Har sedan en vecka tillbaka (vecka 7) mått konstant illa. Lite lättare under vissa stunder men det ligger konstant där och känns som att jag måste kräkas men hulkar mest. Vet inte hur man skall överleva denna känslan konstant, blir galen och känns som om när man inte kräks hela tiden så tas det inte så ”allvarligt”. Försöker äta ofta, har fått tabletter osv, men klarar knappt av livet längre pga hur klen jag blir av illamåendet, det enda som hjälper är att ligga ner. Någon som haft liknande och hur överlevde ni?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Känner igen mig så! Fick vid den tidpunkten gå efter alla möjliga råd (äta litet och ofta) och läkemedel (Lergigan comp morgon och dag, Lergigan till natten, vitamin B6 x4. Akupressurarmband) men behövde ändå sjukskrivning under en period. Högst nödvändigt då illamåendet väljde upp så fort jag var uppgående. Det blir bättre med illamåendet längre fram, för några går det över och för få fortsätter det men oftast inte lika påfrestande! Ta en dag i sänder, är mitt bästa råd!
Min andra graviditet varade hela min semester på 7 veckor från morgon till kväll, spydde när jag åt pga att smaken inte passade. Har en 4 åring så man har ju fått hitta det där som kroppen klarar av att äta som små mellanmål för liggande läge fungerade bara under någon film på dagen. För min del var det salta kex, vindruvor och äpple. Jag tyckte det var extremt tufft speciellt när vi inte berättade för någon levde normalt semesterliv förutom att jag behövde sova småstunder under dagarna. Min svärmor förstod redan tidigt då jag och dottern hängde med henne mycket i början av semestern. Min stora räddning var pannkakor och mackor som mat. Är i v.18 och illamåendet kommer ibland men inte den där kraftiga känslan som förlamar en.
Tråkigt att höra så många mått dåligt, men på något sätt skönt att man inte är ensam och att ni alla har tagit sig igenom det ❤️ Min sambo gör också det mesta hemma men får så dåligt samvete för märker att det blir tufft för honom också och känner mig ”lat” även om jag verkligen inte kan. Försökte åka med och handla idag men började hulka första gången på parkeringen och fick sedan ligga i baksätet medan han handlade.. Tack för alla tips, fortsätter testa runt vad som fungerar, inatt åt jag tre vindruvor varje gång jag vaknade och det gjorde ändå lite skillnad!
sov 19-06 menar jag såklart!!! Sov även ett par timmar varje eftermiddag, så ca 14 h sömn per dygn för att orka med.
Hade så från v.7 till v.37 och postafen gjorde att jag spydde som en kalv eftersom jag inte orkade kämpa emot illamåendet. Kräktes ibland, men oftast inte, men illamåendet sög musten ur mej. Överlevde såhär: Min make gjorde allt hemma, städa, tvätta, laga mat, handla osv. Jag sov och jobbade. När han lagat mat så vädrade han igenom huset med korsdrag, innan han hämtade mej. Om det var tillräckligt neutral doft och smak på maten och det inte luktade matlagning (os), så kunde jag äta. Varje morgon kom han med frukost till sängen så jag kunde äta liggande. Små mål mellan måltiderna hjälpte. Vissa livsmedel hjälpte, tex mjölk som jag aldrig dricker annars funkade för mej. Gröna äpplen, ostsmörgås, paprikastavar. Vissa livsmedel gick absolut inte tex snabbmat, kolsyrad dryck, kaffe, citrus, rökta saker som skinka mm. När jag hittat något som gick att äta så åt jag det varje dag. Kunde inte heller jobba heltid, så jag blev sjukskriven delvis. Men dagarna var inte så roliga för varken mej eller min man, men det ändrades ju när babyn kom! Normal dag: Väcks 6 med frukost på sängen, åker till jobbet, jobbar 7-14, hemma ca 14.30 sover till 18 när middagen stod på bordet, åt och lade mej 19.00 igen. Sov 19-07.
Hade en illamående-känsla de första 12 v med tredje barnet. Spydde aldrig men konstant illamående. Det var en pina att laga mat till barnen och mannen. Smååt den mesta tiden men fy vad jobbigt det var.
B vitamin skulle det stå
Jag hade exakt så! Mådde så illa att jag inte kunde röra mig men spydde typ aldrig! Jag åt lergigan comp! Dom tog bort det allra värsta men den åt jag v vitamin! Det hjälpte lite till men fick tyvärr aldrig bort det helt! Hade så till v 25 😭
Var praktiskt taget sängliggande de första veckorna trots lergigan. Det enda som hjälpte något sånär var att äta ofta (läs; i stort sett hela tiden) - clementiner, cola och inga mjölkprodukter var det som gällde för mig iaf. Som tur var avtog illamåendet runt v12, men det kändes väldigt hopplöst där i början :)
Hade precis samma sak. Inga kräkningar men konstant illamåendet. Blev bättre efter vecka 12 men gick helt över först vid vecka 20. Nu i efterhand känns det som en liten sak i det stora hela men vet att det var jobbigt när det pågick.
Jag har mått illa men kräktes aldrig i båda mina graviditeter. Det var nära några gånger men i mitt fall vad som hjälpte var att snabbt få i mig något dvs mat. Kan bara säga att jag gick upp extra i vikt både då och nu och fick äta minst varje timme på dagtid för att annars började jag må jätte illa. Ibland åt jag och 10 minuter senare kände jag att jag är hungrig och illamående igen. Alla resultat (vitaminer, blod, socker) har alltid varit i norm.
Samma här! Kom för en vecka sedan för mig och har varit tufft idag. Inga kräkningar utan mer hulkande som dig. Det enda som hjälper är att sippa på iskall Sprite och äta glass, inte det bästa men bara det hjälper lite så är jag nöjd.