Hej, har en bebis på nio veckor och jag håller på bli galen ibland känns det som… Vi har inte hittat några som helst rutiner för att få ihop vardagen, det strular med amning, det strular med sömnen, det strular med hans mage osv osv… För att ta sömnen tex så kan han ibland sova 20 minuter och ibland (fast mer sällan) tre timmar. Ibland är han vaken 45 minuter innan han vill sova igen och ibland är han vaken 2,5 timmar. Det finns inget som helst samband mellan hur mycket/länge han sover och hur länge han är vaken heller. Jag vet att man ska anpassa sig efter bebisens ”rytm” men jag drömmer om den dag där jag kan ha lite koll på hans rutiner och kanske kunna styra lite om vi tex har en tid på BVC att passa. Som det är nu så lyckas detaljredovisning bli så att han är övertrött bör vi kommer dit och skriker sig igenom hela besöket. Det är ett under att vi hör vad vi säger till varandra ibland 😅 I mitt huvud har jag någon sorts uppfattning om att det börjar ”ordna till sig” efter tre månader. Om man kollar på ökningsperioder och utvecklingssprång så går de ju i varandra nästan oavbrutet de första tre månaderna. Någon som kan ge lite pepp? När upplevde ni att vardagen började fungera lite bättre med era små? Drömmen är att kunna gå till öppna förskolan någon dag för att slippa sitta ensam hemma med en grinig bebis 😄
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Jag tog en långpromenad med vagnen varje dag när jag ätit lunch. Så sov mina barn under hela promenaden. På så sätt ”tvingade” jag fram en början på rutiner.
Det är ungefär så (för många bebisar) de första 2-3 månader och du får hålla utkik på om du ser att bebisen kan börja acceptera någon förändring och då våga göra det. Mitt första barn hade också mycket sömnproblem och magproblem (upp till 11 bajs om dagen och evigt röd rumpa), vi var stressade när man gick 5 min över till bvc att hon inte skulle gråta i vagnen eller bajsa på sig. Somn var helt banans, har beskrivit det många gånger på forum. Den andra nuvarande bebis är mycket enklare, bajsar en gång varannan dag, är glad, sover helt ok (dock ofta enbart 30-60 min dagtid), älskar sova i vagnen eller ute på tur med bilen. Han har även sovit igenom bvc besök när de skulle kolla en grej och behövde inte tas ut. Med dottern gick jag aldrig någonstans, ständig orolig att hon kommer gråta. Jag var stressad och det påverkar även bebisen som i sin tur blir orolig så tänk på det. Sover bebisen på natten, även om det är många uppvak då ska du försöka sova direkt tex läggdags vid 7 då lägger du dig med så även om du vaknar hela tiden så sammanlagt får du lite mer somn. Har du någon hemma så borde de hjälpa till tex på helgen så du sover 1-2 timme extra på morgonen medan de bar bebisen (eller gör det som fungerar så bebis inte gråter). Magen kommer börja ordna sig snart, det blir bättre precis efter 2 månader. Med första barnet fick jag själv införa somnschema (bara tog något från internet) och det hjälpte men det blev aldrig exakta somntider då de sover ju inte som robotar men som människor dvs olika länge. Finns det något som fungerar och barnet sover bättre så försök göra det när bebisen är övertrött. Just min dotter var helt omöjlig första 4 månader och sonen är så mycket enklare så jag vet att det inte är bara att göra si eller så och det fungerar. Ibland får man vänta eller leta länge efter saker som fungerar och så förändras det också hela tiden. Jag kan i alla fall säga att du är nästan vid 3 månader och sedan dess blir det bättre och du kommer kunna försöka träna bebisen och förändra saker. Båda mina barn sov på mig första 2 månader av sina liv och sedan runt 4-5 månader i spjälsängen så det hur det är ny kommer du kunna förändra med tiden, det kommer inte alltid vara som nu. Det är enklare vid andra barn då man undrar varför man var så stressad med det första xD.
De första fyra till fem månaderna va det nästan omöjligt för mig att sova när han sov på dagtid för han sov knappt och när han gjorde det var det bara 20-40 min åt gången, ungefär så lång tid det tar för mig att somna 😅 Efter några månader blev han lite lugnare och sov lite längre vissa dagar vilket gjorde att jag också kunde sova ibland. Sen kommer tänderna 😬 Från 8 månader har han blivit underbar med sovande förutom när han får tänder så nu kan jag inte klaga 😅 han leker och gör sitt och är oftast väldigt nöjd. Det blir lättare med tiden men ja, första månaderna va tufft. 💪
Kan tillägga också att vi samsover och har gjort så sedan han föddes. Har både bärsjal och sele men han gillar inte någon av dom. Om han får sitta åt ”fel” håll (dvs att titta framåt) så kan han vara nöjd ett tag, så det kör vi hemma ibland men skulle aldrig gå ut på det sättet. Och eftersom han ännu är så liten så får jag inga händer lediga när han sitter så utan jag måste stötta upp nacke och huvud lite. Men det avlastar ju armar och axlar iaf när vikten belastar ”bättre” 😊
Tack för svar, jag tänker hålla hoppet uppe om att vi kommer ha en lite lättare vardag om några veckor 😊
Du beskriver verkligheten. Frågan du bör ställa dig är om hur du sover med ditt barn (barnsäng är galenskap för många) - enda starka tips jag kan ge. Sen Glöm ej köra windi! Lycka till. Du är inte ensam
Sedan så märkte jag att mitt barn inte fixade att ta droppar förens 3månader, han blev så himla pruttig och ond i magen och skrek hela nätterna, sedan blev det bättre
Jag tror nyckel är att men inte ska ha förväntningar på att det ska finnas rutiner första året. Saker och ting löser sig eftersom man hittar sina egna speciallösningar. Jag tex gjorde alltid i ordning mig själv och sedan sista timmen så fixade jag bebisen. Man kan ju tex erbjuda barnet mat medan den sover, ibland går det om den fått sova en stund. Så har man det bort gjort, jag har suttit och ammat på BVC kontrollen och det har varit helt ok, de om någon förstår att man är tvungen att mata sitt barn, Så prestations pressen om att det ska vara som du tänkt dig får man lägga på hyllan så brukar det kännas bättre. Sedan tycker jag sjal var ett bra hjälpmedel för det är ingen nackdel att barnet vänjer sig med att det är ljud runt om kring, då blir du inte låst vid att vara hemma, sedan tycker jag att bebisar sover längre om de har närkontakt, och jag tror att när kontakt bidragit till att de känner en trygghet över att mamma är nära så de inte behöver vakna till och kolla läget.
Jag tyckte också att de första månaderna var jättetuffa, men för oss var det som att något bara vände över en natt när vår dotter blev tre månader. Hennes mage var också extremt strulig den första tiden men där runt tre månader blev det bättre och det kändes som att allt annat blev bättre till följd av det. Plötsligt åt hon mer, sov längre stunder och var generellt sett så mycket mer nöjd med livet i allmänhet när hon inte hade ont. Så håll ut! Det blir lättare med tiden även om det är skitjobbigt just nu! :)