Min Sambo vill inte ta hand om flickan om nätterna

Jag håller med att den som är föräldraledig har största ansvaret med hemmet och barnet Men när den föräldern är för trött, för det finns tider då det ej går att vila när barnet sover, då kan den andra föräldern ta över någon natt, kanske helgen eller lediga dagar. För det är inte bra med en övertrött förälder med en liten bebis. ❤️

Trams! Den som är föräldraledig ska ta natten. Sen så får man givetvis ha ett samspel där man hjälps åt när den ene är för trött. Vara lyhörda och hjälpsamma för varandra. Är man föräldraledig så ja, det är ett heltidsjobb MEN man behöver inte ha analytisk förmåga dagtid, som man behöver om man går till ett jobb. Det är jobbigt att vara trött hela tiden men som många har skrivit om så finns det en rad knep att ta till för att få till vila och sömn. Man får acceptera viss trötthet, det är ett privilegium att vara hemma med sitt barn. Funkar det inte får man hitta lösningar. Är man i en relation vill man ju att båda i den ska må bra. Att se till varandras bästa är kärlek!

Låter tufft! Sömn är alltid en het diskussion bland småbarnsföräldrar! Sen tycker jag det är kul att lösa om alla råd som ges som många ser som självklara. Jag tycker definitivt inte alla råd du fått är självklara. Vi alla är olika och uppfostrade olika. Vi ser på saker på olika sätt och tycker olika. Vad som funkar för andra kanske inte funkar för er. Det ni behöver är att sätta er ner och diskutera vem som gör vad och när. Vad som funkar för er helt enkelt. Gör ett schema. Jag är den som alltid varit föräldraledig till 100% med alla våra tre barn, jag är den som alltid tagit ALLA nätter. För mig är det självklart att ta nätterna, han jobbar och har ett fysiskt krävande jobb. Han kan inte vara vaken på nätterna när han jobbar. Men sen helammar jag och då kan han inte heller ta nätter. Ni alla andra som skrivit att er partner delar på nätterna, ni måste ha flaskmatat då? Hur har det annars funkat? Visst att vara föräldraledig är ett heltidsjobb det med men det är ändå inte samma sak som att lämna hemmet och gå till jobbet vart man är ansvarig över andra människor, maskiner, byggnader etc och vart man måste vara pigg och alert. Hemma kan man gå i pyjamas hela dagen gäspa och vila när bebis sover. Det kan man inte på ett jobb. Jag kanske är av en annan generation än alla andra kommenterare eller bara uppfostrad på annat sätt. Men här sköter jag alla tre barnen och hemmet. Jag diskar, tvättar, städar tar läxläsning, packar gympaväskor, håller koll på vem som ska till läkaren/tandläkaren/BVC är den som går med dem dit, jag tar nätterna med bebisen. Etc etc. Min man jobbar och ser till att vi har råd till mat och räkningar. Han är den som oftast handlar mat speciellt nu i covid och rs tider då jag inte vill ta med bebis dit. Han lagar oftast middag men ibland gör även jag det. Han fixar och servar bilen han lagar saker som ör trasiga. Vi gör alla olika, vad som ör tätt för nån är kanske fel för en annan! Hoppas ni löst det och att ni båda kan vara nöjd med situationen!

Hur har det gått?

Detta är så tufft och svårt att svara på då alla är så olika. Men ett tips är att börja med att se det som att ni båda har ett jobb. Det heter ju föräldraledighet men det är för många tuffare än något annat jobb. Och många känslor också att hantera mitt i allt. Jag skötte inget av hushållet i början då min pojke var väldigt krävande och då gjorde min man allt i hushållet. Sen när han blev lite äldre behövde jag dock lite paus från att vara mamma medan min man gärna var med sonen så då fixade jag i hushållet och han tog sonen efter jobbet. Någon vila var det inte tal om så där förstår jag din sambo. Min man tog också del i antingen nätterna eller morgonen. Men ni får ju hitta vad som passar er. Men prata! Och lyssna. Det verkar kanske som att din sambo inte känner sig förstådd.

Hade varit trevligt med lite återkoppling från TS om hur tankarna går. Och det blir bättre! Snart är babyn större och sover bättre.

