Är gravid i vecka 38 (37+4), igår hade jag konstant ont i magen från 15-18, gick inte över med varken Alvedon eller värme, tillslut avtog de och bebis sparka hej vilt. Har vaknat varannan timme inatt av att det stramar i magen, ont i ryggen, jätte obehagliga drömmar & extremt törstig. Under dagen nu har jag mått jätte konstigt, de känns nästan i magen som när man är nervös liksom, de pirrar i magen typ & jag mår sjukt illa, går på toaletten heeela tiden pga lös i magen & är otroligt gasig i magen.. tror ni de kan va på g/är de bara kroppen som förbereder sig eller min envisa bebis som spelar mig ett spratt kanske…
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Grattis till julbebisen❤️ skönt att han mår bra, hoppas ni mår bra oxå! Vår lille kille kom 22 december, vattnet gick 21 dec vid lunchtid och eftersom vattnet va gulgrönt fick jag in på kontroll och efter de gick allt från 0 till 100, från inga värkar till att det registrerades ganska kraftiga på ctg:n. Min latensfas varade i 3 timmar och han va ute på 12 från att vattnet gick. Det va otroligt intensivt och edan slutade verka i slutet då jag fick den såpass tidigt, jag svimmade av nån gång under förlossningen av smärta o lustgasen antar jag, haha! Vi fick komma hem på julafton och sen dess har vi bara myst. Fick fråga barnmorskorna, även under dom kraftigaste värkarna om vi skulle bli hemskickade o att detta va ett falsk larm, men icke, han hade bråttom ut till mamma och pappa.
Vår lilla tomtenisse kom julaftonsmorgon kl 09.06. Igår kom vi hem med vårt lilla knyte. Har eran lilla bebis kommit än? Hur gick förlossningen? Min drog igång, från måttligt jobbig latensfas till intensiva täta värkar i aktiv fas. 12 h från start tillhan var ute. EDA blev min räddning. Livmodern var trött efter långa latensfasen och intensiva aktiva fasen så lillkillen kom ut i slutändan med sugklocka. Nu är vi bara så tacksamma för att han mår bra och att vi fått komma hem med guldklimpen!
Verkligen, man känner sig knappast peppad när man får höra sånt.. Skönt att kroppen är redo ändå & förstår att de känns bra med en plan nu, det ska tydligen inte räcka med att vänta nästan 10 månader verkar våra bebisar tycka, man blir lite avundsjuk på dom som fött från vecka 37. Så klart de är okej med lite tårar, att va i latensfasen så länge måste ju tära på kroppen & som du säger att man tappar hoppet.. jag hoppas ni får en smidig plan och att ni alla kommer må bra efter allt. Snart snart snart är dom här. Jag ska hålla tummarna för dig inatt/ imorgon å hoppas de kommer igång för dig!!
Känner igen det där med hopplöshet.. idag var mitt tålamod borta. Jag hoppades verkligen på att bebis skulle komma inatt och när han inte gjorde det så.. kändes det. Varit i latensfasen i två veckor nu så kroppen är trött och mör.. tillåtit mig lite tårar idag. Och det är ok. Nu ikväll börjat se fram emot imorgon. Snart är han ju här. Jag kommer inte vara för evigt gravid även om det kan kännas så ibland...
Så trist att du var med om en sån grej också! Alla förstår väll att förlossningen kommer göra ont, man behöver inte höra beskrivningar eller bli behandlad som naiv.. bättre att prata om hur man ska hantera smärtan. Nepp, ingen bebis än. Han trivs inne i magen. Vi var inne på en koll igår. Bm vi träffade var för det första helt underbar och empatisk (på riktigt underbar!) och för det andra så handlingskraftig. Gjorde en hinnsvepning. Hon sa att kroppen var redo för barn och att hon trodde att bebis skulle komma under natten. Det gjorde han inte. Hon ringde mig i em för att höra läget med mig. Så fint gjort. Imorgon ska jag på överburenhetskontroll hos läkare, ser fram emot att få en plan! Eller kanske väljer han att komma inatt, vem vet! Lycka till för dig och bebis!! Hoppas han kommer snart!!
