Hej, Skulle vilja kolla med er hur era partners varit under graviditeten? Har han druckit alkohol eller avstått såna saker som man själv fått avstå? Lite såna saker. Jag har haft diskussioner med min partner angående detta. Jag tycker personligen att bara för att jag bär på barnet så betyder inte det att vi inte är två om det. Jag bad honom att sluta feströka och dricka med måtta när han dricker, vilket jag inte tycker är så mycket begärt. Det vart en stor diskussion angående rökandet från hans sida och han kunde inte förstå ”varför han ska behöva avstå för att det är jag som är gravid och inte får dricka osv”. Han lovade senare att han skulle sluta vilket han gjorde. Men jag tycker att varje gång vi är på fest och han dricker så beter han sig dåligt mot mig. Lixom bland annat säger saker som skämmer ut mig (han är lite sån som inte tänker sig för vad han säger ibland) men jag börjar ledsna rejält på de och känner nu att jag inte tycker alls att han borde dricka nå mer så länge jag är gravid. Han förstår inte alls när jag försöker förklara för honom utan han ser sig själv bara. Hur har det varit för er när ni varit gravid? Överreagerar jag bara? Dela gärna med er av hur det varit för er❤️
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Tycker inte du ska behöva acceptera att han blir full och beter sig illa, oavsett om du är gravid eller inte. Fullt rimligt att du kräver att han håller sig nykter om han inte kan hantera spriten. Du förtjänar att bli behandlad väl
Vi dricker sällan, redan innan jag blev gravid. Men kan bero på att jag är 30+ och han 40, vi är inte direkt unga som gillar att festa. Det la vi på hyllan med första barnet. Men självklart kan han köpa hem öl eller sprit för att ta en grogg ibland. Och oftast blir det när vi är i stugan och han vill ta nått att dricka med våra grannar. Men han blir aldrig redlös, kanske lite berusad. Jag stör mig inte på det och det gör inget att han dricker, hade han dick druckit så pass att han alltid var stupfull så hade det varit en annan sak. Då hade jag bett han lugna sig, men jag hade inte förbjudit han att dricka. Det värsta för mig är att jag drack mycket energi drycker innan graviditeten, kanske smått beroende.. Likaså han och han har inte slutat med det sen jag blev gravid och det är jobbigt att se att han får ta en men inte jag.. 😱😅
Här har det inte blivit några förändringar mer än att det inte köps hem ostbricka på helgen längre. Vi äter båda vegetariskt så inga direkt livsmedel som undviks mer än vissa ostar. Han rökte eller snusade inte innan och blir möjligtvis berusad en gång i månaden vilket han får bli bäst han vill, till vardags kan det va 2-3 cl whiskey eller ett glas vin ett par kvällar i veckan. Han förändras inte av alkohol och var lika omtänksam innan graviditeten som han är nu. Vi uppskattar båda att äta och dricka gott så jag letar gärna dryck till honom fast jag inte kan dricka de själv och han letar till mig vilket brukar sluta med att vi båda dricker alkoholfritt.
Samma situation hos mig hemma. Jag var arg för att jag kände mig ensam och vill inte att han ska bli full när kommer dags for förlossningen. Från början sa han att finns taxi men jag blev så arg så jag sa till honom att om det finns taxi jag behöver inte honom alls. Jag tycker att vo är båda två föräldrar och vo måste stå för allt tillsammans. Efter många gånger konversation få han ta 2 öl per dag. Om jag kan avstå i 9 månader han kan avstå 1 månad av alkoholen. Men de tänker inte som kvinnorna tyvärr. De ta inte så försiktigt eller tänker inte så mycket vad kan hända pga något.
Sa till min sambo att han inte behöver sluta snusa. Hade han rökt, så hade han fått sluta med det. Dricker gör han väldigt sällan, men han fick ändå dricka om han ville. Vi har båda föräldrar som är eller har varit alkoholister så vi är lite extra försiktiga som det är. Han blir mest glad och kramgo när han är full, så det gör mig inget hehe. Som någon skrev innan, så hade det räckt med att jag hade humörsvängningar pga graviditet och lätt abstinens (snusade innan) 😂 Men dricks det ofta och mycket och personen inte kan bete sig, så hade det inte varit okej. Det är inte okej i övrigt heller att bli otrevlig på fyllan. Då kanske man inte riktigt kan hantera alkoholen.
