Motgångar, negativa test och menskänningar

Hur har det gått för dig "fundersam"? Jag plussade idag. Så oväntat då jag ändå fick negativt test i tisdags em. Men nu gravid på skärmen. Är så glad men plötsligt så rädd. Håller tummarna att fröet stannar där och vill fortsätta växa.

Tog ett test nu. Ett sånt lite billigare. Dock hade jag kissat för 2 rimmar sen. Men var kissnödig o ville pröva ändå. Ingen tillstymmelse till positivt. Men så mycket symtom o börjar tro att jag fått kroppen skengravid. Lovat mig själv o inte testa förän torsdag morgon om mensen är fortsatt sen. Är på cykelväg 27 nu. Pendlar mellan 26-28 i cykler ungefär. Men mensvärken känns som det bådar illa 😞 När ska du testa nästa gång eller dök din mens upp? *håller tummarna för dig*

Närketjej: Ååå va härligt att höra att om er väg till +🥰 det känns fint att läsa sånna berättelser i försöksfasen! Håller med dig om att det är en tuff period, att möta dessa negativet tester.. men att de kan mynna ut i det man önskat ändå🙏🏼 Stort grattis till er❤️

Det är ”skönt” att höra fler i samma sits också även fast man verkligen känner med och förstår hur fruktansvärt det är varje månad.. 😣 jag håller med dig om tester, jag har testat varannan dag men känner att det får mig inte må bättre, dessutom kostar ju testerna en förmögenhet och ännu mer känns det för varje negativt test man slänger i papperskorgen 😔 Jag har väldigt oregelbunden menscykel och vet därför inte på vilken dag o cykeln eller efter ÄL min mens ”brukar” komma vilket gör det ännu mer frustrerande 😤 Jag håller tummarna för att dina blödningar tidigare i helgen inte slutar upp i mens utan ett + på stickan! 🥰 kämpa på!! Vi får peppa varandra alla som kämpar i motvind 💪🏼

Hej, det är verkligen verkligen inte en lätt resa. Tror inte alltid folk förstår om man inte själv varit med om det. Vår resa är fortfarande pågående! Vår resa började för 5 år sedan. Försökte i några år naturligt o sen mha ivf. Det är väldigt jobbigt att varje förbaskad månad under 5 år misslyckas! Förra året blev jag gravid mha ivf men det slutade i missed abortion. Tog lång tid innan jag blev ok både fysiskt o psykiskt. Men under tiden försökte vi med ivf. Sen över jul så kände jag att jag behövde paus i det blev 3mån paus. Vi började fokusera på vår sommarhus o tog ledigt o renoverade med 100% fokus på det, dock hade vi med oss ÄL stickor 😉. Nu bär vi på ett mirakel som blev till naturligt under pausen. Dock lever man med oron kring missfall o vi väntar spänt på UL om 2v. Jag o min make har haft stöd i varandra. Vi har försökt dela med oss av våra känsor till varann. Det är nog enda sättet att vara i samma fas/förstå varann. Våra vänner har alla barn o fått dem utan några problem, så de kan man inte vända sig till. De är ledsna för vår skull men de förstår inte helt. Våra familjer har varit med på vår resa sen vi började med ivf. Det är bra att prata med folk som bryr sig. Det är viktigast för en själv att ut sina känslor, de blir mindre styrande då. Jag har försökt äta massor av olika sorters vitaminer, teer, bidrottninggele etc. 🤣 gå ned i vikt, träna, träna inte... allt för att bli gravid. Q10, b vitamin, zink, selen o te av kransborre var det jag tog 2mån o blev gravid. Om det hjälpte eller fokus på sommarhuset? Önskan att få barn är störst så vi bara fortsatte att kämpa. Men det är viktigt att försöka må så bra själv som möjligt. När mamman mår bra så mår bebisen bra men absolut inte skuldlägga sig själv! Ngt min make påtalade ofta var att detinte är mitt, hans eller vårt fel. För jag ofta hamnade i att skuldbelägga mig själv. Stort lycka till

Står i precis samma fas som du. Skulle fått mens igår men kan givetvis diffa +3 dar. Nyss försökt att bli gravida igen. Vet att ägglossningen prickades. Fick en liten ljusbrun blödning i söndags. Vilket brukar vara normalt innan mens att jag får spottings. Dock varit ljusrött innan. Testat negativt på alla tidiga tester. Vågar nu inte testa trots mensen är sen då jag nu fått mina klassiska menssmärtor och mer flytningar. Känner mig så ledsen stt börja om igen :( Dottern är 5år, hon tog 1,5år innan hon blev till och jag mådde så hemskt psykiskt hela tiden. Gav upp både på min kropp och livet. Så drabbades av en graviditetsdepression och hade svårt o ta in graviditeten och känna glädje innan v.20 Så jäkla rädd att göra min fru besviken om det inte tar sig. Rädd att börja om igen och igen. Inget peppande tyvärr. Men i samma sits att försöka bli gravid. Vi går ej via landsting utan har en privat donator som hjälper oss varje månad. Så fortfarande samma att pricka ägglossning o hemsk väntan. Hur lång cykel har du, är den regelbunden trots PCO? 🌷

Jag fick höra redan som 15 åring att jag skulle få svårt att få barn, om jag ens skulle kunna få egna. När jag och min man bestämde oss för att vi var redo så var jag inställd på att jag visst skulle kunna bli gravid och att jag minsann skulle bli det utan hjälp. Vi försökte i nästan 2 år innan jag gick till gyn som konstaterade att det fanns hur mkt ägg som helst eftersom jag aldrig haft ägglossning. Jag blev ordinerad letrozol och tänkte "det kommer aldrig funka". Efter första dosen så uteblev mensen men det tog ngr veckor innan jag vågade ta ett test, som visade positivt. Nu har jag två fina söner som båda blivit till tack vare letrozol. Jag hade aldrig trott att det skulle funka och jag var nära på att ge upp. Värre blev det när mina två bästa vänner blev gravida och berättade för mig samma vecka. Då bröt jag ihop och kände ungefär som du. Varför alla andra och inte jag? Allt jag ville var ju att bli gravid. Jag kunde inte glädjas åt mina vänner. Värre blev det när de började "gnälla" över graviditetssymptom som illamående och ont i brösten. Då brast det ännu mer och jag sa att de gärna fick prata om sina graviditeter med mig men att jag inte klarade av att de gnällde om sånt som jag bara längtade efter att få känna. Jag vet inte riktigt när det vände för mig eller hur jag tog mig igenom det. Det jag vet är att mina vänner och min man stöttade mig ngt enormt och försökte få mig att se positivt på saker. Och som sagt, det funkade. Letrozol tar olika lång tid innan det funkar så försök ge det tid. Och försök, hur svårt det än är, att inte tänka på bara graviditet utan hitta andra saker som gör dig glad och fokusera på det ett tag. Då kommer din inre stress att släppa och du kommer kunna gå vidare. Jag hoppas innerligt att letrozolen funkar för dig och att du blir med barn snart ❤