Va skönt att höra. Hoppas de gått bra för dig i helgen! Jag fick extrem huvudvärk i lördags så fick åka in, hade en super fin bm, dessvärre träffade jag på en så otroligt dryg läkare, hade värkar som registrerades o hon frågade hur dom kändes, sen tryckte hon på om hur ont de kommer göra sen, när de står i min journal att jag är rädd för smärta😒 står fortfarande på bedömning för igångsättning på torsdag, men inatt och imorse så vakna jag av att slemproppen kom som en stor golfboll, haha! Min mamma tror han kommer imorgon men jag har lite gett upp hoppet på de. Längtar så efter han, han verkar redan vara både bestämd och envis haha. Har din bebis tittat ut? Önskar er all lycka ❤️
Då kanske vi båda får bebis i helgen! Jag var inne på förlossningen igår för att få hjälp med sovdos. Var då öppen 3 cm! Så glad! Dock fortfarande ständig molvärk, och inga värkar som direkt kommit igång. Hade sammandragningar var tionde minut och de har blivit tätare under kvällen. Bm sa att jag skulle försöka klocka sammandragningarna och höra av mig om de blir täta eller om vattnet går. Fick dessutom träffa en mycket fin bm denna gång, vilket kändes bra inför kommande förlossning. Vi har sjukhuset bara 5 min bort, så nära och bra. Hemma och försöker sova, går sådär... Hoppas på helgbebis!! Ta hand om dig och bebis! Bra att de kollar upp så ni får må bra ❤
Åhh förstår att du längtar efter bebis! Hoppas kroppen har börjat mogna och att bebis är här snart. Kan tänka mig att det känns som en evighet. Har också börjat vakna flera gånger under natten av smärta och både igår och idag har jag haft oregelbundna värkar, igår sa en av apparna till mig att vara redo att åka in då jag hade 4 värkar på 10 minuter som varade i 1 min. Dom totalt avtog direkt efter... Men va hos barnmorskan idag igen för kontroll, hon sa att kroppen förmodligen börjar starta igång och att hon hoppades på att vi inte sågs nästa vecka utan att bebis har kommit nu i helgen, och jag hoppas också det. Är så trött och orkeslös, mitt blodtryck stiger och dom på förlossningen ville ha in mig på kontroll på måndag, dock sa dom inte vad för kontroll direkt utan bara att jag ska lämna urinprov och andra prover vilket jag egentligen skulle gjort till bm på måndag. Känns sjukt onödigt att åka såpass långt för de jag kan göra hos bm 5 min bort när sjukhuset är 45 min bort... Va härligt att du har en mamma som är gammal bm, måste kännas otroligt tryggt oavsett! Ja jag fick det sista november, aurorabm va irriterad på att min ordinarie bm skickade den så sent haha!
Harvar på med molvärk dygnet runt, är väldigt trött då jag vaknar hundraelva gånger varje natt. Tätare sammandragningar men är inte som värkarna jag hade i början av förra veckan. Ska in på en koll på förlossningen igen imorgon och se om jag kan få hjälp att sova. Bm ska kolla också om kroppen börjat mogna till sig också. Bm på MVC har skickat remiss om överburenhetskontroll, så får se när det läkarbesöket blir av. Längtar efter bebis, helst igår 🤗 Jag har turen som har en mamma som är gammal bm. Så hon är ett mycket bra stöd på avstånd för mig. Kollar med henne det jag får höra från vården. Vissa saker ändras ju i rutiner med åren men det känns skönt att kunna kolla med henne. Men man känner sig lite trött och utsatt just nu. Fick du något besök på Auroramottagningen till slut? Skönt att det finns en plan nu med blodtrycket. Hoppas det drar igång av sig själv för dig!! Men oavsett hur bebben kommer att det ska gå bra!
