Hej! Vi väntar just nu på att få gå på vårt första IVF-möte, tiden står just nu still känns det som, då vi väntat på detta möte sedan i september och väntan på ett barn i 2 år. Något jag lärt mig i detta är att träna på sitt tålamod då det inte går snabbt i vården, speciellt inte när man får sin tid avbokad i november o får vänta till januari… nog med det.. igår kom den ovälkomnande mensen och min lilla fasad man byggt upp igen rasade igen… min partner vill mig alltid väl men hans sätt att säga saker ibland gör mig förkrossad när han säger ”jag tror de bästa är att försöka släppa det o tänka positivt”.. är det bara jag som överreagerar eller kan man välja smartare pushord att säga till en person som varenda j*vla månad får börja om o tänka positivt? Jag förstår att han också är i det här men jag skulle aldrig säga åt honom att säga släpp det när det är hela ens värld… Hejdå ledsen tjej
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Hej! Kommunikation är skitsvårt och vi har alla olika behov och olika sätt att hantera svåra händelser. Prova att prata med honom när du känner dig lugn eller så. berätta att när mensen kommer har du behov av att han istället lyssnar och bekräftar dig( om det är det du behöver). Var gärna tydlig och säg vilka saker du tycker om att höra i de situationerna och vilka saker du inte vill att han ska säga. Viktigt att berätta på ett vänligt och omtänksamt sätt, du kanske till o med behöver upprepa vad du behöver flera andra gånger för det tar tid att lära sig hur andra vill bli bemötta ibland. Han vill ju säkert vara snäll och ”göra rätt”. Ex. Kanske man kan säga att man vill höra att ”det är så jävla orättvist” eller ”vi kämpar så mycket, när ska det bli vår tur”. Det jag menar är att man behöver nog vara skittydlig även om man inte orkar egentligen.. man kan välja att vara det en dag när man har någon mer procent kraft. Kram
Inte för att jag kan veta hur du känner, för allas IVF-resa är individuell. Men jag och min partner gick själv igenom det i tre år. Det är ett h*lvete med väntan att sätta igång och varje misslyckande är svårt. Vi hade båda olika känslor genom det hela och för mig så hjälpte det att prata om det. Berätta vad du tycker inte hjälper. Vad du känner är helt normalt och det viktigaste att veta är att du inte överreagerar. Alla känslor är normala. Önskar er all lycka till! ❤️
Min kille är betydligt bättre att visa att han bryr sig i handling än med ord och det är bara så han funkar. Tror genuint inte din kille menade något illa utan faktiskt menade det han sa, han vill antagligen bara se dig glad. Känner du att du kan ta upp det så gör det. Säg att du tog lite illa upp och hade föredragit om han kanske formulerade sig annorlunda nästa gång
Om du nu tycker det är osmidigt av honom att säga så som han säger, berätta det och be honom säga någonting annat eller inte säga någonting alls? Sen tycker jag personligen att du överreagerar, med all välmening. Förstår att det är tufft men han försöker bara hjälpa dig att må bättre. Varför vara så hård mot honom?