Hej! Är i v17 och går imorgon in i v18. Har verkligen haft en jobbig graviditet. Från vecka 7-15 har jag mått så dåligt med illamående, kräkningar, orkeslöshet, huvudvärk, allt luktar så illa, avsky mot solljus you name it. Är lärare så har kunnat jobba hemifrån och det är jag glad över men fy fan vad jobbigt och påfrestande de har varit. Men har till större del varit sängliggande och helt utmattad. Nu efter vecka 15 kunde jag vara mer aktiv och mer igång. Inte kräkt på några veckor och orkar göra saker. MEN den här jävla känslan av trötthet, ingen energi och ibland hopplöshet kommer och går. Igår kom en känslostorm över mig och jag har ju inget att vara ledsen över?! Men allt känns som öken. Det känns som att det här något som aldrig kommer försvinna och blir helt matt av tanken att ta hand om en bebis med denna tunga känsla. I övrigt är jag en pigg och glad och social tjej. Det gör ont i hjärtat den människan inte orkar ett skit just nu. Jag har sökt på nätet för lite info eller om folk känner lika dant. Behöver liksom pepp och en skjuts att orka! Hur gör ni när ni dippar? Jag har en bra tillvaro med en stöttande sambo vönner och familj. Vill bara känna glädje, njutning och vara pigg och glad!
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
ALla gånger jag varit gravid så har jag orkat: 1) Jobba 2) Äta det min make lagat, om han vädrat ut matosen först 3) Sova Tyvärr har det tagit alla mina krafter att vara gravid, så jag har bara: gått upp, fått frukost i handen av maken som ornat macka och dricka till mej, åkt till jobbet, jobbat, åkt hem, sovit, blivit väckt när maten står på bordet och huset är vädrat, ätit, borstat tänderna, sovit igen. Maken har: Jobbat, städat, handlat, lagat mat, tvättat och senare även tagit hand om ALLT med äldre syskonen. På helgerna har jag kunnat göra lite, men har då prioriterat att vara med de äldre barnen tex spela spel eller fika. Så ta hand om dej. Tillåt dej att vila och sova. Ät järn! Och bara bra att partnern sköter hela hushållet ett tag, för då märks det när man är 2 vuxna igen och hjälps åt!
Kan verkligen relatera till det du skriver. Jag mådde konstant illa och spydde tom vecka 20 och man var så trött. Då var det svårt att se fram emot något med bebis och att glädjas över sin tillvaro. Att vara gravid är ingen dans på rosor och många stunder är det rejält tufft. Jag är nu i vecka 38 och är extremt färdig med hela gravidgrejen. Att ge tips är svårt, men var snäll mot dig själv. Räkna inte med att prestera samma som innan, ge dig utrymme och tillåtelse att tycka att det är piss stundtals. Andra trimestern sägs vara lättare och tröttheten kommer försvinna! Personligen mår jag som bäst nu i slutet, kanske för man ser ljuset i tunneln eller så har äntligen kroppen vant sig lite vid hormonerna. Heja dig i alla fall och försök att inte tappa hopp! Det kommer bli bättre 💕