Har en tös som är 10 veckor och sedan födseln har hon varit som klistrad på mig. Jag kan bara lägga ifrån mig henne korta stunder dagtid. Nattetid har hon till precis nyligen sovit på mig. Känner mig så ensam i detta och jag börjar bli tokig på att inte få ens en liten stund själv fram till sambon kommer hem och han tar över henne. Upplever någon annan detta? Är detta normalt? Börjar kännas som att jag gör något fel.
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Skulle kunna vara jag som skrev det inlägget när någon av mina barn var mindre! Första barnet hade ett stort behov av närhet och dagtid sövde jag henne i bärsele, knäppte försiktigt upp och lade mig i soffan med henne på mig. Där fick jag sedan ligga tills hon vaknade. Kunde inte lägga ifrån mig henne sovandes för hon vaknade direkt. Gosigt med närhet men också otroligt jobbigt och påfrestande. Finns små trick att prova såsom tidigare kommentarer men annars är det bara att gilla läget tyvärr. Och det kommer gå över. Var så säker!! Håll ut
Hej! Förstår att du har det intensivt ♥️. Du gör ett jättebra jobb!! Jag har min dotter på mig nästan hela tiden. Har henne sovandes på mig och nära mig så mycket jag kan dag och natt. Har ett bärbart babynest som jag lägger henne i när jag behöver gå på badrummet. Lämnar henne hos släkting när jag går ut med hundarna och då har denne henne sovandes på sig. Upplever att hon blivit tryggare och lugnare med tiden. Jag mediterar dagligen (kör 5 minuters pass - så ofta som behövs), och det hjälper mig att hålla lugnet 🙏. Kanske du kan testa meditation? Lycka till!
Åh du är inte ensam ❤️ Jag är i samma sits som dig och hade dessa tankar också, är det något fel på henne eller mig? Hon är 2 mån nu och det blir bättre! Upplever att hon blir mer lugn och trygg när hon har och är fortfarande lite fastklistrad. Men det blir bättre för varje dag som går! Håll ut 💕
Inget fel alls gör du, säkerligen är du en fantastsik mamma! Mitt lilla hjärta var sådan länge trots att vi testade alla tips och trix som vi kunde hitta! Gillade heller varken bil eller barnvagnen! De 3-4 första månaderna typ 90% på mig eller gubben å därefter stegvis bättre...någon av oss låg hela nätterna på soffan med henne sovande på sig på nätterna tills hon var runt 4 månader och sen började vi kunna lägga ifrån oss henne minut för minut längre varje dag! Satt alltid och åt mat med henne liggande i famnen!😂tog sin tid innan det gav sig ordentligt men nu är hon 3 år och sover jättefint jämfört med innan!🥰
Altså båda mina barn har varit så första månader, särskilt det första barnet. Det blir bättre med tiden, har du ingen mer utöver sambo som kan komma ibland och hjälpa (tex syskon, föräldrar etc)?
Du gör absolut inte någonting fel! Alla barn har olika närhetsbehov! Förstår dock att det känns jobbigt, att aldrig få en stund egentid ens att bara kunna lägga ifrån sig sitt barn dagtid en stund… du kan inte lura henne med att t.ex lägga en tröja eller dylikt som luktar dig bredvid? Vår dotter sov jämt i sitt babynest tills hon var några veckor gammal så om du kanske bäddar trångt och har något som luktar dig så kanske det funkar?