Hej! Jag fick för några dagar sedan reda på att jag är gravid... med en viss rädsla över hur livet kommer förändras är jag ändå förväntansfull till att behålla barnet. Men min sambo håller inte med. Han känner att vi är för unga (22år) och att vi har så mycket att göra innan vi skaffar barn. Jag förstår hur han tänker och hade jag fått valt så hade jag inte planerat att bli gravid nu.. men nu är vi gravida. Jag står lite i valet och kvalet hur jag skall göra.. hade sambon velat så hade jag fullföljt graviditeten. Men eftersom han tvivlar så känner jag mig egoistisk om jag väljer att behålla. Känns liksom som att ingenting kommer bli glädjefyllt med denna graviditet om inte sambon vill ha barn nu.. är det någon som varit med om något liknande och hur tänkte ni?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Jag var i din situation när jag var 21 år. Jag blev gravid och var i chock. Min dåvarande sambo sa till en början att han skulle stötta mig hur jag än bestämde mig för att göra men att han inte kände sig redo att bli pappa. Själv var jag osäker, det pendlade hela tiden mellan att vara glad och känna en längtan efter bebisen i magen till att vilja avsluta graviditeten. Jag fick prata med en kurator på familjeplaneringen som var väldigt bra. Vid sista samtalet tog jag med min sambo så vi fick prata tillsammans. Kuratorn frågade honom hur han ville göra och han sa abort, kuratorn svarade med ”om hon behåller barnet skulle du vilja lämna er relation då?” Var på sambon svara ja. Det var som att något. Slog mig hårt i magen. Efter detta kände jag mig tvingad till en abort för jag vågade inte behålla barnet ensam. Idag är jag gift (med en annan kille) och har en son på 6 månader vilket är fantastiskt. Nu blev detta långt men det som jag kände var att beslutet aldrig kändes som mitt, vilket påverkade mig väldigt länge. Det är så viktigt att man känner att det är rätt beslut för att det är en stor grej som ej går att ta tillbaka. Du ska göra det som känns bäst för dig. Prata med varandra och var ärlig med hur du känner. Önskar dig all lycka!
Tack så himla mycket för era kommentarer, har hjälpt mig väldigt mycket genom att läsa era synvinklar och tankar. Kram på er alla!
För mig hade det varit helt uteslutet att behålla ett barn mot min sambos vilja. Han är min bästa vän och jag vill leva med honom resten av livet, och såna stora beslut som att skaffa barn tar vi tillsammans för att båda ska vara redo och kunna glädjas åt graviditeten. Jag tycker verkligen att ni borde prata igenom det här igen innan du bestämmer dig för hur du/ni ska göra. I slutändan är det ditt beslut oavsett vad han vill. Men, kan det till exempel bli så att han väljer att lämna dig om du väljer att behålla barnet för han inte känner sig redo? Vill du så gärna behålla barnet att det skulle vara värt det isåfall? Jag menar inte att det blir så, men tänk igenom och prata igenom alla möjliga scenarion innan du bestämmer dig. Lycka till!
Jag valde att göra abort för många år sen när jag blev gravid av onödigt slarv med preventivmedel. Vi pratade igenom saken tillsammans. Jag kände att det hade vart kul med barn men kanske inte just då. Han kände just då att han inte ville ha fler barn för han hade två sen innan. Detta resultera i att jag valde att göra abort. Sen var det givetvis jobbigt och tråkigt. Men i efterhand är jag glad att vi gemensamt kom fram till det tillsammans. Känner du dig redo för barn men inte han så ta hjälp av någon att prata om det. Han kommer nog allt ändra inställning ska du se.
Hade en granne som gjorde en abort för att hennes kille inte ville ha barn men hon mådde otroligt dåligt psykiskt efteråt och när hon senare blev gravid igen så valde hon att hellre behålla barnet ensam än att göra ytterligare en abort. Det är bara ditt beslut och inget som någon annan kan bestämma åt dig men man kan ju alltid diskutera med sin partner om det.