Jag lät min sambo ha kvar sina vanor under min graviditet. Han snusar och har gjort sen han va 13 (27 nu), så det hade blivit vresigt hemma om jag tvingat honom att sluta - och det orkade jag inte med. Räckte med mina egna humörsvängningar ;) Vad gällde alkoholen fick han dricka hur mycket och när han ville fram till v36+0. Men han blir aldrig personlighetsförändrad till det sämre när han dricker. Hade han blivit det, hade jag nog känt annorlunda. För precis som du skriver ts, så är man två om en graviditet, även om man själv är ensam om att de facto vara gravid. Och känns det då obekvämt när en partner gör något, så måste denne sluta med det, eftersom det påverkar graviditeten och sättet du kommer tänka tillbaks på den senare. Men vid 36+0 kände jag mig osäker och ville ha min sambo körbar, för man vet ju aldrig. Då förde vi regeln att han fick ta en öl per dag, men inte mer. Och då slutade han helt istället. Nu idag när vår skrott är 3,5 vecka, dricker han igen. Men inte alls på någon berusningsnivå. Han vill själv vara alert och delaktig i vår bebis behov.
Lät min man dricka 3 öl vid typ högtider och nu när Våran son kommit så har vi fortfarande samma sak min man får dricka 3 öl eller 1 glas Whiskey om han nu vill ha de. Feströker inte men annars har vi haft samma regler som gällde för mig när jag var gravid. Det är ju inte för evigt du är gravid så det borde din partner förstå
Vi är inte festmänniskor eftersom vi är bönder och väldigt trötta på kvällarna. Min man brukar ta sig nån starköl på helgerna istället för den vanliga 2,8 som han dricker på kvällen efter jobbet. Jag vet att det skulle krävas rätt många starköl innan han blir förändrad i sitt beteende. Hade dock bett honom att han skulle avstå sina starköl de sista veckorna av graviditeten och det gjorde han.
Min man varken röker eller snusar och inte jag heller, men jag hoppas att ifall vi gjort det före graviditeterna att vi lyckats sluta och sparat de pengarna till något roligt för familjen tex extra ledighet tillsammans eller ett inköp till babyn. Jag orkade inget mer än jobba + vila när jag var gravid, jag lade mej och sov ca 18 varje kväll, så det blev inga fester alls under graviditeten. Min maken ville inte gå på fest ensam, men gick ibland hem till vänner och fikade på kvällen, men ingen alkohol då. Med de sista barnen mådde jag bättre än med första, men orkade inte köra bil = min make körde varje gång vi var borta på middag eller festligheter. Så det har varit i princip 0 alkohol hela graviditeten + småbarnstiden upp till ca 1 års ålder ungefär.
Denna kommentar har tagits bort av dess författare.
Hej och grattis! Vi hade samma diskussion och jag kände som du att han får dricka om han vill, för att jag kan ta alkoholfritt och det fungerar för mig. Sen kom vi överens om att han får dricka med måtta när han känner för att dricka. Jag sa tydligt att jag vill inte ha någon som kommer hem full och det respekterade han. Sen när det var en månad kvar på graviditeten så lovade han mig att inte dricka alls, då man aldrig vet när den vill ploppa ut. Han frågade då och då ändå hur de kändes och om han kunde ta en öl ibland även om han hade lovat mig, men han respekterade alltid mitt svar som oftast var nej. (Dottern kom i vecka 39 och sonen i vecka 37.) Ni kanske får ha en diskussion igen när du känner så där. Hoppas att det löser sig.
Kan tillägga att min man va fantastisk innan/under graviditeterna. Hade som krav att han skulle sluta röka innan vi blev gravida och det gjorde han utan att tveka. Han tog sen över 90% av hushållssysslorna, va väldigt engagerad i besök hos bm/ultraljud och allt runt omkring graviditeten. Väldigt mån om hur jag mådde :)
Vi är inga partypersoner och dricker sällan men hade som krav att sista månaden av graviditeten fick han inte dricka ifall det skulle födas liksom. Tycker inte du överdriver, tycker nästan du är för snäll. Om han beter sig illa och skämmer ut dig bör han se över både sina alkoholvanor och sitt beteende. Du ska inte acceptera eller tolerera att din partner får dig att må dåligt, med eller utan alkohol