Jo, vi pratar svenska båda två ;) men vi är så olika som två systrar kan bli, tror jag. Men det jobbiga är egentligen inte det, utan det är att hon tro och på riktigt tycker, att vi är så jäkla tajta! Best buddies! Jag är "Älskade lillasyster" och "Allra käraste syster" osv, men jag känner bara att, om vi inte varit systrar hade vi aldrig i världen varit kompisar. Hon är sex år äldre än mig, men det känns som att för varje år som jag blir mer och mer mogen, så är det som att hon går bakåt i utvecklingen. Hon har alltid varit mer wild and crazy och jag har alltid varit lugn, sansad och eftertänksam, och det blir mer och mer påtagligt. Vi har ingenting gemensamt, inga gemensamma intressen, ingen gemensam humor, typ ingenting att prata om alls. Hon har alltid kill-problem (hon är skild med två barn), och vill ofta ha råd av mig, men hon fattar inte att jag har inga råd att ge. Jag är tillsammans med en man sedan 9 år tillbaka, varav gift i 3 år, har andra barnet på väg, planerar bil- och husköp osv. Vi är inte på samma plats i livet! Nu blev detta rörigt, och jag ville bara skriva av mig. Det går inte att "prata med henne" (som ni säkert kommer råda mig till), det hade varit förödande för henne och för hela vår familj. I vår familj är vi konflikträdda och allt skall bara vara bra hela tiden. Vår mamma hade gått under om vi syskon hade börjat bråka på riktigt.. Sammanfattningsvis; man måste inte vara bästa kompisar med sina syskon, jag fattar det, men här är problemet att en av oss (jag) helst undviker att svara i telefon när hon ringer medan den andra av oss (hon) tycker att vi är världens bästa kompisar. Det får mig att känna mig så falsk och nästan elak. :(
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Trist att höra att vissa av er också har lite svårt med syskonrelationen... Det är så svårt med familj, eftersom man inte valt att ha dem i sitt liv. Kompisar som man växer ifrån kan man ju låta glida iväg i horisonten. Jag skickade en bild på barnen igårkväll och hon svarade och frågade hur det är. Väldigt trevande än så länge, men nu har jag brutit dödläget iallafall.
Jag förstår till viss del hur du känner. Min syster är 5 år yngre än mig och allting handlar Alltid om henne. Hon skriver sms å frågar tex Hej vad görs ? Jag svarar vad jag gör å sen skriver hon en hel roman om vad hon gör och vad hennes man gjort å gör och vad dom ätit å ska göra ALLT. Och hon frågar Aldrig hur jag mår längre. Hör av sig ofta den tiden vi nattar barnen. Hon har noll koll för det är bara Hon hon hon. Blev sur på henne för ett tag sen och sa som det var till henne att hon kanske skulle tänka på de å bry sig lite om å fråga hur andra mår med. Hon tog det till sig å ändrade sig att kort tag men är nu likadan igen.😣 Den senaste tiden har jag knappt orkat svara på sms å när hon ringer för jag vet att hon ändå bara ska berätta om att hon jobbar, snart slutar jobbet, mannen ska ut å resa, att hon e förkyld, trött osv. Själv e jag gravid i v 23 å mår skit emellanåt. Just nu sen en vecka tillbaks är vi osams/pratar ej för att hon blev sur när jag gav henne ett råd om föräldrapennining å då sa jag bara lycka rill med allt sen la vi på. Nu är systern också gravid, i v 9 bara. Ska bli spännande å se om hon ändrar sig när hon blir mamma. Kanske inte mkt till hjälp med mitt inlägg tänkte mest skriva att jag förstår. Hoppas hon mognar till sig å förstår snart. Kram 💖
Jag har lite samma problem med min syster. Ibland känner jag att hon tar all min energi när jag pratar med henne. Lite tråkigt faktist. Vi är så olika.
Gud vad tråkigt att läsa... Jag har själv 3 systrar o vi är bästa vänner, alla 4. Kan inte ens tänka mig att andra syskon inte är så tajta... Har nog inga råd att ge. Men en fråga däremot.. Har bi någongång pratat angående er relation? Visst jag o mina systrar älskar varann till döds men det betyder inte att vi jämt är sams eller att vi tycker lika. Men vi pratar om saker o ting o accepterar varandras olikheter.
