjej och idag fick hon lära sig att är man snäll så får man det där tillbaka. Men barn knuffas ju det förstår jag, det jag störde mig på var pappan som knappt brydde sig, bara typ jaha, så där får man inte göra och lät honom leka vidare. Jag blev nog lite chockad kom mig inte för att säga nåt men jag sa typ, oj nu var han dum. Skulle nog ha sagt till pojken och markerat. Jag är bara rädd att min tjej tar efter ett sånt beteende. Hur för man på bästa sätt i ett sådant läge då föräldern inte säger till?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Helt rätt att det var dumt sagt av mig, tror tursamt nog att pojken inte hörde mig, för han gick en bit bort då hon började gråta! Helt klart fel av mig, men blev som sagt chockad. Min tjej hade en nål, en perifer venkateter i sin hand för att kunna få läkemedel i då vi testade mot allergi, den var inlindad men det var nog inte skönt att drämma den i golvet eller huvudet. Så jag vet inte varför det är ett behov av att tycka jag gör fel som tröstar mitt barn. Det irriterar mig med lite trista attityder på detta forum. Alla har rätt till sina åsikter. Ibland blir det lite tokigt då man skriver i appen och inte kan korrekturläsa, för det man skriver låter så hårt ibland, blir som fel mening, alltså betydelse på det man skriver. Men iallafall om något liknande händer kommer jag inte att tveka att säga ifrån ett annat barn att så får man inte göra.
Fast pappan markerade med ett "så där får man inte göra, och lät barnet leka vidare" på sitt sätt gjorde han det han ansåg passa situationen. Det va tydligen inte den reaktionen du hade förväntat dig men han tyckte att det räckte. Alla föräldrar är olika. Som att du kallade en tvååring dum, det hade jag inte kunna få över mina läppar. Det är jätte synd att din flicka hade fått en nål i handen och behövde söka vård för det. Absolut ska man trösta sina barn det är inte det jag säger. Jag tröstar mina ungar med. De ska tröstas när de behöver det. Menar på att vissa föräldrar gör saken värre genom att trösta överdrivet.. det kommer du att få erfara när du träffar en mängd olika föräldrar över kommande år. De som kramar och pussar och själva blir helt hispiga över att deras guldklimp slog i tån.. jag skulle blåsa lite och låta barnet springa vidare i sådana fall. Jag hoppas att det gick bra med tösa din och att de fick ut nålen utan att orsaka mera smärta!
Nä är kanske inte att curla, men pappan markerade inte alls. Vi skulle aldrig tillåta det där, min man markerar direkt vår tjej gör något ex kastar saker, det är inte ok. Nu i detta fal var ju knuffen helt oprovocerad och vi var på sjukhuset och lin tjej hade en nål i handen som hon ramlade på. Hon gråter nästan aldrig så jag gissar att det gjorde ont. Så tröst mitt barn det gör jag, jag tycker man ska ge sitt barn trygghet, skulle aldrig bara låta henne gråta över det där, det gjorde garanterat ont. Senare lekte hon med en tjej i rutschkanan, men där var både jag och pappan tydlig att de skulle turas om och häll koll, var inga problem alls.
Finns inte mycket att göra åt saken.Barnen är 1-2år gammal de är så små så det agerar utan att tänka för det mesta.. Hade det varit jag hade jag under tiden att jag tröstade min tös sagt till den andra lille att knuffas får man inte, man får vänta på sin tur till ruschkanan eller vart nu knuffen inträffade. Nu provar vi att turas om istället.. Eller nåt liknande. Pappan markerade på sitt milda vis att pojken gjort fel. Det har inget med curlande ungar att göra. Min tvååriga tös växer upp med två stora bröder. Så hon lär sig varje dag vad man får/inte får göra. Men lyssnar inte grabbarna på henne så drar hon dem envist gång på gång i håret fast hon lär sig varje dag att det är fel. Samtidigt ska man inte klema bort sina egna ungar när de råkar ut för en knuff eller åker omkull.. Det kommer ske många gånger. De ska ju inte gråta för minsta lilla..
Tack för åsikterna! Att säga att han var dum var inte alls bra, det kände jag på en gång, men blev faktiskt lite chockad hur en så liten kan ha ett så elakt beteende, det kommer ju någonstans ifrån. Har väldigt svårt för curlingföräldrar och fick nu se hur det kan se ut. Men då är det ju bättre att man säger till barnet själv på ett bra sätt. För man måste ju lära barnen rätt och fel. Är ju mycket mobbing i skolan sedan och nånstans ska det ju inte behöva vara det. För om barn inte är elaka så mobbar de ju inte heller, utan får beteendet från någon.
Tror inte du ska oroa dig för att hon tar efter... antingen är man snäll eller så är man lite mindre snäll. Och hon vet ju vad du tycker om sådana saker.
Fan vad arg jag blir på sånna föräldrar som inte bryr sig om att uppfostra sina barn (syftar på pappan såklart). Jag skulle nog skälla ut den där pappan och säga åt honom att hålla koll på sim unge. Hade kanske sagt något till pojken också. Du får väl försöka förklara till din dotter på något sätt att hon inte gjorde något fel. Men usch å fy på sådana människor!