Har längtat länge efter barn, men vi har svårt att få vår dröm sann. i 2,5 år har vi försökt och nu är vi igång med provrörsbefruktning. Fre den 21/8 sattes ett litet embryo tillbaka, nu håller vi tummarna och väntar på att få göra ett graviditets test. Längtan och väntan de är de som är de jobbigaste. Är det nån mer som är i samma situation och vill dela med sig av sina tankar och funderingar?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Tack! vilken resa för er, och oron ni haft vill jag inte äns tänka på. Men mitt i allt elände slutade de ju lycklig :) ¨Stort Grattis till flickan! Jag hoppas jag med får stå där en dag
Tack för ditt svar :) känns bra att få läsa om andras erfarenheter, det lugnare än något och ger hopp
9/9 är det jag ska grav testet
oj vilken resa MrALAR, men lyckan att nu ha din lilla tös hos dig måste vara otrolig! Jag hoppas på ett positivet besked och blir de inte de denna gång får jag och min sambo tillsammans kämpa och länga oss vidare. Känner att de är verkligen viktigt att man är två nu, men känner sig lätt lite nere och ensam.
Vilken lycka att ni lyckades tillslut :) Jag är ung än 26 år i januari, väntan och längtan känns ändå enorm! speciellt när min bästa vän ringde upp och berättade att hon var gravid å de har inte alls försökt i många månader mm... Hur var de för dig under tiden, hade du nån att prata av dig med mådde du bra hela tiden? själv har jag ju nära vänner och min sambo såklart men de är ändå svårt att prata om de, vill inte bekymra andra och svårt för andra att sätta sig in i rollen när man själv inte är där. Redan när jag började med sprutor har jag haft humörsvängningar gråtattacker osv, beror väl på spänningar och oro. Just nu är jag mest bekymrad över att jag får magkatarr och lätt illa mående konstant ( stress och oro kanske?) och sen har jag sen nån dag tillbaka haft som mensvärk känsla, funderar på om de är vanligt att man får de?
För de första stort Grattis :) men oj vilken lång väg och väntan för er. Kloka men inte allt för lätta ord alla gånger. Önskar er all lycka :)
vi har försökt i sex år, 2 år naturligt, och 4 med hjälp. Första plusset någonsin i påskhelgen iår, och imorgon går vi in i v 26. Embryot vi stoppade in var det sista vi hade i frysen. Tålamod är det enda som lett hit, då ingen av våra läkare förstod varför vi inte lyckats tidigare. Lycka till, det som inte dödar, det härdar 💛