Men gud! Ja asså barnmorskorna verkar ha en tendens till att dryga ibland är min upplevelse. Min säger hela tiden att AAALLT är så normalt hela tiden, tog mig till vecka 33+0 att få henne att inse att jag hade förlossningsrädsla och tryckte på ett möte till auroramottagningen iom att jag har ptsd, hennes svar va "varför har du inte sagt de innan? det är lite sent nu och dom kanske inte hinner ta emot dig" ja kanske för att allt är så normalt enligt dig så du inte förstått de??? Oavsett så kan jag ju känna att man som bm ändå ska vara lite mer pedagogisk, framför allt mot förstföderskor. Vi e ju medvetna om att de kommer att kännas men det kanske inte direkt är något man vill höra om och om igen precis innan en förlossning... Verkar som att jag blir igångsatt nästa torsdag om han inte tittar ut självmant nu fram till nästa vecka, blir lite nervös haha! Och blir det inte igångsättning då så skulle dom avgöra hur långt jag får lov att gå över tiden, men bm tippade på en igångsättning pga högt blodtryck nu de senaste, blir egentligen lite irriterad över hur min bm tar saker så sent hela tiden, har haft högt blodtryck dom senaste 4 besöken men hon har tagit om dom när jag fått varvat ner och vilat och påstått att allt sett bra ut men ändå inte bett mig lämna urinprov för att se om det är något i urinet.. Jaja snart så... Hur går det för dig?
Jag har också börjat känna av oro inför förlossningen. Under graviditeten har jag ändå tagit in info, lagomt med berättelser för att få en bild av vad som väntar och tänkt till kring hur jag vill tänka och möta smärtan vilket skapat ett lugn i mig. Är i grunden inte en orolig person utan brukar ta en sak i taget och se saker för vad det är. Men nu när det närmar sig har en oro börjat komma krypande. Jag var ju häromdagen på förlossningen och träffade en bm. Bm tryckte verkligen på hur svår smärtan kommer bli, att den inte kan jämföras med något annat och att alla patienter skattar smärta fel om de inte varit med om en förlossning ännu.. och beskrev smärtan på lite olika sätt 🙄 tänker efteråt att det hon sa säkerligen stämmer men hon sa inget om hur man möter smärtan eller ens ett grattis till att bebis är på väg, så både jag och min man tyckte att det var rätt opedagogiskt och med viss bitterhet över livet i stort. Vi hoppas på en annan bm under förlossningen! 🙃 Så just nu tänker jag på hur jag ska möta smärtan och lite strategier. Man kan ju se det som att jag iaf får det uppfräschat tätt inpå förlossningen vilket kanske gör det bättre i slutändan 😅 snart ska man göra det som kvinnor gjort i alla tider! Är dock rätt lugnt fortfarande förutom smärtan så tror det kommer dröja innan man ska ta tag i det hela!
Haha ja jag håller också med om det, som att väntan inte är lång nog så ska dom små liven vara envisa också. Va skönt för dig att du fått riktig vila, känns själv som det var en evighet sen man fick de, hade nog kunnat sova i ett dygn så som jag känner nu men nope, varje natt ska de bökas, göra ont och tryckas på både revben och urinblåsan. Ibland så känns de som att han blåser upp och ur en ballong nere vid fiffi och man tror att det ska börja komma något men nej.. Ja men verkligen, tillslut kommer bebis ju fast jag kan tänka mig att dagarna över bf känns som flera år. Går jag över tiden blir jag igångsatt efter nyår någon gång men dom flesta i min familj tror han kommer i slutet av veckan och jag kan väl bara hoppas att dom har rätt. Har så ont i mina fingrar på morgonen när jag vaknar, varför vet jag inte, men kan inte använda händerna på flera timmar, ska till bm för kontroll av blodtryck på tisdag så kanske får kolla med henne om hon har koll på vad det kan vara. När dom gjorde ultraljud på mig för minskade fosterrörelser fick dom lägga apparaten vid bäckenet för att ens se hans huvud så långt ner antar jag att han ligger. Ja men precis så länge bebis mår bra är ju de såklart de viktigaste! Är så komiskt för jag har vart lugn hela graviditeten medan min sambo behövt så mycket tid att kunna förbereda sig mentalt, nu är det tvärtom men han slipper ju smärtan, kanske att jag lär klämma sönder hans hand hehehe. Du får uppdatera mig hur det går för dig (om du hinner och orkar såklart!), snart är detta över och vi får gosa med våra små liv som vi väntat 9 månader (en evighet) på!
