Min syster och jag pratar inte samma språk

Jo, vi pratar svenska båda två ;) men vi är så olika som två systrar kan bli, tror jag. Men det jobbiga är egentligen inte det, utan det är att hon tro och på riktigt tycker, att vi är så jäkla tajta! Best buddies! Jag är "Älskade lillasyster" och "Allra käraste syster" osv, men jag känner bara att, om vi inte varit systrar hade vi aldrig i världen varit kompisar. Hon är sex år äldre än mig, men det känns som att för varje år som jag blir mer och mer mogen, så är det som att hon går bakåt i utvecklingen. Hon har alltid varit mer wild and crazy och jag har alltid varit lugn, sansad och eftertänksam, och det blir mer och mer påtagligt. Vi har ingenting gemensamt, inga gemensamma intressen, ingen gemensam humor, typ ingenting att prata om alls. Hon har alltid kill-problem (hon är skild med två barn), och vill ofta ha råd av mig, men hon fattar inte att jag har inga råd att ge. Jag är tillsammans med en man sedan 9 år tillbaka, varav gift i 3 år, har andra barnet på väg, planerar bil- och husköp osv. Vi är inte på samma plats i livet! Nu blev detta rörigt, och jag ville bara skriva av mig. Det går inte att "prata med henne" (som ni säkert kommer råda mig till), det hade varit förödande för henne och för hela vår familj. I vår familj är vi konflikträdda och allt skall bara vara bra hela tiden. Vår mamma hade gått under om vi syskon hade börjat bråka på riktigt.. Sammanfattningsvis; man måste inte vara bästa kompisar med sina syskon, jag fattar det, men här är problemet att en av oss (jag) helst undviker att svara i telefon när hon ringer medan den andra av oss (hon) tycker att vi är världens bästa kompisar. Det får mig att känna mig så falsk och nästan elak. :(