Min dotter på snart 3 1/2 månad gillar ej å ligga på mage. På bröstet på mig el sambon funkar de å kortare stunder men hon e inte direkt nöjd. Testat allt, naken, locka med leksaker, prata med henne, i babygymet, i sängen å soffan men nej hon tyck inte om de. Å jag blir liksom stressad då jag vet att ligga på mage när dom e vakna e bra träning för nacke å rygg å framtiden då krypning å sånt ska till å andra bebisar i hennes ålder verkar helt ok me de. Hon e stark i rygg å nacke å höll upp huvudet själv rätt tidigt å gillar å stå, mer än att ligga på mage :p Undrar om nån fler känner igen sig å om det ändå ha löst sig, om hon kommer hänga med i utvecklingen, så nervös över sånt, dumt jag vet. Nån som kanske vart med om samma sak å lyckats fått sin bebis å ligga på mage tillslut å den gillat de? Hon låg i skena först 6 veckorna som gick upp över rygg å axlar å när vi la henne på mage då (vi fick sagt till oss att vi skulle träna de) så trycktes hon som ner av skenan å gillade de inte alls, fast att vi höll henne under armarna på vår arm, kan de va så att det sitter kvar, vad tror ni? Vill bara veta att jag gör rätt :(
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Tack för era svar! Så skönt å höra att de finns fler som lillan vår, hon gillar inte heller babysittern men gymet funkar där får hon sparka med benen å kolla spegeln som hon älskar. Så vi fortsätter å lägga henne på mage å e nöjd med de få minuterna som hon accepterar ;) ska testa de där med en kudde. Tack igen.
Min stora tjej avskydde allt kändes det som, att ligga på mage, sitta i babysittern, ligga i babygymmet osv. Men hon var otrolgit stark i rygg och nacke (lyfte på huvudet när hon kom upp på magen efter fl) och det är inga som helst problem med henne och utvecklingen nu. Lillan lite samma, inte riktigt lika stark, men välkdigt stark ändå. Blev tillsagd att hon skulle ligga mer på mage (vet inte varför) och vad gör ungen, jo VÄNDER SIG :/ Nu kämpar hon för att vända sig från rygg till mage, så det blir väl bättre. Låt ungen ligga de få minutrarna som funbkar, fortfarande bättre än inget. Och oroa duig inte, inte hindrar det utvecklingen heller. Och är barnet starkt så är det ju ingen fara för den sakens skull heller.
Min dotter HATADE att ligga på mage. Hon skrek sig blå, och det enda som kunde lugna ner henne var att amma. Så varje gång vi skulle lägga henne på mage fick jag se till att vara amnings-beredd precis efter. :-/ Hon var svag i nacken och vi fick sagt till oss av en sjukgymnast att hon måste ligga mer på mage, men det var extremt stressande för oss alla tre. Vet inte hur mycket detta påverkade hennes utveckling, men hon kröp när hon var 10 månader och gick när hon var 14 månader. Hon har alltid legat inom det normala, men i "senare" änden av det normala, om du förstår vad jag menar? Du ska inte oroa dig, alla barn kryper och går så småningom. Vissa tidigt, vissa sent. Och som sjukgymnasten även sa till oss: ingen frågar på jobbintervjun hur gammal du var när du lärde dig att gå. :-P Lycka till!