Som rubriken lyder, jag har en helt underbar tjej på snart 8 år. Hon har alltid varit kräsen med maten och äter tex inte kolhydrater (bara smörgås) för att hon inte tycker om konsistensen, det måste även vara rätt temperatur (inte för varmt eller kallt) och maten får inte vara i hop kladdad (i så fall vill hon göra det själv) och det är så klart helt okej! Vi har varit i kontakt med BVC och nu även skolsyster kring hennes matvanor och hon går upp fint i vikt och är pigg och glad. Men nu till ”problemet” hon äter med händerna, sitter aldrig ordentligt på stolen utan halv står, grejar med allt mellan himmel och jord under måltiderna som att leka, kramas, busa osv. Hon går alltid på toa under måltiden i princip alla måltider. Trots att hon kissar innan. Jag har tyckt att det är okej att hon känner och äter med händerna, en del barn ”smakar” på maten på de viset(Bvc vet om det och tycker samma) och vi har inte gjort en stor grej utav det så länge hon får i sig maten men nu har det eskalerat, både jag och pappan och lillebror blir stressade vid måltider, det springs på toa, spiller ut vattenglas, kladdar och leks. Vi har uppmuntrat till lugn och ro, försökt att ha konversationer, försökt med att titta på mobiltelefon, mutat med roliga saker efteråt, försökt ignorera men inget hjälper. Antingen glömmer hon bort att äta eller så fortsätter kaoset. Vi hittar inget bra mellanläge och det känns inte bra att tjata, uppmuntra hela tiden och be varje måltid. Ska det få vara som det är så kanske det går över? Ska man börja med någon typ av belöningssystem typ en stjärna för varje måltid hon sitter still? Kan tillägga att hon äter med kniv och gaffel i skolan och sitter även still på stolen. Vi har pratat om det här i lugn och ro när vi inte äter att man ska sitta ner så man inte sätter i halsen och att man kan leka efter maten osv och det är hon helt med på.. tills vi sitter vid matbordet igen.. jag vill bara ha tips och råd av föräldrar som varit med om det här, inga moraltanter med pekpinnar.
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Tack för svar och bra tips!
Hej. Att hon sitter still i skolan är ju ett bra tecken på att hon kommer att lugna ner sig. Likaså att hon förstår när ni pratar om det. Prova att ha ett sånt samtal precis innan maten, så att hon har det helt färskt i minnet. Då är det också lättare att knyta an till när hon börjar fokusera på annat. Minns att min mamma har berättat att hon var tvungen att ha en kortare genomgång om hur man beter sig i butiker innan vi gick in för att handla mat, alltså varje gång innan vi gick in. Funkade bra för henne. Det kanske också kan hjälpa om ni påminner henne direkt när ni ser att hennes fokus ändras och inte när det redan gått för långt. Säg då att det är så mysigt att sitta och äta lugnt tillsammans och ge beröm. Då kanske hon uppmuntras till att vara lugnare. Eller så kanske det funkar med lite omvänd psykologi. Ni kan tex hitta något lugnt att fokusera på som tysta leken eller en tävling i något bordsskicksrelaterat. Lycka till!
Tack för svaret! Ja så är det hemma hos oss med, lillebror förmanar ”ät inte med händerna, gör inte si gör inte så” och då får man en klump i magen. När man är bort bjuden så framstår hon som bortskämd och ouppfostrad men så är inte fallet... hon är världens goaste finaste unge men måltiderna är kaos. Jag vill att hon ska känna matglädje och njuta.
Har lite av samma problem, att min äldste som snart fyller 7 år, inte heller kan sitta stilla en hel måltid. Toabesök är OK för måste man så måste man. Men det är mycket hoppande upp från stolen och ska gå en liten runda. Det stör verkligen lugnet runt matbordet som man vill ha. Att tjata hela tiden är verkligen inte roligt och inte heller att behöva sitta kvar och passa honom tills han äntligen har ätit upp. Har inget bra förslag egentligen men kan förstå hur frustrerande det kan kännas. Ska kanske försöka med något slags belöningssystem för att sitta stilla, något speciellt som han kan få efter en viss mängd lugna måltider. Det här med att prata om det fungerar inte heller alla gånger. för helst ska det vara bara mellan honom och mamma eller pappa men det är svårt att få till utan att en av småsystrarna lägger sig i pratet. Kan bara säga lycka till med att hitta en lösning.