Och det med att känna sig egoistisk, den känslan hade jag med! Men, om han ska tvinga dig till att göra och gå igenom en abort trots din vilja är det han som är egoistisk istället. Så det är ju 50/50 om man ska se det så. Stå på dig, även om jag vet hur tufft det är!! ❤️
Varit i samma sits som dig. Dock var jag och min pojkvän 19, nyss fyllt 20 😅 Min pojkvän var inte nöjd till en början, för jag berättade för honom jag inte skulle klara göra abort och att jag inte ville! Det var ju en chock såklart, och efter den lagt sig för honom så är han så glad för beslutet. Är i vecka 29 nu och allt känns så himla rätt trots allt jag har gått igenom denna graviditet. Gör det som känns bäst för dig. Prata om det, även om det är svårt. Prata med vänner, familj och även min barnmorska hjälpte det att prata mycket med. När jag ringde och berättade om situationen fick jag åka in och prata. Hann varken säga jag ville behålla eller göra abort innan hon sa hur mycket det märktes jag ville behålla barnet, och det var väl då jag insåg. Jag skrev också här på Libero och fick så mycket fina tips & råd och det hjälpte mig verkligen. Nu väntar jag och killen en liten tjej i februari! Heja dig & gör det som känns bäst för dig! Och våga prata och gör din röst hörd!!! ❤️
Jag delar samma mening som de flesta här. Valet är bara ditt, ingen annans. Du måste lyssna på ditt inre, och göra ett val som är baserat på vad som är bäst för dig.
Klart att man bestämmer över sin kropp. Men man är också, i dom flesta fall, två om att göra barn eller bli gravida av misstag. Tycker ni ska sätta er ner och prata igenom det ordenligt. Min åsikt är att det är viktigt att båda vill. Det är väl en sak om man diskuterat det tidigare, Att man vill skaffa barn och sen när man väl är gravid så passar det inte längre. Men blir man gravid av att man slarvat eller av misstag så är det bådas ansvar och bådas beslut tillsammans. Tror ni reder ut det om ni pratar ordenligt iaf. Hoppas det löser sig bra ❤
Som föregående har skrivit. Det är helt ditt beslut att behålla eller ej. Sedan vad han tycker eller vill ska du inte lägga för mycket vikt vid. Om du glädjs åt graviditeten och känner att du vill bli mamma, så behåller du. Är din sambo mogen, så får ni tillsammans hantera ditt beslut. Men det är som sagt bara du som kan bestämma! 🌹
Har inte varit i samma situation men kan förstå om du känner dig osäker. Men i den här frågan har faktiskt inte din sambo någon talan. Det handlar om din kropp och det är du och inte han som ska gå igenom en graviditet eller abort beroende på vad DU väljer. Det är ju ingen hemlighet hur barn blir till. Han har precis lika stort ansvar som du att skydda sig mot oönskade graviditeter om han inte vill bli pappa än. Var nyss ett inlägg om detta på Instagramkontot mansbebisar där många kvinnor med samma erfarenhet har skrivet i tråden. Kort sagt, DITT beslut.
Om du vill behålla barnet, så gå på din magkänsla, inte på vad din sambo tycker.. Jag har inte varit i samma situation som dig, men jag har vänner som gjort abort/funderat på abort för det inte passade i livssituationen med ett barn.. Det tar mycket på ett psyke att göra abort, och vem vet hur och när du kan bli gravid igen sen.. Lyssna på dig själv och vad du vill. Och förhoppningsvis vill din sambo stötta dig i beslutet. Försök att prata mer med varandra kring din och hans tankar om barnet. kommunikation är så viktig! Vad vill han göra innan ett barn kommer? Kan ni verkligen inte göra det med barn också? Finns mycket man kan göra med småbarn, man blir inte så låst som vissa tror. ☺️