Det är svårt att komma med massa råd när man inte vet allt, än om vissa verkar tycka att vissa råd är självklara att ge. Jag förmodar att ni pratat, eller åtminstone försökt prata med varandra och mitt råd är väl bara att fortsätta med det. Vi hade det jättejobbigt och har fortf under spädbarnstiden, vår lille ville aldrig sova och jag visste tillslut inte vilken fot jag skulle sätta framför den andra. Plus att lillen ville baaaaara vara med mig, vägrade någon annan. Jag och min sambo ansåg tillsammans att den som är hemma med barnet tar största ansvaret, dvs, det är den personens jobb. Och nej, det är verkligen ingen lätt uppgift att vara hemma med ett barn, jag blev helt knäckt. Ibland fick sambon komma hem tidigare för att avlasta då lillen också hade kolik. Men jag personligen, och min sambo, tycker väl ändå att personen som är hemma tar största ansvaret på nätterna - men detta är ju givetvis en smaksak hur var familj vill lägga upp det. Men så tyckte vi. Men givetvis hade vi nätter när vi båda var tvungna att vara uppe och då fick de bli så, om jag som varit hemma haft för många kaosnätter i rad ex. Ja då fick sambon va uppe och vagga och lugna också på nätterna. Men vi ammade också vilket gjorde det naturligt att jag tog lillen då han blev lugn och trygg vid bröstet. Vi resonerade också så att vi dom värsta periodena så fick sambon va lov att va trött på jobbet men vi försökte styra dom dagarna till en måndag och en fredag och att han sen skulle få så mkt vila som möjligt mitt under veckan, för vi tänkte att lite sliten på fredagen innan helg kan man ju vara. Som sagt, vet ju inte hur ni har det på nätterna och hur flickan mår i övrigt. Men sätta sig ner och verkligen beskriva ditt perspektiv och hennes perspektiv och försöka komma till något slags konsensus - det dom fungerar för ER. skit i vad folk tycker ni ska ogh inte ska göra. Men jag förstår verkligen, den tiden är såååå tuff och man begriper verkligen inte hur man ska överleva. Men man gör det, jag lovar. Det kommer bli bättre! (ibland sov min sambo i soffan halva natten, det funkade för oss båda bra, han fick lugn och ro några timmar och vi fick hela sängen för oss själv också därmed bättre. Ett annat tips, då vi också flaskmatade från några månaders ålder, är att antingen lära barnet dricka rumstemperaturerat eller ta med en Termos med varmt vatten och en med kallt, förbereda några burkar ersättning och ha i sovrummet. På så sätt sparar ni lite tid iaf med att springa och värma flaskor osv. Tog bara några sekunder. Men ni kanske gör något liknande redan 😊) lycka till och mantra att denna tid kommer gå över, men framförallt.. Prata prata prata..