Tack, Isabell25! :)
CatPuss; nä, det vill jag givetvis inte. Det är inte så att jag tror att det här är en lyckad familjedynamik, men det är svårt att bryta en trend efter 30-40 år. Jag förstår att det är svårt för de flesta att förstå detta, men jag behöver ändå få ventilera, och nån kanske känner igen sig och kan komma med tips.
Efter att min syster hade en åsikt jag inte höll med om för ett par veckor blev jag så trött så jag ville ta en paus från henne. Nobbade stora familjeeventet förra helgen, vilket hon såklart inte blev nöjd över.. Nu är det sju dagar sen vi hördes av på något sätt (annars brukar vi höras med max två dagars mellanrum på chatten på telefonen) och det var faktiskt välbehövligt med en paus. Det svåra blir nu bara att bryta dödläget. Jag hade kunnat tänka mig att skriva Hej eller skicka en bild på barnen tex, men då kommer hon säkert ringa upp och jag har verkligen ingen lust att prata...
äch här är det likadant! ja o min syster är så olika. dock är min lillasyster född 16 månader efter mig... jag hadde inte pratat med henne. det gör väl inget att du inte svarar. frågar hon något är du ju faktiskt hennes syster... och det kan du också säga... Medcförstår din situation...
CatPuss; jo, jag vet att jag borde det, men det är lättare sagt än gjort. Vi har varken en sund eller normal dynamik inom vår familj...
Usch vad trist. Men förstår att det är svårt att hålla samman 7 syskon. Vi är "bara" tre och har ändå uppenbart svårt.
Läget blir fasen värre. Hon har haft tre nya män inom loppet av några månader, och varje man hon träffar är den "mest fantastiske mannen i världen" och "så här har jag aldrig känt för nån innan" osv. Man vill bara spy. Och visst, hon får väl dejta tusen män om hon vill, men grejen är att hon introducerar barnen efter någon vecka bara, och drar igång "familje-träffar" och allt ska vara så mysigt! Sen dumpar hon killen efter ett tag och går till nästa, när nyromansen lagt sig och det blir tråkigt. Jag pallar snart inte med henne mer. Tycker så otroligt synd om hennes barn som får lära sig att i princip ingen i deras liv är konstant, alla är utbytbara.. :(
Katja1993; precis så håller vi också på i min familj, pratar om varandra med nån annan i familjen. Har tex precis haft ett långt samtal med mamma om min syster. Det är verkligen inte trevligt egentligen, men det är den dynamiken vi har i vår familj...
: )
Solskensmamman; Tack för ditt svar! Fick tom en liten klump i halsen (skyller på gravid-hormoner). Du fick mig verkligen att tänka på ett annat sätt nu. Jag ska reflektera över detta resten av dagen. Kram på dig också. ♡
Kan du inte välja en sak att vara tydlig om? tex bestämma dej att nästa gång hon vill ha råd om killproblem så säger du: "Jag har varit tillsammans med samma man i 9 år, jag har ingen erfarenhet av detta. Vill du prata av dej så lyssnar jag, men sen får vi prata om annat där jag också har något att säga. Jag tycker att det är jobbigt att du ber mig om råd, när jag både är yngre än dej och har mindre erfarenhet av dejtande. För mig känns det enklare om vi pratar om sådant som båda gillar tex våra barn" Så låter du allt annat vara! Det borde inte bli konflikt om detta eftersom du erbjuder dej att lyssna och visar att det är du som inte känner att du kan ge goda råd. Det borde inte bli strid, samtidigt som du är tydlig med att det räcker! Annars får man bara acceptera att hon är i en plats i livet där du känns väldigt viktig och att du har andra som tar upp den platsen i ditt liv, så hon är inte lika viktig för dej. Det gör ju inget! Och det ändras säkert under livet, rätt som det är så är du kanske nr 10 på hennes lista!!! Men just nu behöver hon känna sin samhörighet, du är säkert hennes rötter. Rötter behöver man veta att man har, men det räcker att de finns där - för att säkerheten ska kännas av... Flummigt! Ja, men hoppas du förstår vad jag menar.. kram