Första barnet tog vi reda på könet. Fick ett starkt band till sonen i magen. Kunde visualisera,bolla namn och det kändes bra. Nu känner jag att jag har svårt att knyta an till bebis i magen. Om det är för att vi inte vet könet eller för att min 1 åring här hemma tar all tid vet jag inte! Hur kände ni när ni vänta andra barnet? Ibland får jag så dåligt samvete. Glömmer ofta bort att jag är gravid och känner mig dum mot bebisen.
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Tack för att ni delar med er😊💕
Enda som jag tycker klättrar neråt på stegen är mannen. Haha. För varje barn puttas han ner ett steg. Ska väl kanske vara så, men jag älskar mina barn över allt annat, inklusive honom. :p Han säger samma om mig.
Självklart kan inte bebisen i magen mäta sig med barnet du redan har och det är ju ganska naturligt. Jag tror att när vår andra kommer så lär det dröja innan känslorna för den nya bebisen är lika starka som för vår dotter, det kommer komma med tiden sen så ha inte dåligt samvete över det!
Jag är gravid med min andra nu. Har en tös på 9 månader och en pojk i magen som beräknas komma 14 april. Först i vecka 17 kunde jag känna mig gravid då jag kände rörelser. Och så tog vi reda på könet bara för att kunna diskutera med varandra vad som ska göras och vad som behövs införskaffas. Pojken i min mage har ett litet hjärtfel därför finns fokus både på vår flicka och lilla pojk. Men för att vara ärlig är min dotter nummer ett just nu. Hon är viktigast. I hennes vakna timmar gäller enbart hon. När hon sover brukar jag känna efter pojken. När jag petar på magen får jag sparkar tillbaka. Men som ovanstående kommentar tror jag att kärleken kommer fördubblas och man kommer hinna med båda. Just nu kan jag inte förklara exakt hur det är förens jag föder..
Jag måste nog faktiskt "erkänna" att jag kände mig väldigt gravid hela graviditeten och fokuserade jättemycket på det SAMTIDIGT som jag tog hand om stora dottern. Upplevde inte alls det du upplever. Sen om det är för att min stora är lugn som en filbunke oftast, och dessutom större och klarar mycket själv, vet jag inte. Din Eddie (stavning?) är ju så mycket mindre och kräver såklart mer fokus av dig 24/7. En vän till mig och jag pratade om detta igår, och hon hade fått höra under sin andra graviditet att "du kommer inte dela din kärlek i två, den kommer istället bli dubbelt så stor". Tycker det var så fint. Kram på dig!
Andra graviditeten gick ju sjukt snabbt i jämförelse med första. Men det är väl för att man har fullt upp med första barnet. Jag hade också lite svårt för det när jag var gravid med andra. Och sen när det var dags för förlossningen så kunde jag knappt fatta att jag skulle ha ett till barn, för jag hade ju knappt varit gravid kändes det som.. Hahaha...