Tack själv!! Det är skönt att skriva av sig.. första barnet för mig också. Har ingen nyfödd bebis än, trots vad Libero uppger.. efter bf tycker dem att alla bebisar ska ha kommit fram, jag håller med (hihi). Jo, jag fick smärtlindring och tablett för att hjälpa till att sova så har sovit gott utan smärta i 5 h. Det är en sån skillnad att kroppen få slappna av och inte småvakna stup i ett. Ska sova lite till efter 'matpaus'. Hade inga sammandragningar i vila när jag var på kontroll, så än så länge är livmodertappen omogen. Bm försökte uppmuntra med att det kan ändras fort.. En skön sak med att tiden börjar gå är att man ändå börjar se ett slutdatum. Bebis mår bra och det är det viktigaste, han är helt fixerad så frågan är hur skönt det är, han kanske också vill komma ut snart även om han verkar trivas ypperligt :) Ja, kroppen har för sig vissa saker som man verkligen inte är van vid! Några veckor-månader till så är vi kvitt det. Snart blir det blöja både för bebis och oss (under några dagar iaf)! Och mycket undersökningar och klämmande. Håller tummarna för dig!! Låter positivt att det ändå går framåt för dig, slemmet till trots. Snart är den här tiden förbi. Redo kommer man aldrig riktigt känna sig, trots hur man förberett sig. Då får man nog bara ta en sak i taget och visa sig själv lite extra nåd.
Förstår det. Detta är mitt första barn så är supernervös för all smärta. Men jag antar att man kommer tycka att det är värt det sen när det är över.. Hur har det gått för dig? Kunde dom ge dig sovdos eller något på förlossningen? Kan verkligen förstå att du vill att det ska komma igång nu. De har runnit slem ifrån mig hela dagen, sorry för äckel men man känner sig ju knappast fräsch som det är nu haha! Bebis trycker sig neråt mot rumpan och urinblåsan, sparkar hejvilt (han har vart otroligt lugn den senaste veckan, så fick va in för minskade fosterrörelser). Blir så chockad över hur mycket kroppen faktiskt klarar av. Skickar massa styrka till dig med och hoppas på att bebis snart är ute så du/ni får träffa den lille. Tack för dina svar, är skönt att kunna "prata" av sig lite med någon
Ja, det är en dubbel känsla! Längtar efter att träffa babyn men inte till krystarbetet.. det oundvikliga. Denna smärtan man har nu är dock inte till nytta, bara pinsmärtor och det känns ju bara onödigt. Senaste dygnet har jag haft konstant värk, 7 på en 10-gradig skala så ska höra med Förlossningen om hjälp finns att få så att man kan sova. Man vill ju orka med hela vägen i mål också... försöker acceptera hur det är just nu, men jobbar på den biten! Fortsätter det så här så kanske man kommer få sättas igång men ännu finns lite tid.. Styrka till dig!!
Ja men verkligen, tycker det är så himla svårt att veta NÄR det verkligen börjar, har liksom haft konstant molvärk i magen i flera veckor men alla kontroller har sett "normala" ut. Håller tummarna för dig att bebis snart tittar ut. Min slempropp har lossnat i omgångar, första gången i vecka 28 och sen nu dom senaste veckorna lite då och då. Men ingenting är jämfört med denna veckan, det har kommit SÅ mycket slem och de har vart gulgrönt typ och idag var de även lite rosa. I torsdags hade jag som ett bälte av mensvärk så jag antar väl att de kanske kommer snart. Vill att det ska dra igång samtidigt som jag absolut inte känner mig redo alls och börjar bli nervös för hur allt ska gå hahah..
Så otroligt jobbigt att vänta in att det drar igång...! Jag har haft först värkar och sedan molande värk, sammandragningar och tryck nedåt till och från under 3 dygn nu... ska till MVC idag och se vad bm säger om det men.. inget är som väntans tider! Dessutom blir man trött av det och något konfunderad över vad som händer... när man läser så har folk så skilda erfarenheter av latensfasen så det går inte att förstå något mönster av det utan allt är så individuellt. Hoppas det ordnar sig för dig också snart!
Var in på ultraljud idag, allt såg bra ut. Känslan släppte dagen efter men idag har jag oregelbundna sammandragningar o grövre mensvärk. Kunde vara på gång sa dom när jag pratade med dom angående de, men dom gjorde ingen undersökning på tappen eller så. Hoppas de snart drar igång
Kanske ringa Förlossningen och höra med en barnmorska?
Glömde skriva de oxå att jag haft otroligt mycket vita flytningar dom senaste dagarna, slemproppen har lossnat i stå bitar & ibland har de verkligen känts som att vattnet har gått. Ska till bm imorgon för en sammanfattning av graviditeten, hoppas verkligen de är sista besöket..