Är gravid i vecka 38 och har precis fått sluta gymma pga stickningar och tryck neråt underlivet. känns ofta som jag ska antingen kissa på mig eller som att en fot ska komma utsparkandes.. riktigt obehagligt. Hoppas på att bebis kommer tidigare faktiskt. Tänkte fråga om någon mer upplevt att kvällarna är värre som höggravid? Jag mår som allra bäst mellan 05-13 på dagarna. Sedan sover jag lite middag mellan 13-16 och efter det brukar kvällarna fallera totalt. Bebis sparkar som mest då, trycket neråt ökar, det gör ondare i ryggen och benen börjar det krypa i. Jag blir deppig på kvällarna och nu har jag gråtit varje kväll i en hel vecka. Min kille frågar vad det gäller och han passar upp på mig, men jag finner ingen förklaring till min gråt mer än ett tiotal luddiga anledningar.. lite rädsla för förlossningen, lite rädsla för hur vår relation förändras när vi snart är föräldrar, ångest över att jag inte klarar av att aktivera min hund när jag är hemma på dagarna och killen jobbar, ångest över hur ekonomin ska ordna sig, gråter även mycket över all smärta som kommer om kvällarna och illamåendet som smugit sig på. Ledsen för att jag inte kan gå promenader utan att behöva stanna och vända hem efter 500 meter pga tryck neråt.. ledsen över att jag vill vara på gymmet men inte orkar.. jag borde ju vara glad över att jag haft en underbart bra graviditet ända fram till vecka 37! jag har inte mått dåligt, jag har fått betald gravidpenning, jag har kunnat styrketräna på gymmet fram till vecka 37, jag har världens bästa sambo och hund.. förstår inte varför jag är så ledsen nu helt plötsligt.. jag blir så besviken och orolig .. Någon som upplevt liknande känslor såhär i slutet? kram på er.