VÄlkommen till föräldraskapet! Det är så otroligt mycket tuffare för de flesta, än man någonsin kunnat ana. Det är dags att på riktigt diskutera de stora sakerna i livet. Man får lov att ändra planerna man gjorde upp innan man visste hur det skulle bli. Saker som är möjliga att ändra: 1) Ni kan byta vem som är föräldraledig. Bara anmäl att du vill gå på FL så fort som möjligt så händer det om max 2 månader. Så kan du ta alla nätter osv. och hon tar över det du skött. 2) Du kan söka jobb närmare hemmet. Du kommer ändå vilja ha de 2 timmarna till ditt barn/din familj. Så sök andra jobb som en galning och berätta för firmor i närheten att du söker nytt jobb pga att du blivit pappa. 3) Sök om delvis föräldraledighet tex ta 1 dag ledigt per vecka, tex måndag eller onsdag. Då du har lång pendling kanske det inte är så bra att ha kortare arbetsdagar, även om det kanske skulle kunna funka att jobba någon/några halvdagar per vecka? Ett alternativ kanske kan vara att du jobba hemifrån med det som går att sköta hemifrån? Det kan underlätta massor om du kan lägga 2-4 h per helgdag och istället då vara hemma motsvarande tid under veckan tex komma hem 1-2 h tidigare varje dag eller ta en dag ledigt här och där. 4) Sluta tänka och skriva att du "hjälper till" med flickan. DU är dotterns pappa till 100%. Du är en förälder. Då hjälper man inte till utan man delar ansvaret. Även om det inte skulle vara sant, så måste du börja tänka att du VILL ta ansvaret och göra allt med barnet när du är hemma. Kanske inte för att de sysslorna är roliga, för de är de inte direkt... utan för att du vill bygga en relation med ditt barn. Vi delade så att den som jobbade utanför hemmet tog barnet 100% när denne kom hem. Övrigt skötte den som varit med barnet hela dagen. Så när jag jobbade och maken var hemma med barnet/barnen så tog jag över det direkt när jag kom hem, matade, skötte, bytte blöjor, lekte, badade osv. Så kunde maken laga mat och städa utan att behöva pausa hela tiden. Det var såklart samma sak när han jobbade och jag var hemma med barn. 5) TÄnk att det blir mest rättvist om ni jobbar samtidigt och vilar samtidigt. Så om du behöver vila när du kommer hem så gör ni en familjegrej av det. Lägg er tillsammans i soffan eller sängen och lek och mys alla 3. Så kan ni ta tag i sysslorna sen när ni vilat/myst ett tag. Om din partner jobbat hela dagen med barnet och du jobbat borta, sen ska du vila och din partner fortsätta jobba = inte särskilt kul eller rättvist. Så ta för vana att ni jobbar samtidigt och vilar samtidigt. Då spelar det inte heller så stor roll att du tar allt med barnet när du kommit hem och partnern sköter hemmet. För ni lägger samma tid. Samma sak med andra sysslor ni delar mellan varandra. Gör dem samtidigt! Om din partner gärna klipper gräsmattan och du hellre lagar maten, så gör det samtidigt om det går. (Svårt med väldigt små barn, men då är skötandet av babyn/småbarnet också en syssla...)

Hej Detta låter inte alls bra. Jag jobbar i samma bransch och vet verkligen hur tufft det är. Förklara för din sambo att du behöver din återhämtning och om hon vägrar så får hon börja jobba istället. Varför vill hon inte ta nätterna?

Jag och barnets pappa har tagit varannan natt från början. Att vara hemma med ett litet barn är minst lika slitsamt och kräver minst lika mkt ansvar som att vara på en arbetsplats. Det har funkat bra för oss. Har man en jobbig natt vet man att nästa natt får man sova. Våra två yngsta barn har sovit extremt dåligt, så det var vårat sätt att överleva spädbarnstiden. Rättvist och inget tjafs gällande det.

Tycker inte man ska dra det så långt att den som är FL ska ta samtliga nätter på vardagar om det är ett barn som sover dåligt då behöver man dela på det lite. Vår första hade kolik, jag kunde inte sova mer än eventuellt korta stunder på dagarna och visst tog jag övergripande ansvaret på nätterna men ibland var jag helt slutkörd och då kunde jag väcka min man för att han skulle exempelvis byta blöja utan att det blev någon sur min. Ni skulle nog behöva prata med varandra och få mer förståelse för varandra, hon kanske har det väldigt jobbigt på dagarna även om helgerna känns enkla för dig men då är ni också 2.

Om jag vore du så skulle jag säga att ni ska byta, om hon inte kan ta barnet på natten så kanske hon ska gå tillbaka till jobbet och du vara hemma och vara föräldraledig. Självklart måste du få sova om du ska jobba! Om barnet är vaken hela nätterna så kanske ni måste fundera ut hur ni ska dela upp nätterna, typ att hon tar 6 timmar och du har 2 timmar eller liknande, så ni båda får sova nånting, men du som ska jobba får sova mer. Detta är nått jag och min sambo pratar om nu under graviditeten för att det inte ska bli tjafs när barnet väl är här.. den som är hemma med barnet bör ju ha det största "ansvaret" för att ta hand om barnet, samtidigt som det inte betyder att den som jobbar inte ska hjälpa till nånting alls, men du verkar ju inte vara den som kommer hem och bara sitter🤷🏻‍♀️

Jag har tyvärr inga tips på hur du ska lösa det. Tycker det låter tokigt att du ska behöva ta alla nätterna, när jag varit föräldraledig har jag tagit veckonätterna och sen har maken tagit de flesta helgerna. Jag har försökt sova på dagen då bebisen sovit eller när maken kommit hem efter jobbet om jag varit trött. Hoppas det löser sig för er