Är gravid i v.30 nu med vårt 3:dje barn o min man visar inget som hellst intresse. Jag är sjukskriven sen v.20 pga foglossning o har även fått åderbrock i underlivet så jag är inte så häftig i min vardag precis. Men inte en enda gång har min man frågat hur de går eller om han kan lindra min kropp på något sätt. EN GÅNG har han känt på magen efter sparkar men bebisen va i viloläge just då o sen dess har han inte provat igen även fast jag sagt -Oj vad de sparkar. Jasså, säger han bara. Jag känner inget som hellst stöd i min man o jag vet inte hur jag ska prata med honom. Jag anser att intresset av bebisen/magen borde va naturligt utan att jag ska behöva be eller påpeka saker. Att skaffa detta barn va självklart ett gemensamt beslut. Det är tungt att bära på denna gråtfärdiga känslan hela tiden. Man känner sig liksom väldigt ensam.